Överföringshastighet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet överföringshastighet

1. Sneakernet är ett informellt namn för ett slags nätverk för överföring av digital information (datafiler) där lagringsmedia, till exempel disketter och USB-minnen, fysiskt flyttas från en dator till en annan. Det används vanligen där andra nätverk är otillgängliga, för långsamma eller för dyra, eller där andra nätverk är övervakade. Sneakernet används ofta som exempel på ett nätverk med hög svarstid och hög överföringshastighet. Det gör det optimerat för överföring av stora mängder data. (källa)
2. Måttenheten byte förkortas ofta med versalen B. För minneskapaciteter hos hårddiskar och minnen används ofta byte som grundenhet. När det gäller datornätverk används istället bitar per sekund (bps, bit/s) för att ange överföringshastigheter och i databuss-sammanhang används ofta Hertz (uttryckt i Megahertz, MHz, 1 MHz = 1 000 Hz), vilket dock inte direkt ger överföringshastigheten (bussbredden kan variera och normalt förekommer det pauser i överföringen). (källa)
3. För högre hastigheter (>, 9600 bit/s) över publika telefonnätet ligger svårigheten i att utforma modemets signalering så att telefonförbindelsens begränsningar i form av frekvensområde, dämpning, fasförskjutning och så vidare undviks så effektivt som möjligt. Även avvägningen mellan att öka hastigheten, med följden att fler fel i överföringen inträffar, är en kompromiss som behöver göras. Under optimala förhållanden är en överföringshastighet på högst 56 kbit/s nedströms och 48 kbit/s (33,6 kbit/s?) uppströms möjlig. Detta ligger nära den kapacitet de digitala växlarna reserverar för ett samtal. Mellan två abonnentmodem är den högsta överföringshastigheten 33,6 kbit/s (48 kbit/s?). (källa)
4. Under 1960- och 1970-talet förekom att kopparledningarna i accessnät på olika håll i världen ersattes med aluminiumkablar till följd av de höga råvarupriserna, men detta har delvis medfört betydligt högre underhålls- och investeringskostnader eftersom aluminium till skillnad från koppar är betydligt känsligare för skador och följaktligen åldras på ett annat sätt. Detta gör att dagens krav på höga överföringshastigheter kan vara svåra att tillgodose i aluminiumbaserade accessnätsdelar. (källa)
5. Innebär att flera kommunikationskanaler kan dela på en överföringskanal. Det finns flera olika tekniker för detta, men för FWA är kanske TDMA att föredra, då TDMA kan tillhandahålla en högre överföringshastighet till en användare inom ett givet frekvensutrymme om behov uppstått. (källa)
6. Den vanligaste metoden för att koppla upp sig var under 1990-talets andra hälft att skaffa ett abonnemang hos en internetleverantör och använda uppkopplad förbindelse via det allmänna telefonnätet, mobiltelefonnätet eller leverantörens (egna eller hyrda) förbindelser för att via leverantörens apparatur ha kontakt med det övriga Internet. Det innebar vanligtvis en uppringd, analog anslutning med hjälp av ett modem kopplat till och via det publika telefonnätet, men kunde även vara en uppringd digital anslutning via ISDN, som även den förmedlades av telefonnätets kablar och växlar. Modemen för det publika telefonnätet möjliggör en överföringshastighet på högst 56 kbit/s nedströms och 48 kbit/s uppströms (på grund av att telefonväxeln bandbassfiltrering och begränsade digitala interna kapacitet), medan ISDN till privatpersoner möjliggjorde 128 kbit/s samtidigt i båda riktningarna. (källa)
7. Buffert (datalogi) – minne som används för att utjämna skillnader i ojämna överföringshastigheter, liknande. (källa)
8. Informationen presenterades i en trädliknande sidstruktur och hade en grafisk form som påminner om Text-TV. Svenska massmedieföretag, bland dem TT och flera landsortstidningar, engagerade sig tidigt i den nya tekniken, bland annat med nyhetstjänster. Tekniken begränsades av låga överföringshastigheter och att den enkla grafiken inte tillät några bilder. Bland de tjänster som överlevde längst fanns en koppling till bilregistrets databas. Videotex kan trots sin enkla utformning och sina övriga brister ses som ett förstadium till de internetbaserade informationstjänster som utvecklades senare, från och med andra halvan av 1990-talet. (källa)
9. SpaceX är inte först med dylika projekt, år 2008 skickades en satellit upp i rymden för att förse Japan och Mikronesien med bredband. Det som är nytt med Starlink är omfattningen och överföringshastigheten. Tidigare projekt har handlat om enstaka satelliter medan SpaceX mål är att bilda ett finmaskigt nät runt jorden i en omloppsbana. (källa)
10. Fördelen med ISDN är att det motsvarar det äldre analoga telefonnätet och kan byggas på samma koppartrådar som detta. Telefonstationen måste uppgraderas med ny hårdvara som gör att digitala signaler skickas över koppartråden hem till abonnenten, och abonnenten måste endera skaffa helt ny telefon eller (vilket är vanligare) använda en "terminal adapter" (TA) som sitter vid första telefonjacket och ansluter dels vanliga analoga telefoner, dels dataterminaler och faxapparater som kan utnyttja de digitala tjänsterna. Varje abonnentlinje innehåller två talkanaler och en signaleringskanal. Att installera ISDN blir därför som att få två telefonlinjer hem, utan att någon ny koppartråd behöver dras. När talkanalerna används för telefoni klarar den 4 kHz bandbredd (8000 samples per sekund à 8 bitar), vilket är detsamma som vanligt telefonljud (bra för tal, men inte Hi-Fi). När de i stället används för dataöverföring klarar de 64 kbps i båda riktningar, vilket är snabbare änågot akustiskt modem (de snabbaste V.90?-modemen klarar 56 kbps ner och 33 kbps upp), och om båda talkanalerna används för datatrafik blir överföringshastigheten 128 kbps. Den vanliga abonnentledningen med två linjer kallas basanslutning eller Basic Rate Interface (BRI). ISDN finns även som företagsanslutning med 30 linjer och kallas då primäranslutning eller Primary Rate Interface (PRI). Den vanligaste BRI-konfigurationen är 2B+D (två B plus D)där B står för Basic-rate (64 kbps) och D står för Dialing. Ett PRI interface är 30B+2D. (källa)