Agn Synonymer Betyder Uttal

• bete

Hur används ordet agn

1. En skördetröska består, i all väsentlighet, av ett skärbord och ett tröskverk. Skärbordet, vars bredd anges i fot, skär av grödan och matar in den i tröskverket där kornen avskiljs från halm och boss. Halmen kan antingen hackas, varvid den finfördelas och sprids ut jämnt över tröskans arbetsbredd, eller matas ut i en sträng som senare kan tillvaratas. Den tröskade varan lagras i en tank som med jämna mellanrum måste skruvas ut i väntande vagnar. I Sverige behöver vanligen den nytröskade spannmålen torkas ner till en för långtidslagring säker torrsubstanshalt omedelbart efter skörd. Detta sker antingen i en torkanläggning på gården eller i en central spannmålssilo. (källa)
2. Det är idag olagligt att i Sverige använda levande fisk som agn. Men trots detta använder många fiskare ändå levande agn då det anses ge bäst resultat eftersom gädda föredrar levande bete framför dött. Agn som man använder är i huvudsak mört och även sarv, mindre brax o andra "mört" liknande fiskar, men det händer även att man använder små abborrar. En del fiskare, speciellt vid kusten, använder strömming som bete. (källa)
3. Bäckmete bedrivs främst efter bäcköring och bäckröding i bäckar och mindre åar, långt upp i skogen eller högt upp på ett fjäll eller långt ut på en myr brukar man kunna finna stor bäcköring. Vid bäckmete används i regel ett relativt långt metspö med toppknuten lina. Mask används som agn och flöte används inte, utan krok, tyngd och agn får driva i strömmen. Bäckmete är ett utpräglat smygfiske där det gäller att röra sig tyst och försiktigt för att inte skrämma fisken. Om man har solen i ryggen kan ens skugga synas på vattenytan och skrämma fisken. (källa)
4. Isfiske, ibland kallat vinterfiske innebär att man antingen borrar eller hugger upp hål i isen. Detta avser oftast den typ av fiske som bedrivs när isen ligger så att man kan vandra på den. Därefter används antingen ett enkelt pimpelspö eller ett kort sportfiskespö. Som bete brukar små enkla drag användas, vertikalpilk, horisontell pilk eller en liten fluga, men naturligt agn används också. Det är viktigt att betet är litet, för fiskens aptit är mindre på vintern. (källa)
5. Därefter samlas kärvarna upp för torkning. Ofta har man (bland annat i Sverige) brukat stapla kärvarna två och två lutande mot varandra, och flera sådana på rad bildade travar . Efter en inledande torkning staplas kärvarna på höjden runt och på en hög stake ibland kallad krake Efter ytterligare torkning kan kärvarna lastas på en vagn och transporteras in till logen för höstlagring i en "sädstabbe". Framemot vintern sker tröskning, där kärvarna går genom ett tröskverk och delas upp i halm, sädeskorn och agnar. Halmen kan användas både till strö under djuren och foder, medan kornen samlas upp i säckar. Agnarna kan användas till strö. (källa)
6. Tröskning är processen där man skiljer kärnan från axet i till exempel spannmål, (eller andra grödor) rensas från höljet (agnar) som omger den. (källa)
7. Dörjen består av en lina med vinda, sänke, tafs eller med en paravan och en eller flera krokar. På krokarna fästs ett agn. Ibland agnar man inte utan har krokar som blänker eller lyser. Sedan körs eller ros båten långsamt framåt, i hopp om att komma in med dörjen i ett stim fiskar. En populär fisk att dörja är makrill, som längs kusten utanför Bohuslän och Halland kan fångas på dörj från runt midsommar till mitten av oktober. (källa)
8. Kastskovel är ett redskap för att rensa tröskad säd. Redskapet nämns i Bibeln i Matteusevangeliet 3:12: "Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.". (källa)
9. Bönderna arbetade inomhus i stora sädeslador där de skilde agnarna från sädeskornen. Tröskarna slängde slagan över huvudet och lät den taktmässigt slå på säden som låg utbredd på loggolvet. Verktyget kan ha använts i Västeuropa redan kring tiden för början av vår tideräkning men kom inte till Norden förrän i början av 1000-talet. (Se Tröskning). (källa)
10. Gräs är ett- eller fleråriga örter med kraftigt varierande storlek, och rötterna är samlade i en jämn knippa. Stjälken kallas strå och är ofta ihålig, men arter som majs och sockerrör har märg, medan bambu har en förvedad stam. Strået är ledat och lederna skiljs åt av förtjockade noder. Bladen utgår från noderna och omsluter strået med en bladslida. Mellan denna och bladskivan sitter en hinna, snärpet. Blommorna skyddas av skärmfjäll och blomfjäll som kallas agnar, och är samlade i småax som i sin tur bildar ax eller vippor. (källa)