Ål Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ål

1. Vandringsfisk är fiskarter som företar tydlig årstidsbunden fiskvandring. Lax, öring och asp är exempel på fiskar som växer till sig i havet och sedan vandrar upp längs vattendrag för att leka. Omvänt mönster kan ses hos ålen, vars yngel följer golfströmmen till svenska kusten, letar sig upp i älvar och sjöar för växa till sig och därefter återvända till havs för sin lek. Gemensamt för vandringsfiskar är att fri passage mellan älvar, sjöar och hav är av stor vikt och att olämpligt upprättade vandringshinder kan utplåna hela populationer. (källa)
2. Heden, Åls socken – en by i Leksands kommun. (källa)
3. Hästens man består av mycket långa och ganska grova fibrer som kallas tagel. Hästens man växer hela tiden och medan den slits ner naturligt hos vilda hästdjur som zebra och afrikansk vildåsna, så gör den inte det på samma sätt hos tamhästar utan måste skötas om och hålls efter av människan. Vanligt är att rycka manen ofta med hjälp av en ryckkam, men den kan också klippas. En kortklippt man som står rakt upp kallas ståndman. Hos fjordhästar klipps manarna traditionellt i ståndman för att den mörka ålen i mitten av manen skall synas så tydligt som möjligt. På till exempel ston av rasen andalusier rakas ofta manarna helt. På tävlingshästar förekommer det att man flätar manen i mindre knoppar. Hästdjurs man kan användas till stråkar och smyckes- och flätningsarbeten. (källa)
4. Bottengarn är ett fast fiskeredskap i form av ett nät ("raden") som sätts ut vinkelrätt från land och tvingar fisken ut i ett "huvud" (formad som en stor ryssja). Redskapet används för fångst av främst ål i både salt- och sötvatten. (källa)
5. Darrål eller elektrisk ål (Electrophorus electricus) är en fiskart som först beskrevs av Linné 1766. Darrålen ingår i släktet Electrophorus, och familjen knivfiskar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade. (källa)
6. Av alla de moderna hästraserna är fjordhästen den som mest liknar den asiatiska vildhästen (men som nämnts ovan är det dock enbart en skenbar likhet beroende på senaste århundradets rasavel inom fjordrasen). Karakteristiskt är ryggstrimman, ålen, och den grova upprättstående manen, stubbmanen. Manen klipps traditionellt så att den står rakt upp. När hästarna medverkar i begravningståg klipps de vita håren något kortare än de svarta håren, därav klippningens namn sorgkant. (källa)
7. Ålkista, är en fast stående fångstinrättning, avsedd för fånga ål som vandrar nedför strömdragen till havet, och därför ofta placerad vid strömmars utlopp ur sjöar. Den består av en kortare eller längre vattenränna med fall nedåt kistan och försedd med en lucka så att vattnet kan avstängas vid vittjningen. Kistan (ålkaret), är fyrkantig, ofta uppförd av timmer eller av brädor och försedd med gallerbotten för vattnets avlopp, men tillräckligt tät, för att ålen som kommer med strömmen, ska hållas kvar. Anordningarna växlar efter lokala förhållanden. (källa)