Vad betyder och hur uttalas anslagskrav
Anslagskrav uttalas an|slags|krav.
Ordformer och varianter av anslagskrav
Singular
- anslagskrav
- obestämd grundform
- anslagskravs
- obestämd genitiv
- anslagskravet
- bestämd grundform
- anslagskravets
- bestämd genitiv
Plural
- anslagskrav
- obestämd grundform
- anslagskravs
- obestämd genitiv
- anslagskraven
- bestämd grundform
- anslagskravens
- bestämd genitiv
Anslagskrav är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet anslagskrav
Einem hade vid militärbudgetens behandling i tyska riksdagen 1902–03 visat sig vara en slagfärdig försvarare av regeringens anslagskrav. Han utnämndes därför den 14 augusti 1903 till krigsminister efter Heinrich von Goßler, som han sedan maj samma år hade företrätt. Einem blev general inom kavalleriet 1907, avgick som krigsminister i augusti 1909 och fick befälet över 7:e armékåren (Münster), vilken han anförde i Belgien till september 1914, då han efter Max von Hausen övertog och till krigets slut förde befälet över 3:e armén i Champagne, från 1915 som generalöverste. År 1919 avgick han ur aktiv tjänst.
Pehrson representerade Bräkne domsagas valkrets i andra kammaren 1879–1908. Helt sympatiserande med den tidens lantmannapartis tendenser, kom han, tack vare sin goda talegåva, att snart inom partiet intaga en framskjuten ställning och insattes 1885 i statsutskottet, som han sedermera ända till 1908 tillhörde (med undantag av 1888–1889, då han hade plats i lagutskottet), och var från 1898 dess vice ordf. Vid tullstridens utbrott anslöt sig Pehrson till protektionisterna, dock med så föga entusiasm, att han efter Lantmannapartiets sprängning stannade kvar inom Gamla lantmannapartiet. Sträng sparsamhetsivrare och försiktig i fråga om militära anslagskrav, understödde Pehrson visserligen efter mycken tvekan det 1892 antagna härordningsförslaget, men bidrog 1901 till, att K. M:ts ursprungliga förslag väsentligt reducerades.
