Överbibliotekarie Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet överbibliotekarie

1. Umeå universitetsbibliotek har sitt ursprung i det "Vetenskapliga biblioteket i Umeå" som etablerades vid Umeå stadsbibliotek 1950. År 1958, när regeringen beslutade att etablera en medicinsk högskola i Umeå skapades också ett medicinskt bibliotek. Det ledde till att verksamheten vid Vetenskapliga biblioteket utökades. 1965, då Umeå universitet invigdes under högtidliga former, hade Universitetsbiblioteket redan existerat i ett år, med Paul Sjögren som första överbibliotekarie. (källa)
2. Som förelöpare till denna art av tryckalster kan räknas de samlingar av hyllningar, vilka ofta under 15-, 16- och 1700-talen åtföljde en författares arbeten och som var ämnade som en vittnesbörd om dennes förtjänster. Ett exempel på detta är den som trycktes i anslutning till Olof Rudbecks Atlantica, eller det lovtal på verk som bifogats Sophia Elisabeth Brenners Poëtiske skrifter 1713. Som den första egentliga festskriften till en samtida svensk person räknas uppsatssamlingen Ur några samlares anteckningar. Gärd af tacksamhet och vänskap till mästaren i svensk bokkunskap, som 1891 trycktes i 50 numrerade exemplar och överlämnades till överbibliotekarien vid Kungliga biblioteket Gustaf Edvard Klemming (1823–1893). (källa)
3. Hans diktning började omedelbart strömma fram i rika flöden. 1881 utkom ett band, Nya dikter, två år senare tredje samlingen Dikter och 1887 fjärde samlingen. Efter kortare resebesök i Sverige och Finland 1885 och i Sverige 1888 flyttade Snoilsky 1890 tillbaka till Stockholm som överbibliotekarie vid Kungliga biblioteket. Denna utnämning, som han själv önskat med hänsyn till sina barns uppfostran, väckte häftigt klander och föranledde anmärkning av konstitutionsutskottet mot ecklesiastikministern. I flera år var Snoilsky Dramatiska teaterns inspektör och censor, var 1893–1901 ordförande i Sveriges författarförening och från och med upprättandet av Svenska akademiens nobelkommitté 1900 ledamot av denna. (källa)
4. Carlquist, som var son till överbibliotekarie Gunnar Carlquist och Mim Schwenn, avlade studentexamen 1936 och blev juris kandidat i Lund 1943. Han fullgjorde tingstjänstgöring i Södra Åsbo och Bjäre domsaga 1944–1945, blev förste amanuens vid länsarbetsnämnden i Östergötlands län 1945, stadsnotarie i Ystads stad 1947 och var stadsombudsman där 1949–1981 (tillförordnad kommunalborgmästare 1961–1964). Han var auditör hos chefen för Södra skånska regementet (P 7) från 1953 och ordförande i valnämnden 1961. Han bedrev ett omfattande lokalhistoriskt författarskap, var ordförande i Ystads fornminnesförening 1962 och tilldelades Ystads kommuns kulturpris 1966. (källa)
5. Under 1830-talet var han kammarherre och överbibliotekarie vid det Pittiska biblioteket hos storhertigen av Toscana. Han upphöjdes av republiken San Marino till adlig patricier, 1834 uppges han också av påven blivit utnämnd till riddare av Påvliga Gyllene sporrens orden och därmed även upphöjd till "comes palatinus", det vill säga påvlig (pfalz)greve, med predikatet "di Hemsö". Redan tidigare hade han inspirerad av italienska adelsmän börjat skriva sig "af Hemsö" eller "di Hemsö". Ortnamnet är en variant av det gotländska sockennamnet Hemse. (källa)
6. Ett kursboksbibliotek inrättades i Linköping 1967 i samband med tillkomsten av en filosofisk universitetsfilial knuten till Stockholms universitet. Även utbildningar i teknik och medicin var förlagda till Linköping, och samma år påbörjades en uppbyggnad av ett medicinskt bibliotek vid dåvarande Regionsjukhuset (nuvarande Universitetssjukhuset). Genom en sammanslagning av universitetsfilialen och de tekniska och medicinska utbildningarna skapades 1970 Linköpings högskola. Året innan hade högskolebiblioteket börjat sin verksamhet med Hans Baude som överbibliotekarie. Denne efterträddes 1978 av Kari Marklund. (källa)
7. Adelung var 1759 till 1761 gymnasielärare i Erfurt och ägnade sig därefter i Leipzig åt det mest olikartade publicistiska och lärda skriftställeri. Han blev 1787 hovråd och överbibliotekarie i Dresden. Han koncentrerade sina kunskaper på det tyska språket, och trots att han mera var samlare och ordnare än forskare, blev han genom ovanlig strävsamhet och metodisk logik en auktoritet på detta område. (källa)
8. Zacher blev filosofie doktor i Halle 1844, biblioteksassistent 1847, docent 1853, extra ordinarie professor där 1856, professor och överbibliotekarie i Königsberg 1859 och slutligen åter professor i Halle 1863. Trots storartad lärdom åstadkom Zacher som vetenskaplig skriftställare inte särskilt mycket. Vad han utgav från trycket består mest av recensioner och en mängd andra smärre uppsatser och meddelanden. (källa)
9. Tamayo började sin verksamhet för teatern redan 1847 med Juana de Arco, efterbildning av Schiller, varefter följde ytterligare flera efterbildningar, bland andra El 5 Agosto (1848) och femaktsdramat Angela (1852), inspirerad av Schillers Kabale und Liebe. Tamayos första original är femaktstragedien Virginia (1853) i klassisk stil à la Ponsard, uppförd med stort bifall och av Quintana ansedd som den yppersta spanska tragedien. Ett samarbete med Aureliano Fernández-Guerra är det 1854 uppförda historiska dramat La ricahembra, varefter följde La locura de amor, där hjältinnan är den olyckliga drottningen Juana la Loca, Hija y madre, La bola de nieve, La esperanza de la patria, Huyenda del perejil, Lo positivo (1862), Del dicho al hecho, No hay mal que por bien no venga, Los hombres de bien och Lances de honor (1863), som av kritiken sattes i första planet av samtida dramatik och som behandlar duellproblemet från romersk-katolsk synpunkt. Tamayos yppersta arbete är Un drama nuevo (översatt till svenska på 1860-talet av Edvard Lidforss och inlämnad till Kungliga Dramatiska teatern, ny översättning i bokform "Den nya pjäsen", 1898 av Göran Björkman), där Shakespeare är huvudfiguren och Hamlets första uppförande ämnet. Tamayos dramatik är enastående i Spanien, den psykologiska utvecklingen går före teatereffekten, stilen är lapidarisk utan alla ihåliga, klingande fraser. År 1858 invaldes Tamayo i Spanska akademien, vars sekreterare han blev 1874. År 1884 blev han överbibliotekarie vid Nationalbiblioteket i Madrid. Tamayos samlade arbeten utkom 1898–1900. (källa)
10. Bibliotekarien, orangutang och överbibliotekarie på Osynliga Universitetets bibliotek. Bibliotekarien var ursprungligen en människa, men råkade ut för en magisk olycka i Magins färg och har sedan dess motsatt sig alla välmenade försök att förvandla honom tillbaka, eftersom han fann sin nya skepnad rätt fördelaktig och trivs med att få sin lön i bananer. (källa)