Ölsort Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ölsort

1. Pilsner (eller pils) är ett ljust, underjäst, förhållandevis beskt öl. Det är ursprungligen från staden Pilsen i Böhmen (idag Plzeň i Tjeckien), där ölsorten bryggdes första gången 5 oktober 1842. Pilsner är den vanligaste ölsorten i Tyskland där den heter Pilsener eller Pils. Ölsorten är ursprunget till alla moderna ljusa lageröl. (källa)
2. Ett stort antal tyska ölsorter importerades också till Sverige. En del av dem tillverkades också försöksvis på Uppsala gård. Här nedan markerat med ett U. (källa)
3. Bryggeriet brygger bland annat de prisvinnande ölsorterna London Pride, Chiswick Bitter, ESB och 1845. Bryggeriets öl exporteras till omkring 80 länder värden över. Deras största utlandsmarknad 2014 var Ryssland och Sverige. (källa)
4. Porter är ett mörkt, överjäst öl. Porter är en stark, svart-brun ölsort, som har en besk, frisk och aromatisk smak. En del av det till porterbryggningen använda maltet rostas starkt, varigenom dess dextrin och maltos karamelliseras, vilket ger smak åt portern. Brygden avtappas långt innan den används, så att en fullständig efterjäsning på buteljerna kan äga rum. Porter innehåller vanligen 5-7 volymprocent alkohol och ungefär lika mycket extrakt (socker). Den starkaste sorten, som vid början av 1900-talet kallades double brown stout var mycket extraktrikare (10-11 procent). (källa)
5. Ursprungligen var folköl den benämning den dåvarande finansministern Gunnar Sträng gav sitt förslag på en ölsort med en alkoholhalt på 3,2 viktprocent (4 volymprocent), mellan den dåvarande klass IIa (2,8 viktprocent, 3,5 volymprocent) och klass IIb, mellanöl, (3,6 viktprocent, 4,5 volymprocent), då mellanölets existens var föremål för diskussion. Detta förslag godkändes dock inte av riksdagen. Därefter har benämningens ursprung allmänt glömts bort och kommit att gälla öl enligt ovan. (källa)
6. Huvudingredienserna i öl är malt, humle, jäst och vatten, och ibland används vissa tillsatser för att skapa speciella ölsorter eller för att ändra ölets karaktär och alkoholhalt. De vanligaste tillsatserna är konserveringsmedel, socker, råfrukt, och olika kryddor. Konserveringsmedel tillsätts ibland och det vanligaste är att en liten mängd askorbinsyra tillsätts. Detta har dock minskat i omfattning under de senaste 10 åren. Socker i olika former kan tillsättas för att förstärka jäsningen och få ett starkare öl, högre alkoholhalt eller för att få en sötare smak. Såväl vanligt socker som farin, kandisocker som mjölksocker (främst i Milk stout) förekommer, om än inte vanligt. Råfrukt är olika slags spannmål som läggs i vörten utan att först mältas. Ofta beståråfrukten av ris eller majs, men också omältat vete, råg eller korn betecknas som råfrukt. Råfrukten innehåller inte de enzymer som behövs för att stärkelsen ska omvandlas till förjäsbara sockerarter, men de enzymer som finns i malten kommer även att ge sig på råfrukten. Ett öl kan alltså inte göras på enbart råfrukt. Så länge majs och ris var billigare än spannmål användes mycket råfrukt i svensk lager, men idag är det dyrt att använda råfrukt, varför bryggerierna kan stoltsera med "helmaltsöl". Internationell lager innehåller ofta mycket råfrukt, vilket kan kännas i smaken. Ofta känner man också en doft av majs när man doftar på ölet. Kryddor av olika slag förekommer i vissa öltyper, ibland som ett komplement till humle, ibland som ensam smakgivare. Man är ofta ute efter en bitter smak för att balansera den söta malten. Exempel på kryddor är pomerans, koriander, fänkål, ljung, skott av tall, muskot, kryddnejlika, kanel. I vissa belgiska och skotska ölsorter används frukt, och i enstaka fall även grönsaker. Vanligast är en blandning av lambic och körsbär som går under namnet kriek. (källa)
7. Vinförtäringen är måttlig i Nederländerna, men det finns ganska många ölsorter, huvudsakligen lageröl, och starka alkoholdrycker. En välkänd nederländsk öltillverkare är Heineken i väst och en annan är Grolsch i öst. Noord-Brabant och Limburg hade stora öltraditioner, med många olika ölsorter. Stora bryggerier tog dock under 1900-taket över många små bryggerier eller erbjöd dem en licens att sälja sina ölmärken, medan de stoppade sin egen produktion. Starka likörer är bland andra genever (gin) och brandewijn (brandy), men även kandeel (gjort på vitt vin), kraamanijs (en likör gjord på anis), oranjebitter (en slags apelsinbrandy som serveras vid festligheter runt kungafamiljen) med flera. (källa)
8. Tidiga typer av India pale ale såsom Burtons och Hodgsons, hade endast en något högre alkoholhalt än den tidens vanligare ölsorter och skulle inte klassas som en Strong Ale med dåtidens mått. Det som utskiljde India pale ale från övriga ölsorter var att det var kraftigt humlat och innehöll en stor del högfermenterad vört vilket efterlämnade få sockerarter. De vanligt förekommande föreställningarna om att den ursprungliga typen av India pale ale skulle ha varit väldigt mycket alkoholstarkare än dåtidens öl är alltså en myt. Vidare överlevde även porter som på den tiden skeppades till både Indien och Kalifornien och teorin om att Hodgson skapade sin öl för att den skulle klara resan som andra öl inte klarade är troligen falsk. (källa)
9. När lagerölen slog igenom under mitten och slutet av 1800-talet skedde det på de överjästa ölsorternas bekostnad och typen dog mer eller mindre ut överallt utom i Storbritannien. I samband med det ökande intresset för öl under de senaste 20 åren har allt fler traditionella och nya ale-sorter kommit på marknaden. Bland dessa öl finns en mycket stor variation av sorter. Exempel: Pale Ale är den klassiska engelska typen, ljust bärnstensfärgad med stort skum och toner av frukt och bitterhumle. Porter och stout är helt svarta öl med stor fyllig smak (från torra till mycket söta), ofta med rostade toner av nötter, kaffe och choklad. De sydtyska veteölen är allt från helt vita till brunsvarta, syrliga och törstsläckande. I Belgien är man mest experimentell, och många tillverkningsmetoder, ingredienser och kryddningar förekommer. (källa)
10. Belgiskt öl serveras traditionsenligt alltid i glas särskilt tillverkade för ölsorten. (källa)