Alfresko Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet alfresko

1. Muralmålningsteknikerna på kalkputsade underlag kan grovt delas in två huvudgrupper: freskoteknik (al fresco) på färsk, fortfarande fuktig puts, och seccoteknik (al secco) på redan härdad, eller torr, puts. (källa)
2. Målning al fresco, freskomålning, fresk, är en kalkmålning på våt puts. (källa)
3. I sitt tidiga monumentalmåleri har han hämtat influenser från det norska måleriet. Han debuterade 1938 med alfresko-målningen Av ljus är du kommen, till ljus skall du åter varda för Djursholm nya gravkapell, för Norrmalms flickläroverk – nuvarande Socialhögskolan i Stockholm – utförde han 1939 väggmålningen Kaos-kosmos i entréhallen. (källa)
4. Väggmålningarna i Minorit kyrkan i Ptuj, från slutet av 1200-talet är de tidigaste figurativa målningarna på slovenskt område, samt de i Ptujs sockenkyrkas västra galleri. De var målade i "Zackenstil". De flesta slovenska kyrkor är målade under denna period i al secco men i mitten av 1300-talet övergick det till målning i al fresco. Från 1200-talet till 1550 utvecklades en typisk centraleuropeisk stil som först var en linjär platt stil för att i mitten av 1300-talet bli influerad av Giotto di Bondones innovationer. Under första halvan av 1400-talet var en "mjuk stil" förhärskande som i slutet av 1400-talet ersattes med en gotisk realism. Reformationen avbröt måleriets utveckling under andra halvan av 1500-talet. I början av 1600-talet ville Ljubljanas biskop och motreformator Tomaž Hren (1560-1630) att man skulle dekorera kyrkorna och detta bidrog till att konstverksamheten åter kom igång. Väggmålningarna under 1600-talet var i huvudsak dekorativa, stafflimåleriet baserades oftast på etsningar. I de slovenska slotten, under 1600-talet, var det brukligt att man hade sitt eget galleri som mest bestod av familjemedlemmarnas porträtt. (källa)
5. Hon var dotter till byggmästaren Adolf Vainio och Hilda Ketola. Vainio studerade vid Ateneum i Helsingfors 1942–1945 och för Sven Erixson vid Kungliga konsthögskolan med några studieavbrott 1945–1952. Studierna för Erixon ledde till ett mångårigt samarbete. Som assistent till Lennart Segerstråle arbetade hon med dekorationsmålningarna i Burträsks kyrka 1949. Separat ställde hon bland annat ut på Färg och Form och Lilla Paviljongen i Stockholm samt i Båstad och Sollefteå. Tillsammans med Sven Erixson ställde hon ut i Burträsk och tillsammans med Åke Lagerborg i Vännäsby. Hon medverkade i Sveriges allmänna konstförenings utställning Svart och vitt som visades på Konstakademien 1955 och Riksförbundet för bildande konsts vandringsutställningar. Som illustratör illustrerade hon bland annat John Nilssons Några historier om barn och sådant. Bland hennes offentliga arbeten märks väggdekorationer i al fresco för Burträsks kommunhus och Skellefteå kommunhus. Hennes stafflikonst består av varierade motiv och änglar. (källa)
6. I mitten av 1400-talet slogs fyra stjärnvalv över kyrkorrummet och därefter fick både valv och väggar kalkmålningar. Det bör ha skett ganska snart efter valvslagningen, eftersom de viktigaste motiven målades al fresco, på våt puts. I slutet av 1400-talet tillkom också det nuvarande vapenhuset. Under det finns rester efter en tidigare utbyggnad som har tolkats som ett äldre vapenhus, men som inte har blivit närmare daterat. (källa)
7. I Trapphuset, Drottningholms slott, utförde han en takdekoration med drottning Hedvig Eleonora som dygdernas beskyddarinna som fullbordades av Olof Pilo 1686, på kortsidorna utförde han al frescomålningar med sällskapsscener med skenperspektiv och målade rumsbildningar där man ser gestalter från all världens länder diskutera eller beundra trapphusets prakt. Under studier i Italien och Frankrike lärde sig Sylvius tekniken att måla al fresco och att konstruera skenperspektiviska bilder. Den glansfullt genomförda idén till dessa fresker är hämtade från Escalier des Ambassadeurs i Versailles, men återger samtidigt förebilder från tidig italiensk barock. Huvudtrapphuset på Drottningholms slott skapades mellan 1665 och 1687 av arkitekten Nicodemus Tessin den äldre med hjälp av de italienska stuckaktörerna Giovanni Carove och Carlo Carove (troligen bröder), skulptören Nicolaes Millich från Antwerpen samt målaren Johan Sylvius. Det magnifika trapphuset med tillhörande vestibuler räknas till Tessin den äldres mäktigaste arkitektoniska skapelser. (källa)
8. Även interiören för, liksom exteriören tanken till Vasatiden, genom enkelt putsade murar och valv som dekorerats med al fresco-målningar. Bottenvåningarnas tak är konstruerade som tunnvalv i en medeltida kyrka. Trapphallarnas tak är utformade som kryssvalv och salarna gavs målade trä-, kassett- respektive paneltak. (källa)
9. Koloriten var för honom visserligen inte något oviktigt element, ty han höll fast vid, att målaren skulle "faire de la peinture" och inte bara "rendre les idées" eller "les écrire", som han själv yttrar om tysken Overbeck, men färgen var dock för honom endast ett medel för det andliga och därför underordnad. Han strävade aldrig efter realitet, och därför var också den monumentala väggmålningen med vaxfärger eller al fresco det bästa uttrycksmedlet för hans konst. Teckningen, vari han var mästare, blev för honom huvudsak. Han ägde därvid en förmåga att framställa det väsentliga med användande av minsta möjliga karakteristik, som mest beundransvärd framstår i skildringen av hans hundratals helgonfigurer. (källa)