Ångvissla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ångvissla

1. I USA kunde tågen vara mycket långa, och lokets egen bromsförmåga räckte inte för hela tåget, varje vagn måste hjälpa till med bromsningen. I början hade man inte teknisk möjlighet att från loket kunna manövrera bromsarna på tågets alla vagnar. Därför var varje vagn bemannad med en bromsare, som manuellt skötte vagnens broms. När det blev en nedförsbacke på linjen, eller då tåget skulle stanna vid en station, signalerade lokföraren med lokets ångvissla enligt en fastställd kod, när bromsarna skulle dras åt eller släppas. Vid vägövergångar fanns det banvakter, som manövrerade grindar, som stoppade vägtrafik. När tåget kom inom hörhåll från korsningen anmälde lokföraren med ångvisslan att tåget närmade sig, som signal till banvakten att stänga grindarna. (källa)
2. Embryot till det som skulle bli Warndienst började 1915 under första världskriget. Då grundades den militära funktionen Inspekteur der Ballonabwehrkanonen im Heimatgebiet (BAK Heim), ungefär Inspektören för ballongvärnskanoner inom rikets gränser). Inspektionens uppgift bestod i att samordna luftförsvaret i Tysklands västra delar och i att varna för kommande flygangrepp. Detta skedde bland annat genom ett eget sambandsnät som löpte till sambandscentraler. Dock var inspektionen inte särskilt effektivt eftersom man inte hade tillräckliga befogenheter. Av den anledningen inrättade man 8 oktober 1916 Kommandeur des Heimatluftschutzes (chefen för hemortens luftförsvar) vilket fick det bemyndigande som krävdes för att kunna varna befolkningen. Varningstekniken var ännu i sin linda och begränsade sig i stort sett till kyrkklockor, ångvisslor vid större företag och salutkanoner. (källa)
3. I Sverige finns en liten transportabel (mekanisk) ångorgel med tio pipor som visats upp vid olika ångevenemang, exempelvis skärgårdsbåtens dag i Vaxholm i Stockholms skärgård, då vanligen ombord på fartyget S/S Ejdern eller S/S Mariefred vilka på ledningen till ångvisslan har det särskilda ånguttag till vilket ångorgeln ansluts. Ångorgeln kan inställas att arbeta med ånga av högst varierande tryck (2-10 atmosfärer = 0,2-1,0 MPa), den spelande tvingas bära hörselskydd och bäst avnjutes den mycket starka, dock till följd av ångans fuktighet tyvärr ofta ganska orent klingande musiken på ett avstånd om 50 - 300 meter varvid naturrummets ekoeffekter och annat i mycket hög grad bidrar till musikupplevelsen. (källa)
4. Året är 1935 och det är vinter. Ångvisslan tjuter när Orientexpressen dundrar fram på sin väg mellan Istanbul och Calais med bland annat Hercule Poirot (Albert Finney) ombord som har lyckats få en kupé i förstaklassvagnen trots fullbokning. Ombord frotterar sig de rika och berömda i prakten och överflödet. (källa)
5. I Bankeberg förberedde man sig genom att lägga om den norra växeln så att tåget från Stockholm skulle gå in på sidospåret medan tåget från Malmö skulle stoppas på huvudspåret, och sedan lyssnade man efter tåget från Malmö. När det gav ankomstsignal beordrade stationsinspektorn tjänstgörande stationskarl att gå till norra växeln. Själv väntade han vid semaforen som visade "stopp". När tåget från Malmö blev synligt i snöyran väntade han tills det var nära innan han ändrade semaforen till "kör varsamt". Vad han tyvärr inte visste var att personalen på det norrgående tåget inte fått vetskap om att tågen skulle mötas i Bankeberg utan istället försökte ta sig till Linköping fortast möjligt. Tåget höll därför alldeles för hög fart och när stationsinspektorn såg det signalerade han "varsamt" med sin lykta. Uppenbarligen noterades det av lokpersonalen som blåste upprepade bromssignaler med ångvisslan. Farten var emellertid så hög att de passerade plattformen och den norra växeln under inbromsningen. Stationsinspektorn antog att de skulle bromsa helt och sedan backa tillbaka till plattformen där han stannade. Under inbromsningen passerade dock loket stationskarlen som var på väg till den norra växeln och i farten frågade de honom om väggrindarna norr om stationen. Efter att de hade fått hans svar fortsatte de bromsa men när de stod nästan stilla ökade de plötsligt farten och fortsatte mot Linköping. Stationsinspektorn, stationskarlen och en banvakt som stod på plattformen visade alla tre "stopp" med sina lyktor medan de sprang efter tåget men det uppfattades förmodligen inte av lokpersonalen. Klockan var då ungefär 01:11. (källa)