Överhud Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet överhud

1. Överhuden (hornhud) (latin: epidermis) är den blodkärlslösa yttersta delen av huden som består av flera lager tätt liggande celler. Tjockleken varierar beroende på belastning, överhuden är tunnast på ögonlocken, 0,05 mm, och tjockast på hälarna, 1,5 mm. Gränsen mellan epidermis och dermis är vågformad för att göra huden stabilare och undvika att den dras loss om man gnider huden mot något. (källa)
2. Hudens yttersta lager kallas överhuden (epidermis) och är mellan 0,05-1,5 mm tjockt. Vid ögonlocken är överhuden tunn, medan den på fotsulorna och andra delar av kroppen som utsätts för påfrestningar är tjockare. Hornlagret kallas det översta lagret av överhuden, vilket består av döda celler som innehåller det hårda hornämnet keratin. Hornlagret skyddar kroppen mot stötar och gör huden nästan helt vattentät. Samtidigt hindrar hornlagret bland annat bakterier och kemikalier från att komma in i kroppen. Hornlagrets hudceller, främst keratinocyter, "nöts" hela tiden bort och ersätts av nya celler som bildas i tillväxtlagret som finns precis under. Längst ner i överhuden återfinns pigmentceller, melanocyter som har i uppgift att skydda arvsanlagen i cellkärnorna mot solens ultravioletta strålar. I epidermis finns även Langerhansceller som ingår i det adaptiva immunförsvaret. (källa)
3. Huden saknar nästan helt hår. Hos de nu levande arterna, som förekommer i tropiska områden, är överhuden tunnare än underhuden. Däremot hade Stellers sjöko en överhud som var upp till 7,5 centimeter tjock, vilket gynnade djurets liv i de Arktiska haven. Embryon av sirendjur har fullt utvecklad päls, och även hos nyfödda individer finns tydligt mer hår. Huden hos Sjökon är anpassad så att den aldrig fryser eller svettas. (källa)
4. Liktorn är en förtjockning av överhudens hornlager, ett slags hyperkeratos som oftast uppkommer på fötterna till följd av tryck eller friktion. De kan yttra sig i tjocka, förhårdnade hudområden, i knutor, eller i förändrad hudkvalitet. Liktornar kan bli inflammerade eller ömma av att det överkompenserade hudlagret orsakar ännu större tryck från exempelvis skor, men utan komplikationer är liktornar endast ett kosmetiskt problem. (källa)
5. Mistel växer oftast på lind i Sverige (78 % av över 20.000 undersökta mistlar i Sverige). I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst, även barrträd. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, med en syraetsande sugpropp, ett s.k haustorium. Detta tar flera år, då trädet medvetet kämpar emot, och skyndsamt förtjockar sin bark för att hindra parasiten. Om mistelgrodden tar sig igenom barken, (sker bara i ca 5 % av fallen) så tränger sig rötterna mellan barken och veden. Där sänks de likt änterhakar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Misteln tar bara vatten och salter av sitt värdträd. Den gynnas av ljus. Mistelns stamyta är tydligt grön och saknar korklager. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, Y-formigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast två motsatta blad per gren. Man kan då lätt åldersbestämma en mistel genom att räkna förgreningarna och sedan addera fem år för groningsprocessen. Här i ligger också det orimliga i att göra "en pil av mistel"! Något som förekommer i den Nordiska gudasagan, i myten om dråpet på Asaguden Balder. Sagan har här velat pröva lyssnarens skarpsinne. (källa)
6. I tolv strömmar utefter bålens sidor rör sig de celler som ska bli revben. De möts mitt på bröstet där de bildar ett bröstben. Celler som ska bli muskler färdas mellan revbenen och i kroppsväggen nedanför. Embryots yttersta lager celler börjar göra överhud, där det så småningom ska bli hårrötter, talgkörtlar och svettkörtlar. (källa)
7. Intradermalt eller intrakutant - i överhuden/huden. (källa)
8. Klåda är en känsla där huden signalerar om att begära kliande. Exempel på orsaker kan vara insektsstick, myggbett eller allergi, vilket får hudens nervsystem att skicka signaler om irritation. Oftast handlar klåda om ett symtom i huden, och gäller då någon form av stimulering av de fria nervändsluten (nociceptorer) i överhuden. Klåda i näsa, ögon och öron kan också förekomma och kan orsakas av allergisk rinit. (källa)
9. Eksem är en icke smittsam hudsjukdom som orsakas av nedsatt barriärfunktion och inflammation i överhuden. Eksem är en så kallad dermatit, och begreppet eksem används om flertalet hudutslag som karakteriseras av rodnad, svullnad, klåda och torrhet, och eventuell skorpbildning, blåsbildning, fjällning, bristningar och blödningar. Läkta sår kan ibland få en avvikande färg, men ärrbildning är sällsynt. (källa)