Akvariefisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet akvariefisk

1. Guldfisk (Carassius auratus) är en söt- till brackvattensfisk som tillhör familjen karpfiskar. Guldfisk är en populär prydnadsfisk och hålls ofta i trädgårdsdammar och som akvariefisk. Den har sitt ursprung i Östasien, där karpfiskar under lång tid förekommit i fiskodling. Guldfisk domesticerades först i Kina för över 1 000 år sedan och började genom selektiv avel på guldfärgade individer (guldkarp) odlas som prydnadsfisk. En mängd odlingsvarianter med varierande form och färg har sedan dess avlats fram och idag finns över 300 odlingsvarianter. (källa)
2. En håv är ett redskap bestående av en påse av nät fäst vid en styv ram, ofta med handtag. Håvens äldsta användningsområde är att plocka upp fisk ur vattnet vid fiske (fiskhåv). För odlad fisk och akvariefisk används håven som självständigt fångstredskap. Beroende på vad för sorts fisk som ska fångas så har de olika stora maskor. (källa)
3. Ett smärre fiske med handhållna nät förekommer. Den används även som akvariefisk. (källa)
4. Svärdbärare eller grön svärdbärare (Xiphophorus hellerii) är en fiskart som tillhör familjen levandefödande tandkarpar (Poeciliidae). Den förekommer naturligt i Nord- och Centralamerika från Veracruz i Mexiko söderut till nordvästra Honduras och lever i såväl strömmande vattendrag som kanaler och dammar, företrädesvis med tät vegetation. Arten odlas allmänt som akvariefisk och har genom människans försorg spritts till många naturliga miljöer utanför sitt naturliga utbredningsområde, där den i många fall uppträder invasivt. Svärdbäraren används även för genetisk forskning. (källa)
5. Några firmor är specialiserade på torrfoder för fiskar, både för akvariefiskar och odlad fisk avsedd som matfisk, som med sina olika krav behöver olika slags foder. Till akvariefiskar finns särskilt många sorter för diskusfiskar (Symphysodon), men torrfoder finns för alla typer av akvariefisk, även saltvattensfiskar och fiskar som uteslutande är karnivorer (köttätare). Den vanligaste typen av torrfoder för akvariefiskar är flingfoder. Sådant innehåller emellertid ofta för lite kostfiber och bör därför kompletteras med exempelvis mygglarver eller olika kräftdjur – exempelvis artemia, bosmider eller mysis-räkor – och då antingen som levandefoder eller i fryst, torkad eller frystorkad form, men ej som flingor. (källa)
6. Arten är lättskött och enkel att odla i fångenskap och därför omtyckt som akvariefisk. Zebrafiskar är aktiva och lever tillsammans i stim, och kräver därför gott om öppna simutrymmen. De uppskattar även om det finns områden i akvariet med tät vegetation där de kan lägga sina ägg. Zebrafisken är lättodlad men en så kallad romrövare, och för framgångsrik odling är det därför bäst att låta fiskarna avlägga sin rom i ett särskilt lekakvarium, varur man avlägsnar föräldrarna så snabbt som möjligt efter avslutad lek. Zebrafiskar leker helst under de tidiga morgontimmarna i det första gryningsljuset. Kullarnas storlek kan variera kraftigt beroende på föräldrarnas kondition och ålder, men uppgår vanligtvis till 400–500 yngel. (källa)
7. I Sverige odlas även lax och karp. En av Europas största laxodlingar ligger i Bergeforsen, där man också odlar sik och havsöring för utplantering. På Simontorp säteri finns en av Sveriges största anläggningar för odling av akvariefisk, där man också odlar kräftor. (källa)
8. Akvariefiskar är de fiskar, som i avseende till storlek, härdighet och förökningssätt klarar sig bra i akvarier. Viss betydelse har säkert också vackra färger och ett i övrigt intressant yttre. I allmänhet rör det sig om tropiska arter som kan odlas i stort antal till låg kostnad. Innan de tropiska arterna dök upp på den europeiska marknaden fångade akvaristerna ofta själva mindre, härdiga arter som spigg, elritsa, bitterling och dammruda som de höll med mer eller mindre framgång i så kallade vivarier eller (ofta hemgjorda och ganska spartanska) akvarier. Den första tropiska akvariefisken som importerades till Europa var makropoden eller paradisfisken (en labyrintfisk) som började odlas av Pierre Carbonnier i Frankrike och Paul Matte i Tyskland i slutet av 1800-talet. (Den centralasiatiska guldfisken som kom tidigare räknas inte som tropisk.) I Asien finns en betydligt längre tradition av att hålla bland annat guldfisk och kampfisk. (källa)