Adla synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas adla

Adla uttalas adla -de.

Adla betyder förläna adelskap åt och förädla.

Ordformer och varianter av adla

Adla är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet adla

Adeln slapp ursprungligen att betala statlig skatt mot att man satte upp beridet krigsfolk åt kungen (staten). I vissa fall kunde adeln också själv driva in skatt till olika lokala ändamål. Adeln hade även andra privilegier. Tidvis var det bara adliga som kunde bli officerare i krigsmakten, varför förtjänta underofficerare som skulle höjas upp till officerare adlades till exempel Silfverlood på Västgöta Ryttare eller Erik Dahlbergh. Adeln hade länge ensamrätt på jakt och fiske, något som kung Gustaf III ändrade på. I vissa byar så kunde bara adeln äga en kvarn som andra fick betala avgift för när de ville använda.

Skraggensköld nummer 552, introducerad 1652 då Simon Olofsson Skragge (1608-1673), ståthållare, adlades. Hans farfar Simon Skragge var inflyttad från Norge till Värmland på 1500-talet.

I västvärlden växte den adel som associeras med lagstadgade ärftliga privilegier och skyldigheter fram under tidig medeltid. Detta innebar fördelar av ekonomisk, politisk, geografisk och social art i samhällets översta skikt. Privilegierna kunde vara belöningar erbjudna av kungamakten eller köpta. Det var i krigstid vanligt med omedelbar dubbning vid så kallad tapperhet i strid, och ofrälse män kunde därigenom adlas. Kyrkan hade ett betydande inflytande över adeln då biskopar och adelsmän ofta hade gemensamma föräldrar och bakgrund i samhället.

Ursprungligen fanns regeln om att hälften av ledamöterna skulle vara frälse och hälften ofrälse med i § 17 regeringsformen, men denna begränsning togs bort vid riksdagen 1844–1845 eftersom den stod i strid med § 28 i regeringsformen (som sade att kungen inte borde fästa avseende vid börd vid utnämningar). Innan dess hade man i regel adlat framstående jurister för att på så sätt uppnå hälftenkravet.

Pehr af Enehielm var son till kungliga räntmästaren Anders Hellenius, 1770 adlad Enhielm. Han blev student vid Åbo akademi 1758 och underkonduktör vid Fortifikationen 1761. 1768 blev af Enehielm sergeant vid Carl Björnbergss värvade regemente, stabsfänrik 1770 och 1771 fänrik vid samma regemente. I samband med Gustav III:s statskupp befann han sig på Sveaborg och mottog på Jacob Magnus Sprengtportens order trohetsförsäkran från garnisonen på Långörn och i Helsingfors. Han vann härigen om Sprengtportens förtroende och sändes 16 augusti 1772 till Stockholm för att rapportera om fästningens övertagande. Härefter gick hans befordran fort. 1772 skickade han med sina bröder introduktion på riddarhuset men kom i stället att adlas på under namnet af Enehielm på eget nummer. Han blev samma år löjtnant vid Änkedrottningens livregemente och 1773 löjtnant vid Björnbergska regementet. 1778 blev af Enehielm kapten vid Kymmennegårds lätta infanteribataljon och chef för denna bataljon, Elimä bataljon 1781. 1787 befordrades han till överstelöjtnant och blev samma år riddare av Svärdsorden.

Borgerliga släkter som ville markera en förment högre klasstillhörighet, men inte hade adlats och därmed inte kunde skapa ett unikt släktnamn genom att lägga till ett prefix som af, de eller von, började under 1800-talet att sammanfoga makarnas efternamn. Bruket stoppades i och med 1901 års namnlag. Kända exempel är Cavalli-Björkman, Tarras-Wahlberg, Bülow-Hübe och Hyltén-Cavallius.

Släktgrenarna Gavelius var i äldre tider betydligt mer månghövdade än nu. Att så många i släkten blev adlade med andra namn reducerade ju det antal, som fortfarande bar namnet. Magnus Gavelius, adlad Lagercrantz (1648–1693) fortsatte dock att kalla sig (med det högt ansedda namnet) Gavelius livet ut, medan hans barn kallade sig Lagercrantz. År 2017 finns i Sverige 42 vuxna personer med namnet Gavelius. Av dessa bor 13 i Örnsköldsviks kommun.

Stamfader för ätten är bonden Jon Olofsson som var gift med Elisabet Eriksdotter, dotter till kyrkoherden Ericus Olai i Bolstads socken på Dal och syster till Guvernören Anders Eriksson som adlades Hästehufvud 1615. Hustrun fick ett säteri i Björsäters socken i Skaraborgs län av sin bror Anders. Egendomen ärvdes sedan av ätten Kafle, broderns andra hustrus släkt eftersom Elisabets söner avlede barnlösa. Jon Olofsson och Elisabet Eriksdotters söner adlades med namnet Lagercrantz år 1647, sonen Olof Jonsson Lagercrantz introducerades på nummer 398 år 1649.

Efter Adolf Johans och Elsa Elisabet Brahes död, båda avled 1689, var det deras arvingar som ägde Görväln. Det var deras två döttrar, Katarina, född 1661 och Maria Elisabet, född 1663, och två söner, Adolf Johan den yngre, född 1666 och Gustav Samuel Leopold, född 1679, som ägde Görväln till 1716. Då sålde de gården till superintendenten Herman Witte (1666–1728), teologie doktor, kyrkoherde och professor. Han blev predikant hos änkedrottningen efter Karl X Gustav, Hedvig Eleonora. Wittes maka Catharina Margareta Wittmach och döttrar adlades von Witten 1717. Herman Witte blev biskop i Åbo 1721, där han också avled 1728. Under Sverigetiden bodde han oftast på Görväln.

Ekströmer är en svensk släkt, där huvudmannen är adlig. Den härstammar från läkaren Carl Johan Ekström, som 1836 adlades med detta namn.

Adla på Engelska

raise to the nobility

hard work ennobles man