Vad betyder och hur uttalas adoptera
Adoptera uttalas ad|opt|era -de.
Adoptera betyder uppta som eget barn och göra till sin egen.
Ordformer och varianter av adoptera
Aktiv
- adoptera
- infinitiv
- adopterar
- presens
- adopterade
- preteritum
- adopterat
- supinum
- adopterande
- presens particip
- adoptera
- imperativ
Passiv
- adopteras
- infinitiv
- adopteras
- presens
- adopterades
- preteritum
- adopterats
- supinum
Perfekt particip
- adopterad en
- ~ + subst.
- adopterat ett
- ~ + subst.
- adopterade den/det/de
- ~ + subst.
Adoptera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet adoptera
Adoption är en överenskommelse att en eller två personer adopterar en tredje person med innebörden att den tredje personen blir att betrakta som barn till den eller de som adopterar. Inom kultur- och socialantropologin har begreppet en vidare mening och kan gälla grupper av individer eller till och med klaner eller stammar.
Bruket att uppta i barns ställe går synnerligen långt tillbaka i tiden och har förekommit hos de flesta folk. Den moderna etnologiska forskningen har jämfört adoptionen med rättsverkningarna av de s.k. gruppäktenskapen, där barnen tillhörde hela gruppen gemensamt, men efter hand upptogs i dess särskilda familjer utan hänsyn till biologiskt släktskap. Grunden till ett dylikt upptagande var inte bara önskan att ha barn, utan framför allt att förplikta den adopterade att utföra den religiösa offertjänst, som tillhörde familjen och som ofta stod i sammanhang med föreställningarna om livet efter detta och den avlidnes ro i graven.
Enligt den justinianska rätten är det endast arrogationen, som fortfarande grundar verkligt upptagande i barns ställe, medan adoptionen i inskränkt mening vanligen är minus plena, d.v.s. endast medför arvsrätt för den adopterade i förhållande till adoptivfadern. Då emellertid sådan arvsrätt under senare historia kunde ges lika väl genom till exempel testamente, förlorade adoptionen mer och mer i praktisk betydelse och användning, även om den hela tiden fanns kvar i de länders lagstiftning, för vilka den romerska rätten varit mer eller mindre dominerande.
För i allmänhet rent germansk - engelsk liksom forngermansk och feodal - rätt var adoptionen okänd, om än i äldsta tider vissa besläktade rättsinstitut funnits (se ättledning). Någon verklig adoption förelåg inte heller, när inom en svensk adlig ätt fanns s.k. adopterade grenar, vilket då bara betydde, att de introducerats på Riddarhuset under äldre ätts namn, vapen och nummer.
Samkönad adoption är när ett samkönat par adopterar.
Med närståendeadoption avses att en ny make/maka adopterar den andres barn från ett tidigare förhållande. Närståendeadoption avser dessutom samkönade pars barn efter insemination där den partner som inte föder barnet får adoptera barnet efter barnets födsel, detta under förutsättning att de är gifta och adoption av barn till en närstående avliden släkting.
Adoptera på Engelska
- adopt
- to take the child of other parents and bring it up as if it were one's own