Årsklass Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet årsklass

1. I Preussen inrättades 1813 en landstorm som omfattade alla vapenföra män i åldern 15-60 år, vilka inte tillhörde hären eller lantvärnet. Vid första världskrigets utbrott omfattade den tyska landstormen de tre yngsta och de sju äldsta värnpliktiga årsklasserna. I Österrike-Ungern organiserades den sedan 1500-talet befintliga landstormen 1886 och omfattade 1914 de 2 yngsta och de 10 äldsta årsklasserna, fördelade på två uppbåd. Motsvarande organisationer var i Frankrike territorialarméns reserv (sju årsklasser), i Ryssland riksvärnet (fem årsklasser), i Italien territorialmilisen (sju årsklasser). Under andra världskriget kom Volkssturm att utgöra en motsvarighet till den äldre landstormen. (källa)
2. När Sjöstedt skrev sin avhandling 1936 var tungrots-r fortfarande på frammarsch norrut och vissa områden i norra Småland som haft götamåls-r fick tungsrots-r. I Västra Ryd märkte han att 30 % av barnen i folkskolan bytt r-ljud. I samrealskolan i Huskvarna kunde man iaktta bytet av r-ljud från årsklass till årsklass. (källa)
3. Med försvarsbeslutet 1914 differentierades de värnpliktigas utbildningstid. Studenter och likställda fick liksom underbefäl och fackmän en längre utbildningstid än övriga värnpliktiga. Vid trängen och intendenturtrupperna var utbildningstiden 225 dagar för värnpliktiga i allmän tjänst, vid infanteriet 360 dagar och vid specialtruppslagen 395 dagar. Till värnpliktiga underbefäl och fackmän uttogs cirka 14 procent av årsklassen. De underbefälsuttagna utbildades till gruppchefer, medan fackmännen utbildades till kulsprutemanskap, signalister, kommissarier och sjukvårdsmän. Studenter och likställda innefattade de värnpliktiga som avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring eller genomgått en likvärdig utbildning. Dessa skulle utbildas till plutonchefer, eller om de inte var vapenföra, till sjukhusunderofficerare, expeditionsbiträden med mera. Underbefälet och fackmännen hade vid infanteriet en utbildningstid om 420 dagar medan studenter och likställda skulle göra 505 dagar. Efter första världskriget slut beslöts dock 1919 provisoriskt om en ganska kraftig reducering av de värnpliktigas utbildningstid. (källa)
4. Folkuppbådsarméerna hade varit på tillbakagång, men fick en renässans i Frankrike under de franska revolutionskrigen. I Frankrike uppstod värnplikten som en förutsättning för Napoleon I:s massarméer, och regeringar runtom i Europa provade snart olika varianter av det franska systemet. I Österrike-Ungern organiserades under Napoleonkriget ett lantvärn till hemlandets försvar. Efter 1867 utvidgades lantvärnet till att bli en för vardera Österrike och Ungern med aktiva armén jämställd organisation, om än med svagare kadrar än den reguljära armén. Med de vanliga värnpliktsarméernas införande kom lantvärnet att bli benämningen på en andra linje, ofta bestående av äldre årsklasser. I Tyska riket bildade lantvärnet 2:a linjen inom krigsmakten och omfattade, delat på två uppbåd, 11 årsklasser närmast efter aktiva armén och dess reserv. Inom marinen benämndes lantvärnet Seewehr. I Storbritannien och Frankrike utgjorde territorialarmén motsvarande organisationer, i Ryssland, reservens 2:a uppbåd, i Italien mobilmilisen, i Japan kobi. (källa)
5. Sickinger grundlade som kommunal folkskolinspektör i Mannheim (från 1895) det så kallade Mannheimersystemet, vars principer från 1901 tillämpades i Mannheim och, med vissa modifikationer, i en del andra tyska städer samt på några platser även i andra länder. Systemet innebar en reform av den vanliga klassindelningen av eleverna i stora skolor, särskilt i storstädernas folkskolor. Det missförhållande, som systemet avsåg att avhjälpa, var det kvarsittarväsen, som allmänt erkändes vara ofördelaktigt för de svagare elevernas såväl moraliska som intellektuella uppfostran, men som är i större eller mindre utsträckning oundvikligt, när eleverna är fördelade endast på efter varandra följande årsklasser. (källa)
6. Evy Palm är fortfarande (2012) världens genom tiderna snabbaste kvinna i halvmaraton och 10 000 m på utomhusbana i 45-49-årsklassen. (källa)
7. I teorin skulle de nya divisionerna ha prioritet när det gällde tillförseln av ny manskap, men Tysklands enormt ansträngda militära situation, på gränsen till kollaps, gjorde personalsammansättningen högst blandad. Delvis fylldes VG-divisionerna ut med manskap från de senaste årsklasserna värnpliktiga födda 1926 och 1927, men bestod dessutom av en stor mängd överförd personal från tyska flygvapnet och marinen som kommenderats till marktjänst. Motivationen i denna personalkategori var blandad. Dessutom tillfördes "etniska tyskar" eller Volksdeutsche, det vill säga personer med olika grad av tysk härstamning men som kom från Polen, Rumänien och andra områden öster om egentliga tyska rikets gränser. Vissa i denna grupp talade lite eller ingen tyska. Ofta ingick dock en kader av stridserfarna soldater och officerare med omfattande stridserfarenhet, bland annat från flera års strider på östfronten. Då flera divisioner fick högst begränsad tid för samövning fick denna stora blandning av personal negativ effekt när förbandet sattes in i strid eftersom soldaterna inte hade lärt känna varandra och byggt upp lojalitetsband och samhörighetskänsla. (källa)
8. 1878 utkom den åttonde upplagan, som var den första med mera genomgripande revideringar. Ytterligare omfattande tillägg kom i upplagan 1890-1893, då sidantalet översteg 900. Även om texten präglades av konservatism, så fick 1899 års upplaga ett helt nytt illustrationsmaterial i urval av Carl G. Laurin. Både 1890-1893 och 1899 års upplagor fick beteckningen den nionde men den förra benämndes "omarbetade" medan den senare "å nyo omarbetade och tillökade". Ytterligare utökade upplagor, men med större delen av det ursprungliga textmaterialet bibehållet, utgavs först 1907 som tionde "fullständigt omarbetade" och 1910 som tionde "fullständigt omarbetade och reviderade" upplagan. Till sist hade man uppnått ett sidomfång på 1920 sidor uppdelat på årsklasser och bundet i volymer av varierande omfång. Men vid denna tid hade kritiken mot den traditionella läseboken blivit så omfattande att en helt ny utgåva blivit nödvändig. (källa)
9. Felet medförde att hela årsklasser av telegrafister lade sig till med en karakteristisk sändningsstil, och lätt kunde kännas igen av fientlig signalspaning. Av detta kan många intressanta slutsatser dras beträffande sammansättningen av motsidans personal och organisation. Kvaliteten på de morsetecken som transmittern avgav var dessuton kritiskt beroende på inställningen av remsläget över det lilla hål som släppte igenom ljus till fotocellen. Ett illa justerat remsläge vid utbildningen kunde alltså bidra till "inbyggda" sändningsfel hos färdigutbildade telegrafister. (källa)