Återfärd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet återfärd

1. Kontraktet för utveckling av CSM undertecknades 1962 innan NASA slutligen bestämt vilken metod som skulle användas för att landstiga på månen. Det ursprungliga konceptet innehöll därför även olika varianter där CSM skulle kunna användas för landningen och återfärden från månens yta. Detta ändrades i och med att beslut fattades om metoden Lunar Orbit Rendezvouz (LOR) och tillkomsten av månlandaren (LM). Istället fastställdes CSM:s huvuduppgift som moderfarkost för färden till och från månen. (källa)
2. Voigt var en tragisk figur på 55 år som suttit i fängelse för stölder en stor del av sitt vuxna liv. Han hade blivit frisläppt några månader tidigare, men kunde inte få arbete inom sitt yrke. Han skaffade sig då en preussisk kaptensuniform och valde på måfå några soldater som han kommenderade till rådhuset i staden Köpenick. där lät han arrestera borgmästaren och polischefen. Den senare låg och sov i tjänsten när Voigt och soldaterna kom dit. Han beslagtog därefter stadskassan på drygt 4 000 mark och signerade kvittot med namnet på direktören från fängelset han just blivit utsläppt från. Borgmästaren och polischefen skickades till Berlin per vagn för att "förhöras". Han förklarade för soldaterna att operationen i Köpenick var avslutad och gav dem pengar till mat och återfärd (med tåg) och passade därefter på att klä om sig till civila kläder. (källa)
3. Estoniakatastrofen orsakades av att Estonias bogvisir bröts upp och lossnade. Vid utredningen av olyckan konstaterades att krafterna som bogvisiret utsattes för vid 3-4 meters signifikant våghöjd motsvarade visirets vid konstruktion beräknade hållbarhet, utan väsentlig säkerhetsmarginal. Färjan kördes dessutom i förhållandevis hög fart i den höga sjögången för att hålla tidtabellen, men även om farten hade minskats hade bogvisirets lås och gångjärn ändå tagit en del skada då M/S Estonia, eller M/S Viking Sally som hon hette från början, inte var byggd för att gå på öppet hav. Innan olyckan hade många incidenter rapporterats också från andra färjor. I januari 1993, cirka ett och ett halvt år före Estoniakatastrofen, drabbades till exempel Estonias systerfartyg M/S Diana II av en lättare incident då hon gick i storm på öppet hav på linjen Rostock–Trelleborg. Låsanordningarna till bogvisiret skadades, men ingen katastrof skedde, mycket tack vare att fartyget hann gå in i lä innan skadorna blev alltför stora. Fartyget fick dock gå in på reparation före återfärd. Reglerna för bogvisiren på Östersjöfärjorna skärptes redan innan dessa incidenter, men det gällde endast nybyggen. (källa)
4. Numera arrangeras sommartid dagsturer till ön från Oskarshamn och Byxelkrok. Överfartstiden är cirka 1,5 timmar från Oskarshamn respektive drygt en timma från Byxelkrok. Under högsäsong sker dagliga avgångar från Oskarshamn. Passagerarna får tillbringa cirka 3,5 timmar på Blå Jungfrun innan det är dags för återfärd. Guider från länsstyrelsen är bosatta på Blå Jungfrun under sommaren. Dessa ger information till besökarna vid dess ankomst. Det finns ingen försäljning av vatten eller mat på ön. Besökarna uppmanas därför att ta med sådant själva. De enda anlagda faciliteterna är informationstavlor, den utprickade vandringsleden, en vaktstuga, samt ett antal torrdass. Vandringsleden är cirka 3,3 kilometer lång och löper genom stundtals kraftigt kuperad terräng. Det är även möjligt att besöka Blå Jungfrun med egen båt. Ön har ett relativt utsatt läge mitt i Kalmarsund. Dess elliptiska form erbjuder inga markant skyddande vikar eller glon. Det finns skyltar som uppmärksammar på det svall som uppstår då Gotlandsfärjan passerar. (källa)
5. Fartygets hemmahamn är vid Skeppsbron nedanför Stockholms slott. Hon används främst till musikturer med så kallad "ångbåtsmusik". Under sommaren anordnas också heldagsutflykter inkluderande lunch- och middagsservering ombord i de två matsalarna, till olika ögrupper i de yttre delarna i Stockholms skärgård, benämnda "expeditioner till havsbandet". Varje helg under sommaren från mitten av juni trafikerar S/S Blidösund sin originalrutt, på fredag eftermiddag ut från Stockholm och upp via Blidösundet till Norrtälje, där fartyget stannar över natten, med återfärd tillbaka till Stockholm på söndag eftermiddag. Till Norrtälje och tillbaka anlöper fartyget 19 olika bryggor varav vissa bryggor utgör ursprungliga angöringsbryggor för ångfartyg under tidigt 1900-tal. (källa)
6. Easy Elsie träffades av granatsplitter från luftvärn vid anfallet, vilket omedelbart ledde till att en av flygplanets fyra motorer slogs ut tillsammans med vissa hydraulikfunktioner och radioutrustningen skadades. Före återfärden träffades Easy Elsie en gång till, vilket åstadkom att en andra motor stannade och att flygplanet tappade bränsle. Bombluckor och landningsställ fälldes ut, fastnade i utfällt läge vilket åstadkom besvärande luftmotstånd. Piloten Daniel Carey (död 1979) från Australien beslöt då att flyga till Sverige för att nödlanda. Easy Elsie var det enda bombplanet av 37 som förlorades vid anfallet. (källa)
7. Återfärden gick tvärs över den utsatta öppna isvidden över Norton Sound. Nattmörkret och snöstormen förhindrade Seppala att se spåret, men Togo navigerade hundspannet fram till raststugan vid Isaac's Point på stranden klockan åtta på kvällen, vilket räddade sällskapet från en säker död. Efter att ha färdats 134 kilometer under en dag, sov sällskapet sex timmar, innan slädfärden återupptogs klockan två på natten. Vinden ökade till 29 meter/sekund. Ekipaget färdades över is som höll på att brytas upp, följandes strandkanten. De kom tillbaka till fast mark för att köra över Little McKinley Mountain, en klättring på 1.500 meter i höjdled. Efter att ha kommit ner igen till nästa raststuga i Golovin, överlämnade Seppala serumet till Charlie Olson, som i sin tur lämnade över det till Gunnar Kaasen med dennes spann, med Balto som ledarhund. (källa)
8. I januari 2003 seglade en stridsgrupp bestående av Boxer, Bonhomme Richard, Anchorage, Cleveland, Comstock, Dubuque och Pearl Harbor från San Diego till Persiska viken för att delta i invasionen av Irak. Boxer återvände till USA i juli 2003. I januari 2004 seglade hon återigen mot Persiska viken, den här gången ensam, med fler trupper till Irak. Trupperna och deras förnödenheter avlastades i Kuwait och Boxer kunde återvända till San Diego i april 2004. Från september 2006 till maj 2007 transporterade hon ytterligare en Marine expeditionary unit till Irak. I början av 2009 seglade Boxer tillsammans med jagaren USS Bainbridge och fregatten USS Halyburton till Somalia för att ta itu med priratproblemet. Den 12 april kunde trupper från Boxer frita kapten Richard Phillips från containerfartyget MV Maersk Alabama som kapats av pirater fyra dagar tidigare. Under återfärden till USA i augusti 2009 utbröt en epidemi av svininfluensa ombord och 69 besättningsmän insjuknade. (källa)
9. Ett annat alias för Gullinkambe är sannolikt Salgofnir, som nämns i Helgakviða Hundingsbana II. Salgofnir sägs där vara den tupp som med sitt galande väcker kämparna i Valhall – en uppgift som ju i Völuspá tillfaller Gullinkambe. I dikten har den döde hjälten Helge Hundingsbane fått permission från Valhall för att en natt besöka sin ännu levande änka Sigrun Högnesdotter. Han måste dock vara tillbaka i kasernen före första hanegället, varför återfärden blir brådstörtad. (källa)
10. Kolfälten i Northumberland och Durham var de viktigaste källorna för den kol som värmde London under 1700-talet. Utförseln från dessa kolfält skedde över Newcastle upon Tyne och Sunderland. Befraktarna och deras fartyg kom dock nästan uteslutande från Whitby och Scarborough, där koljarna (kollastfartygen) byggdes och bemannades. Fraktfarten tur och retur London från kolfälten tog ungefär fyra veckor. Först en veckas liggetid i South Shields, Newcastles uthamn, dit kollasten fraktades med pråmar på Tyne. Under tiden lossades ballasten och när pråmarna anlände måste deras kol lastas på koljaren. En dryg veckas seglationstid till London följdes av ännu en veckas liggetid, nu i Londons hamn, närmare bestämt i Wapping, där lasten lossades. Efter att ha tagit in ballast skedde återfärden till Shields på en knapp vecka, om inte höststormarna hade börjat. Vintervädret och assuranskostnaderna gjorde att seglationssäsongen omfattade perioden februari till november. December och januari tillbringades i hemmahamnen. (källa)