Accent synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonymer till accent

• brytning
• uttal

Vad betyder och hur uttalas accent

Accent uttalas ac|cent [aksen´t] -en -er.

Accent betyder betoning, tonvikt, tecken för betoning och brytning i tal.

Ordformer och varianter av accent

Accent är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet accent

1916 bildades Pressens Opinionsnämnd, som ett sätt att internt sköta frågor om pressetik. För att göra det enklare för allmänheten att få rätt mot pressen inrättades 1969 Allmänhetens Pressombudsman. Den första anmälan till PO skickades in av Bosse Ringholm och rörde artikeln Okunnighet och beskäftighet i tidningen Accent. Artikeln, som handlade om att Ringholm kritiserat militära förband för deras narkotikaupplysning, fälldes.

Accent beskriver i svenskan intonationen inom ett ord. Ordtoner och tonaccent är andra ord för detta. I språk som inte har tonaccent syftar accent ofta på tryck eller en betoning i största allmänhet.

Exempel på tonspråk är vietnamesiska (6 toner), kinesiska (9-3 toner beroende på vilken dialekt det rör sig om) och serbokroatiska. Ordton skiljer sig från ordaccent huvudsakligen genom att ordaccent primärt utnyttjar relativ tonhöjd mellan olika stavelser inom ett ord, medan ordton i högre grad kan karakteriseras som en absolut tonhöjd, eller ett tonförlopp inom en enda stavelse. Emellertid har ordton och ordaccent ofta sammanförts, varför man kan se svenskan beskrivet som ett tonspråk. Det bör också nämnas att de två svenska "ordaccenterna" inte bara involverar relativ tonhöjd mellan ordens stavelser utan även tonförloppet inom främst den betonade stavelsen. Man kan tänka sig att låta begreppet tonspråk syfta både på språk med ordton och språk med ordaccent, men det existerar också ett särskilt begrepp, accentspråk, för de senare. En nackdel med det begreppet är att man inom fonetiken talar inte bara om tonaccent utan också om tryckaccent (dynamisk accent), som är något annat.

Varietet (lingvistik), – inom lingvistik en språklig variation, så som ett språk, en dialekt eller en accent.

När det gäller spondén är det inte självklart hur den antika versläran ska omtolkas till moderna nordiska språk. Som spondéer brukar man räkna sammansatta ord med två likvärdigt tunga stavelser, till exempel sömntung, helstekt. Men på svenska uttalas sådana ord med grav ordaccent, och om det bara är betoningen som ska räknas, inte kvantiteten, skiljer sig inte sammansatta ord från många andra tvåstaviga ord – jämför till exempel stråle, vemod. Bland andra Alf Henrikson har menat att tvåstaviga ord med grav accent är bra exempel på spondéer.

I antik grekisk och romersk poesi är versfot oftast en fråga om kvantitet, i vers på moderna språk vanligen om accent. Rytmen sägs vara fallande om tonvikten ligger på versfotens första stavelse och stigande om den ligger på dess sista. Båda taktarterna blandas normalt inte i samma vers.

Cirkumflex (efter franskans accent circonflexe) är ett diakritiskt tecken som förekommer i stavningen av bland annat franska, grekiska, italienska, malagassiska, rumänska, slovakiska, vietnamesiska, portugisiska, turkiska och esperanto samt japanska skrivet med latinska bokstäver. Tecknet ser ut som ett litet tak ovanpå bokstaven (^). I franskan betyder cirkumflexet vanligtvis att ett s har fallit bort från den fornfranska originalstavningen. I många andra språk betyder cirkumflexen en förändring av bokstavens uttal.

Vad som i talspråket kännetecknar en betonad stavelse varierar mycket från språk till språk. Ljudegenskaper som kan förändras är ljudstyrka (dynamisk accent, tryck, ljudvågens amplitud), tonhöjd (tonaccent, melodisk accent, ljudents frekvens), längd (temporal eller kvantitativ accent) eller en kombination av dessa. Vokalförändring (kvalitativ accent) förekommer också i vissa språk, vilket vanligtvis betyder att vokalen görs öppnare eller mer sluten.

Accent – en person talar ett andraspråk med avvikande språkljud, språkrytm och intonation, se brytning (språk).

Accent på Engelska

stress

the stress is on the first syllable

accent

she speaks without an accent