Animism Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet animism

1. Termen förekommer adjektiviskt i uttryck som "hednamission", "hedniska riter" och "hednatiden", vilket avser hednisk tid/förkristen tid underförstått syftande på tiden före tiohundratalet i Norden. Hedendom som begrepp undviks inom religionsvetenskapen. Etnologer föredrar därför ofta att använda mer precisa benämningar såsom polyteism, schamanism eller animism. (källa)
2. Schamanism eller shamanism, är en på animismen grundad tro på makt och att begagna andarna. Denna makt tillkommer schamanen även kallad trollprästen eller doktorn. Schamanismen tror att naturen är besjälad. Utövaren av dessa tekniker kallas för schaman (oftast översatt till drömmare eller drömfarare) vilken har prästliknande funktioner. Schamanism har påträffats överallt i världen men främst i Eurasien, Nord-, Sydamerika, samt Afrika. (källa)
3. Med naturreligion menas en mindre sammanhållen religion, ibland kallad skriftlös religion som framför allt dyrkar naturen i någon form, exempelvis jorden (Gaia), himlakroppar (ofta solen och månen), djur och växter. Dessa religioner är vanligtvis små, oorganiserade och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Då de inte innefattar samma stora organisation som de så kallade världsreligionerna har de tidigare ibland kallats primitiva. Bland naturreligionerna kan man urskilja vissa grupper, såsom animism och schamanism. Naturreligioner är vanliga i Afrika (afrikanska religioner), Amerika (indianska religioner) och runt polcirkeln inklusive Sibirien (cirkumpolära religioner, däribland finsk-ugriska religioner (innefattande samisk religion) och till viss del i Mellanöstern (turkisk schamanism). Man tror att vissa människor kan prata med heliga andar i naturen. På så vis kan de som pratar med naturen förmedla kunskap till alla i stammen. Begravningar brukar ses som viktiga ceremonier inom naturreligioner. (källa)
4. Som naturande betecknas i vissa trossystem och konkreta upplevelseberättelser ett finmateriellt väsen (naturväsen) som står i förbindelse med en viss plats i naturen. Denna plats kan vara en växt, en flod eller en klippa. Naturandar förekommer i mytologin och i gamla traditioner. I allmänhet har naturandar varken människo- eller djurkaraktär, men de antar inte heller nödvändigtvis en okroppslig gestalt. De bildar en undergrupp inom andetron (animism), avgränsade från de dödas andar (förfäderkult) och husandarna. Till skillnad från husandarna, som lever i byggnader, visar naturandarna sig ogärna för människor även om de till sitt yttre eller i sitt beteende ofta beskrivs som människoliknande. Naturandarna tillmäts i allmänhet inte gudomlig rang. (källa)
5. Panteistiska tankegångar återfinns bland annat inom religioner som hinduismen, buddhismen, sufismen, naturreligioner (animism) och schamanism. (källa)
6. Shinto kan betecknas som en form av animism och kretsar i stor utsträckning kring kulten av naturandar, japanska kami. Vördnaden för naturen är därför central. De högsta och populäraste gudomarna är solgudinnan Amaterasu, risguden Inari och krig- och fredsguden Hachiman. (källa)
7. Tutsier, förr även watussi, är ett herdefolk som finns främst i Uganda, Rwanda och Burundi. Tutsierna är närbesläktade med banyamulengefolket i östra delen av Demokratiska Republiken Kongo. De talar samma språk som hutuerna, (ett bantuspråk) och har samma religion som dessa (en form av animism och kristendom). Det finns dock en djup splittring mellan folken kring frågan om hur den politiska makten i Rwanda och Burundi ska fördelas. (källa)
8. Det kan anses att religionen som fanns i Sverige, asatron, ursprungligen till stor del var animistisk, liksom folkreligionen i Grekland och Romarriket antagligen också var det. Shintoismen, samisk religion och shamanism har alla inslag av animism. (källa)