Åkersork Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet åkersork

1. Åkersork (Microtus agrestis) är en art i underfamiljen sorkar. Åkersorken är en växtätare med ett stort utbredningsområde i Palearktis men dess population kan variera kraftigt över åren. Den lägger sitt bo ovan jord men gräver också gångar under marken. (källa)
2. Korpar är allätare och synnerligen opportunistiska. Deras kost kan variera avsevärt efter läge, årstid och serendipitet. Exempelvis visade en studie att ungefär hälften av energibehovet hos korpar som födosökte på tundra i norra Alaska utgjordes av bytesdjur, främst åkersorkar, och hälften av as, främst från ren och fjällripa. (källa)
3. Hos däggdjur används organet främst för att fånga upp feromoner från individer av samma art. Det fungerar som en typ av kemiskt signalsystem vars största uppgift är att framföra territoriella och sexuella budskap. Exempel på däggdjur som använder sig av jacobsons organ är åkersorken Microtus ochrogaster. Hannarna av arten utsöndrar en luftburen substans som registreras av honornas VNO. Detta triggar i sin tur utvecklingen av honornas livmödrar. (källa)
4. Microtus richardsoni är en däggdjursart som först beskrevs av James Ellsworth De Kay 1842. Microtus richardsoni ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. (källa)
5. Ormgiftet verkar även på nervsystemet, och bytesdjuret dör oftast antingen på grund av inre blödningar eller på grund av att hjärtverksamheten eller andningen sätts ur spel. På människan får bettet liknande effekter, men verkan är mycket mer lokal än hos en åkersork där giftet snabbt sprider sig i hela systemet. Familjen huggormar har ett cellförstörande gift (cytotoxin) som i första hand verkar på blodet och blodkärlen och som förstör blodkropparna och kapillärerna, så att blodet rinner ut i vävnaderna. (källa)
6. Eftersom rötter innehåller energirik näring fungerar de även som föda åt vissa djur, såsom vattensork och åkersork. (källa)
7. Fjällvråken är en köttätare som vanligtvis lever av små däggdjur vilket utgör 62–98% av dess föda. Åkersork, gråsiding och fjällämmel utgör dess huvudföda, vilket under delar av säsongen utgör 80–90% av dess byten, med detta varierar beroende på tillgång. Vissa studier indikerar att de har förmågan att se sorkars luktmarkeringar som är synliga inom den ultravioletta delen av ljusspektrumet, vilket skulle hjälpa dem att finna av sitt byte. Den kompletterar sin diet med möss, råttor, ökenråttor, pipharar och insekter. Utöver däggdjur är fåglar den vanligaste födan och under dåliga gnagarår dominerar fågel. Oftast tar den mindre tättingar som snösparv, lappsparv och tundrasparv men även större fåglar, och då främst ripor, men också sjöfågel, vadare och jorduggla. De fokuserar ofta på fåglar som är unga och relativt många av de större fåglarna tas när de håller på att bli flygga. När det råder brist på huvudfödan kan den även ta större däggdjur som präriehundar, jordekorrar, bisam och mindre mårddjur. I övervintringsområden med buskstäpp utgör kaniner en viktig föda och i bebyggda områden i England visar studier att den ofta tar ringduva och europeisk kanin. (källa)
8. Echinococcus multilocularis sprids genom så kallad sylvatisk smitta, dvs. mellan vilda djur, men kan även spridas via tamdjur. Dvärgbandmasken lever i tunntarmen hos sin huvudvärd som är hunddjur – räv, fjällräv, varg, hund och mårdhund (Statens veterinärmedicinska anstalt) – men även katt. Där kan den leva i ca fem månader och äggen sprids med avföringen. Masken producerar ägg 2–3 månader och ett värddjur kan sprida 400–500 ägg. Infektion kan påvisas i avföring efter 28–35 dagar. Gnagare, framför allt sorkar av underfamiljen Arvicolinae, t.ex. bisam, långsvansad skogssork, vattensork och åkersork, men även fjällämmel, husmus och i sällsynta fall också människa fungerar som mellanvärd genom att de får i sig ägg oralt. (källa)
9. De fossila ben som hittats i grottan inkluderar varg, räv, björn, hermelin, lejon, grotthyena, elefanten Elephas antiquus, flodhäst, kronhjort, dovhjort (osäker), jättehjort, Bison sp. (troligen stäppbison), noshörningen Stephanorhinus hemitoechus, fälthare, skogsmus (Apodemus sp.), vattensork (övergångsformer kallade "Arvicola cantiana-terrestris ") och åkersork. Tveksamma är bland andra vildsvin (Sus sp.) och häst, medan människa, grottbjörn, valross, mammut, ren, myskoxe, get och husmus felaktigt uppgetts. Det är den nordligaste plats på vilken flodhästfynd har gjorts. Det fanns också gott om fossiliserade exkrementer från hyenorna. (källa)
10. Stenmården lever framför allt av smågnagare, i synnerhet åkersork, och fåglar. Fåglar föredras i samhällen, medan smågnagarna företrädesvis jagas på öppen mark. Dessutom tar arten igelkott, mullvad, hare, ekorre, fågelägg och insekter. I synnerhet på hösten äter den också bär och frukt. I vissa områden kan växtdieten tidvis utgöra merparten av födan. (källa)