Äga rum Synonymer Betyder Uttal

• förekomma
• hända
• infalla
• inträffa
• ske

Hur används ordet äga rum

1. En SD-elev på assistentnivå skulle vara minst SS-Unterscharführer vid Waffen-SS. Utbildningen började med ett års praktik vid SD, fortsatte med ett års SD-kurs och avslutades med ett års aspiranttjänstgöring. Befordran till SS-Oberscharführer ägde rum efter SD-kursen. Vidare befordran till SS-Hauptscharführer kunde tidigast äga rum ett år efter avslutad aspiranttjänstgöring. Mellan 30 och 40 års ålder ägde befordran rum till SS-Sturmscharführer. (källa)
2. Första steget till bysättningens avskaffande togs av Frankrike, som 1867 upphävde bysättningstvånget i civila mål och handelstvister. Detta efterföljdes av Nordtyska förbundet (1868), Österrike (samma år), Belgien (1871), Danmark (1872) samt Schweiz och Norge (båda 1874). Även i England – kanske det land, där bysättningstvånget varit allmännast använt – blev det i väsentlig mån inskränkt redan genom "Debtors' Act of 1869", varigenom föreskrevs, att bysättning i allmänhet fick äga rum endast för smärre fordringar och med avseende på dem inte för längre tid än sex veckor. (källa)
3. Sjöförklaringen äger normalt rum vid den tingsrätt, som är behörig sjörättsdomstol i det aktuella fallet. Sjöförklaringen skall på ett uttömmande sätt behandla och redovisa alla kända fakta i målet. Ett protokoll upprättas, men ingen dom meddelas vid detta tillfälle. Beroende på omständigheterna händer ibland, att sjöförklaringen kan äga rum först efter tämligen lång tid efter inträffad fartygsolycka. (källa)
4. Sedan de förslag, som framlades under Karl IX:s regeringstid för att ordna kungens domsrätt genom en efter de förändrade tidsförhållandena avpassad utveckling av de äldre formerna för denna, de så kallade lands- eller rättartingen och räfstetingen, inte lett till något resultat, framlade Gustav II Adolf till 1614 års riksdag förslag om inrättande i Stockholm av en "konungslig Hofrätt och öfversta dom", vilken såväl i kungens närvaro som i hans frånvaro skulle äga makt att döma kungens dom. Från denna domstol skulle inget överklagande få äga rum. (källa)
5. 3 december: Vid den slutgiltiga budgetomröstningen faller regeringens budget som får 153 (S+MP+V) röster mot 182 (M+SD+C+FP+KD) för Alliansens motion. Detta innebär att Alliansens ekonomiska politik gäller 2015 och att regeringen bara får föreslå ändringar i budgeten. På en presskonferens kort efter omröstningen meddelar statsminister Stefan Löfven att han tänker utlysa nyval, vilket skulle äga rum den 22 mars 2015. (källa)
6. Eftersom ingen biskop var gammaltroende kunde ingen prästvigning äga rum, den ende biskop som tog avstånd från Nikons reformer hade fängslats och dött. Från början fanns det ett antal redan prästvigda gammaltroende präster, men när dessa dog kom de gammaltroendes församlingar att ställas inför ett svårt dilemma. Den gren av de gammaltroende som kom att kallas bespopovcy (de prästlösa) menade att den officiella kyrkan genom Nikons reformer hade blivit en kättersk sekt och den apostoliska successionen därigenom gått förlorad. Sålunda fanns det inte längre prästerskap, sakrament eller kyrka. I de prästlösas församlingar genomfördes liturgin enligt den gammalryska ordningen, men sakramenten kunde inte utdelas och det fanns inget altare. Den gren som kallades popovcy (de prästerliga) ansåg däremot att den apostoliska successionen inte gått förlorad då även den kätterska kyrkans biskops- och prästvigningar var giltiga. Präster som hoppat av från den nikonska kyrkan kunde därför förrätta mässoffret och utdela sakramenten. (källa)
7. Balen ägde rum som annonserat den 16 februari 1868 i Dianabad-Saal och bröderna Strauss turades om att dirigera Straussorkestern. Emedan pressen i Wien rapporterade om festen så nämndes inga detaljer om musiken. Tio dagar senare, den 26 februari, stod det att läsa annonser för den traditionella "Carnival Revue" (som skulle äga rum den 1 mars), då bröderna Strauss brukade spela upp samtliga verk som de komponerat till det årets karneval. Vanligtvis brukade tidningarna lista upp vilka verk som skulle spelas och vid vilka tillfällen de tidigare hade uppförts vid, men 1868 fanns inga sådana detaljer med förutom Johann Strauss karnevalsverk. Ingenstans står det något om Sternschnuppe. Av de totalt 20 nya verken var 10 skrivna av Josef, 7 av Eduard och endast 3 av Johann. Mer specifikt bestod Johanns bidrag av valsen Die Publicisten (op. 321), polkamazurkan Ein Herz, ein Sinn (op. 323) och en schenllpolka med titeln Under Donner und Blitz ( i några tidningar refererad till som 'Unter Blitz und Donner'). Förklaringen till denna förvirring gavs först i annonseringen till en "Damernas afton" lördagen den 7 mars 1868. Tillställningen gavs av "Hesperus" och gästades av ca 1 100 personer. Som nummer åtta på musikprogrammet framfördes verket Unter Donner und Blitz och inom parentestecken står den förklarande upplysningen "Hesperus", vilket indikerar att verket hade framförts vid en tidigare bal för Konstnärsföreningen i fråga. Då "Hesperus" inte gavs några andra baler eller konserter annat än balen den 16 februari, måste det kunna fastslås att verket framfördes just vid det tillfället. (källa)
8. I ett praktfullt palats, två våningar högt och omgivet av prunkande träd bodde en mäktig mandarin, en av kejsarens uppbördsmän för tull. Hit hade han dragit sig tillbaka sedan köpmännens klagan gjort det omöjligt för honom att fortsätta sin verksamhet, av vilken den officiella delen utfördes av en ung sekreterare, Chang, medan han själv stod för en mera lönande del, att inkassera mutor från smugglare. Chang fick följa honom till palatset vid floden för att avsluta räkenskaperna, varefter han avskedades. Men då hade det hänt! Mandarinens enda dotter, den vackra Koong-se, och Chang hade förälskat sig i varandra. Med kammarjungfruns hjälp möttes de när skymningen fallit över apelsinträd och blommande pioner i den stora trädgården och lovade varandra evig kärlek och trohet. En dag uppenbarades saken för fadern som blev mäkta vred och avskedade kammarjungfrun och satte Koong-se i förvar i ett rum som på tre sidor omgavs av floden och vars enda utgång vette mot faderns rum. För säkerhets skull byggdes ett högt staket mellan palatset och trädgården. Koong-se lovades bort till en rik adelsman, Ta-jin, och bröllopet skulle äga rum när persikoträden stod i blom. En kväll när Koong-se satt vid vattnet såg hon ett kokosnötsskal med segel komma flytande - hon fångade in det med sitt parasoll och fann en dikt från Chang, avslutad med orden "när pilen tappar sina hängen och persikoträdets knoppar slår ut i blom, skall din trogna Chang sjunka bland lotusblommorna i det djupa vattnet". Koong-se ristade rådigt med sin brodernål i en elfenbensplatta: "Skördar inte en god husbonde den frukt som hotas av stöld? När pilens hängen slaknar på grenarna kommer den frukt du skattar högst att rövas bort." Kokosnöten förde hennes ord nedför floden. Från Ta-jin anlände ett stort skrin med sällsynta juveler till Koong-se och bröllopsceremonierna inleddes med en måltid för fader och brudgum. När alla de traditionella hälsningsskålarna utväxlats somnade fadern och Ta-jin och Chang, förklädd i en drucken tjänares dräkt, kunde passera rummet och hämta den överraskade Koong-se. Med juvelskrinet flydde de över bron men fadern vaknade och förföljde dem, men utan att hinna fatt dem. Hos den trogna kammarjungfrun kunde Koong-se och Chang länge hålla sig dolda, och här gifte de sig. Slutligen kringrändes också detta hus av spejare, och endast tack vare kammarjungfruns skickligt förhalande samtal kunde Koog-se och Chang bakvägen undkomma i en båt nedför floden. För juvelerna köpte de en liten ö där de byggde sitt hem och odlade jorden. Chang blev berömd som författare till en bok om lantbruk och därigenom kom den hämndgirige Ta-jin honom på spåren. Chang överfölls och sårades dödligt, den olyckliga Koong-se flydde in i sitt hem, satte eld på huset och omkom i lågorna. Gudarna straffade Ta-jin med en plågsam sjukdom med vilken han gick i graven, obegråten och utan vänner, men av medkänsla med Koong-se och Chang lät de förvandla de älskade till två odödliga duvor, symbolen för en trofasthet som ger skönhet i livet och oskiljaktighet i döden. (källa)