Accent Synonymer Betyder Uttal

• brytning
• uttal

Hur används ordet accent

1. 1916 bildades Pressens Opinionsnämnd, som ett sätt att internt sköta frågor om pressetik. För att göra det enklare för allmänheten att få rätt mot pressen inrättades 1969 Allmänhetens Pressombudsman. Den första anmälan till PO skickades in av Bosse Ringholm och rörde artikeln Okunnighet och beskäftighet i tidningen Accent. Artikeln, som handlade om att Ringholm kritiserat militära förband för deras narkotikaupplysning, fälldes. (källa)
2. Accent beskriver i svenskan intonationen inom ett ord. Ordtoner och tonaccent är andra ord för detta. I språk som inte har tonaccent syftar accent ofta på tryck eller en betoning i största allmänhet. (källa)
3. Exempel på tonspråk är vietnamesiska (6 toner), kinesiska (9-3 toner beroende på vilken dialekt det rör sig om) och serbokroatiska. Ordton skiljer sig från ordaccent huvudsakligen genom att ordaccent primärt utnyttjar relativ tonhöjd mellan olika stavelser inom ett ord, medan ordton i högre grad kan karakteriseras som en absolut tonhöjd, eller ett tonförlopp inom en enda stavelse. Emellertid har ordton och ordaccent ofta sammanförts, varför man kan se svenskan beskrivet som ett tonspråk. Det bör också nämnas att de två svenska "ordaccenterna" inte bara involverar relativ tonhöjd mellan ordens stavelser utan även tonförloppet inom främst den betonade stavelsen. Man kan tänka sig att låta begreppet tonspråk syfta både på språk med ordton och språk med ordaccent, men det existerar också ett särskilt begrepp, accentspråk, för de senare. En nackdel med det begreppet är att man inom fonetiken talar inte bara om tonaccent utan också om tryckaccent (dynamisk accent), som är något annat. (källa)
4. Varietet (lingvistik), – inom lingvistik en språklig variation, så som ett språk, en dialekt eller en accent. (källa)
5. Alla versfötter på upp till fyra stavelser kategoriserades och namngavs först i Antikens Grekland. Grekernas versfotslära grundade sig på kvantitet, på skillnaden mellan lång och kort stavelse. I modernare europeisk verslära har man övertagit namnen, men bygger istället kategoriseringen på kvalitet, på skillnaden mellan stark och svag tryckaccent. (källa)
6. I antik grekisk och romersk poesi är versfot oftast en fråga om kvantitet, i vers på moderna språk vanligen om accent. Rytmen sägs vara fallande om tonvikten ligger på versfotens första stavelse och stigande om den ligger på dess sista. Båda taktarterna blandas normalt inte i samma vers. (källa)
7. Cirkumflex (efter franskans accent circonflexe) är ett diakritiskt tecken som förekommer i stavningen av bland annat franska, grekiska, italienska, malagassiska, rumänska, slovakiska, vietnamesiska, portugisiska, turkiska och esperanto samt japanska skrivet med latinska bokstäver. Tecknet ser ut som ett litet tak ovanpå bokstaven (^). I franskan betyder cirkumflexet vanligtvis att ett s har fallit bort från den fornfranska originalstavningen. I många andra språk betyder cirkumflexen en förändring av bokstavens uttal. (källa)
8. Vad som i talspråket kännetecknar en betonad stavelse varierar mycket från språk till språk. Ljudegenskaper som kan förändras är ljudstyrka (dynamisk accent, tryck, ljudvågens amplitud), tonhöjd (tonaccent, melodisk accent, ljudents frekvens), längd (temporal eller kvantitativ accent) eller en kombination av dessa. Vokalförändring (kvalitativ accent) förekommer också i vissa språk, vilket vanligtvis betyder att vokalen görs öppnare eller mer sluten. (källa)
9. Accent – en person talar ett andraspråk med avvikande språkljud, språkrytm och intonation, se brytning (språk). (källa)