Adelsstånd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet adelsstånd

1. Herreklass är den första av det svenska adelsståndets tre klasser som fastställdes vid 1626 års riddarhusordning. (källa)
2. Tabell över adelsståndets lantmarskalkar. (källa)
3. Lantmarskalk var titeln på adelsståndets talman under den svenska ståndsriksdagens tid. (källa)
4. Svenneklass, en av det svenska adelsståndets tre klasser. (källa)
5. Under tvåkammarriksdagens tid hade första och andra kammaren varsin talman. Under ståndsriksdagens tid hade vart och ett av de fyra ständerna en egen talman. Adelsståndets talman titulerades lantmarskalk. (källa)
6. Även om Sekreta utskottet hade godkänt projektet med Gustav II Adolfs staty, hade adelsståndets representanter föredragit att inte resa en staty över en arvkung. Adeln tog därför initiativ till en annan staty, nämligen över Gustav Vasa, som ju varit född som adelsman och senare valts till kung. Uppdraget gick även i detta fall till Pierre Hubert L'Archevêque, vilken 1761 ombads att så snabbt som möjligt utarbeta ett förslag. Lantmarskalken Axel von Fersen försökte också förmå ständerna att riva upp tidigare beslut om godkännande av modell för Gustav II Adolfs staty, vilket fördröjde arbetet. (källa)
7. Riksdagsordningen börjar med att ange att mötet ska ske i Rikssalen på slottet Tre Kronor i Stockholm. Detta är den första beskrivningen av Riksdagens högtidliga öppnande som specificerar att kungens tron ska stå längst fram i mitten, och med hertigarna på ömse sidor om sig, samt riksämbetsmännen och riksrådet direkt nedanför tronen. Till höger ska ridderskapet och adeln sitta, där grevar hade högsta klassen, därnäst friherrar och sedan ridderskapet och adeln, alla rangordnade efter när de erhållit sin titel. Endast en från varje släkt fick närvara, och denne skulle var den äldste och skickligaste i sin släkt. På vänstra sidan skulle biskopar och prästerskapet sitta. Bakom adeln skulle krigsbefälen sitta, och bakom prästerskapet borgarnas representanter. Allmogen skulle sitta "mitt i salen och nederst". Om en fråga riktades till något av ständerna skulle ståndets talman svara. Arvfurstar hade att föra egen talan (de kunde också utse en deputerande), adelsståndets talman företrädde krigsbefälen, och ärkebiskopen förde talan för prästerskapet. Sedan monarken gett ståndet punkter för beslut, sändes så stånden var för sig till sina kammare förådslag och beaktande. Innan stånden enats om beslut i punkterna fick representanterna varken deltaga i andra sammankomster eller samspråka med de övriga stånden. När alla stånd svarat på punkterna skulle de samlas på samma sätt igen. De skulle då stånd för stånd lägga fram sina beslut inför monarken. Riksdagen var inte över förrän beslut fattats i alla punkter som monarken lade fram. (källa)
8. Konsekvenser av den förra åskådningen är samfällda och på lika rösträtt grundade val. Ett av de sätt, varpå man sökt tillgodose den senare åskådningens krav, är, att varje social grupp väljer för sig med rösttal, som motsvarar ej så mycket dess numeriska styrka som dess sociala betydelse. Detta är klassval i vidsträckt mening. På sådana var Europas under medeltiden uppkomna ståndsriksdagar och lantdagar grundade, dock med den inskränkningen, att i vissa fall representationsrätten ej berodde på val, utan på självskrivenhet, till exempel inom adelsståndet. Stånden uppfattades dock ofta mera som värnare av privata intressen än som organ för allmänna, och dessutom kom i nyare tid de europeiska folkens sociala struktur ej att motsvara ståndsindelningen. Båda dessa orsaker medförde ståndsrepresentationens förfall. (källa)
9. Frälsejord avsåg jord som var befriad från grundskatt. Tekniskt sett var även kyrkojord därmed ett slags frälsejord, men i praktiken har begreppet frälsejord främst använts om adelns jordar. Istället för grundskatten kunde adelsståndet besluta om "bevillningar" till statskassan, som beräknades efter jordinnehavet. (källa)
10. Organisationen Adelsståndet i Sverige (från 1625 till 1866). (källa)