Vad betyder och hur uttalas alludera
Alludera uttalas al|lud|era -de.
Alludera betyder anspela och hänsyfta på.
Ordformer och varianter av alludera
Aktiv
- alludera
- infinitiv
- alluderar
- presens
- alluderade
- preteritum
- alluderat
- supinum
- alluderande
- presens particip
- alludera
- imperativ
Passiv
- alluderas
- infinitiv
- alluderas
- presens
- alluderades
- preteritum
- alluderats
- supinum
Alludera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet alludera
Björn har bl a noanamn som alluderar på djurets farlighet: Ofreden, Styggnacke, Fulingen, Storkräket. Men även en del inställsamma och insmickrande ord finns: Skogskisse, Myrtass, Basse. Så även Bamsefar. Det än idag vanliga noaordet Nalle används numer även som namn på avbildade björnföremål av allehanda slag. 'Björn' ('brun') är i sin tur ett noaord som är gemensamt för de germanska språken, medan man i slaviska språk använder noanamnet Medved ('honungs-ätare'). Genom att jämföra andra indoeuropeiska språk antar man att det ursprungliga ordet var *h₂ŕ̥tḱos (uttalas ungefär 'arktos').
Redan i orientalisk konst försökte man sig på stilleben, men försöken kom att uppnå avsevärd kvalitet först i grekiska och romerska mosaiker. Det var dock först på 1500-talet som stilleben kom utgöra ett självständigt motiv i västerländsk konst. Stillebenmåleri utövades av till exempel Caravaggio i ungbarockens måleri i Rom samt upplevde en blomstringstid i 1600-talets Flandern. Ett stilleben har ofta ett symboliskt och alluderande innehåll. I Frankrike var Chardin den mest framstående utövaren.
Trots detta har legenden varit så pass tilltalande att den dykt upp i ett antal konstnärliga verk genom århundraden. Några exempel är Aisopos fabel om "Svanen som misstogs för en gås" som alluderar på denna legend. Ovidius nämner svanesången i sin historia "Historien om Picus och Canens" i sitt samlingsverk Metamorphoses. Andra exempel är Orlando Gibbons i sin madrigal "En silversvan", Geoffrey Chaucer "The Ialous swan", Shakespeares i Köpmannen i Venedig, där Portia deklamerar "Let music sound while he doth make his choice, /Then, if he lose, he makes a swan-like end,/Fading in music.", Alfred Tennyson i sin dikt Den döende svanen och i Dan Anderssons En svanesång från diktsamlingen Kolvaktarens visor från 1915.
Istället för att avbilda den byggnad där böckerna förvaras såsom hos Herrgårdsexlibris, avbildas en verklig eller imaginär biblioteksinteriör. I de äldsta bestod motivet stundom av en vägg klädd med bokhyllor, någon enstaka bokhylla eller en stapel av böcker. I modern tid är variationen större och ofta alluderar motivet på något av ägarens intressen, vid tiden kring första världskriget var exempelvis ugglor och dödskallar vanliga. Enligt många motsvarar symboliska exlibris bäst dess idé, men alltför ofta överlastas de av för mycket symbolik från ägarens liv.
En gammal benämning på tuberkulos är svinsot (tuberkulos kan drabba såväl människor som boskap), vilket skulle kunna vara en anledning till att en del av flenörtens alternativa namn alluderar på svin.
Allusion som ett retoriskt begrepp innebär att man anspelar, eller syftar, (alluderar) på till exempel händelser, personer och litteratur.