Ackusativform Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ackusativform

1. I språkliga varieteter med starkt reducerat kasussystem (till exempel de flesta fastlandsskandinaviska språkliga varieteter, och romanska, engelska och nederländska språkliga varieteter) är substantivens nuvarande grundform ofta den gamla ackusativformen (ackusativism). Ord som standarditalienska "notte" (natt) och standardsvenska "fisk" är ursprungligen ackusativ, nominativerna var "nox" och "fisker". (källa)
2. Kardinalstrecken, de fyra huvudsakliga väderstrecken, är: norr, söder, öster och väster (nord, syd, öst, väst, eller, med gamla ackusativformer: nordan, sunnan, östan, västan). De två första anger riktningarna mot respektive från nordpolen och sydpolen. De två senare definieras som vinkelräta mot de två första, öster är riktningen 90 grader till höger om norr och väster är den 90 grader till vänster om norr. (källa)
3. I nutida svenska märker vi inte längre så mycket av skillnaderna mellan olika kasus, men länge hade vi en mycket mer invecklad grammatik än vad vi har nu. Och ännu i dag har vissa ord slutstavelsen -er, som ursprungligen var en nominativändelse, men som nu ingår i rotmorfemet. Det förekommer i adjektiv som "nyter" och "yster" och i substantiv som "dummer", "toker" och "slarver". Annars hittar man lättast gamla nominativformer i äldre texter och sånger. I visan "Goder afton, goder afton" finns en redan i titeln, och i "Staffansvisan" finns raden "Ingen dager synes än". Och relativt nyligen använde Alice Tegnér gärna nominativformer i sina visor, som i "Dansa, min docka, medan du är unger, när du blir gammal, blir du så tunger", och i "Sockerbagaren" finns raderna "Och är du snäller, så kan du få, men är du stygger, så får du gå". I filmen Ronja Rövardotter säger också en av rumpnissarna: "Nu blev det kväller". Dessutom finns det ordpar, där både den gamla nominativformen (som har ändelsen -e) och den gamla ackusativformen (som har ändelsen -a) lever vidare i språket, fast ofta med något olika betydelser: ande/anda, bräde/bräda, flotte/flotta, grädde/grädda, mosse/mossa, timme/timma, ände/ända. (källa)
4. Den beteckning som ordenssällskapen har använt alltsedan det moderna ordensväsendets tillkomst på 1700-talet, och som alltjämt är den förekommande beteckningen inom Svenska Frimurare Orden, är recipient, som har sitt ursprung i ackusativformen recipientem av presens participet recipiens. Recipient betyder sålunda "den emottagande". På tyska heter det rezipient. Tanken är att den nye medlemmen mottager ordens "högre visdom" etc. (källa)