Anstorma Synonymer Betyder Uttal

• anfalla

Hur används ordet anstorma

1. Kuvett kallas ett dike i en icke vattenfylld vallgravs botten, ett dike som då finns för att ge en oväntad snubbeleffekt för anstormande trupper. En vallgrav kombineras ofta med en vindbrygga. (källa)
2. Redan i början av 200-talet anlände de första goterna till Svarta havet, efterföljda av gepider och heruler. Goternas förtrupp begav sig snart därifrån och bosatte sig vid Donaus mynning, och denna stam var de senare så ryktbara visigoterna. Goterna och herulerna anföll sedan Romarriket både till lands och till sjöss ett flertal gånger och försökte erövra Konstantinopel, Aten m.fl. Deras anfallande flottor "räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader". År 268 kommer främst herulerna tillbaka men besegras av kejsar Claudius II, och sammanlagt stupar drygt 100 000 goter, varefter Moesien och Thracien åter blir romerska besittningar. Sedan Dacien (motsvarande ett område som utgör nuvarande östra Ungern, Moldavien, stora delar av Rumänien och de nordligaste delarna av Serbien och Bulgarien) givits åt goterna, lyckades ostrogoterna småningom underkuva en mängd germanska, slaviska och finskugriska folk norr om Donau, så att de under Ermanarik (av amalernas ätt) efter år 350 slutligen kanske kom att härska ända upp mot Östersjön. Ermanariks stora, men löst hopfogade välde störtade emellertid samman vid hunnernas anstormande 375, och ostrogoterna blev själva lydfolk under dessa, tidvis med, tidvis utan egna kungar. Efter hunnerkonungen Attilas tåg till Gallien, vid vilket ostrogoterna måste medverka, lösgjorde de sig emellertid från det hunniska oket och fick såsom romerska foederati (bundsförvanter) slå sig ned i Pannonia (västra Ungern). (källa)
3. Han var son till uppfinnaren Johan Alfred Gustavsson-Schmägers och Anna Gustafsson. Schmägers studerade konst vid Blombergs målarskola i Stockholm 1926, Académie Falguière i Paris 1926–1927 och i München 1927 samt under studieresor till Belgien, England, Italien och Kanarieöarna. Hans tidiga konst består av ett satiriskt måleri med en gadd riktat mot dåtidens dumdryga potentater och den anstormande bruna diktaturens kult av rasfanatism och krigsheroism. Han var anställd som tecknare vid Svenska Dagbladet 1923–1930 och han gav ut den satiriska månadstidskriften Satirikus 1935–1936 som han själv illustrerade och klichérade. Under andra världskriget upphörde han med sin satiriska tecknade konst på grund av ett bristande gensvar och övergick till måleriet. (källa)