Antik Synonymer Betyder Uttal

• föråldrad
• ålderdomlig

Hur används ordet antik

1. Att fönstergardiner förekommit finns dokumenterat i inventarieförteckningar från 1600-talet enligt Nationalencyklopedin (avser sannolikt Sverige). Och enligt tidningen Antik och Auktion nr 9:2004 finns ännu äldre belägg för förekomst av gardiner på kontinenten. Gunnar Hazelius-Bergs bok "Gardiner" från 1962 berättar om hur Filip V av Frankrike beställde gardiner redan 1316 till fyra fönster för slottet Chevauchesuel inför sin kröning. De ska ha varit tillverkade i något som kallades serge, en blandning av bomull och silke. Några decennier senare uppges att kungen av England köpte elva alnar lärft till fönstren i sitt rum, och 1380 hade Karl V av Frankrike azurblå lärftgardiner. Förmöget borgerskap i mellaneuropa antas ha haft gardiner, men knappast i "de breda folklagren". Samma artikel berättar att det 1617 finns dokumenterat att Örebro slott hade fyra fönsterförhängen och att det i Ebba Brahes bouppteckning från 1674 omnämns blåa, röda och svarta gardiner i lärft och rask (eventuellt en kypertteknik) i glansigt ylletyg med vaxad yta). (källa)
2. Gorgoner (av grek. gorgós "fruktansvärd) var i grekisk mytologi tre kvinnliga monster med hår av giftiga ormar. De tre gorgonerna var systrarna Medusa, Stheno (Steino) och Euryale som var döttrar till gudarna Forkys och Keto. Av systrarna är Medusa den som är mest känd och den av systrarna som blir dräpt av hjälten Perseus. Medusa är också den enda av systrarna som är dödlig, Stheno och Euryale beskrivs som odödliga. Den som såg någon av gorgonerna skulle enligt myten direkt förvandlas till sten. Zeus och Athenas sköld Aigis är prydd med ett gorgonhuvud. I konsten framställdes gorgonerna antingen som vedervärdigt fula, eller i senare antik konst, ofta sköna men med av smärta förvridna drag. (källa)
3. Den traditionella europeiska grammatiken, med indelning i satsdelar och ordklasser samt olika underkategorier, utformades på antik grund under medeltiden och utvecklades under århundradena därefter. Man utgick huvudsakligen från latinets uppbyggnad, och anpassade sedan grammatiken för beskrivning av andra språk. Under 1900-talet utvecklades strukturlingvistiken, en strukturell grammatik som beskriver språket som ett sammanhängande system av enheter som är beroende av varandra. Ett fåtal språkljud, fonem, bygger upp språkets minsta betydelsebärande enhet, morfem, som i sin tur kan kombineras till ord och satser. Varje språk har sin egen uppsättning av fonem och morfem, med regler för deras kombination. (källa)
4. Handskrift, även manuskript (lat. manu scriptus "skrivet med handen"), är en handskriven antik eller medeltida bok som ofta försetts med illuminationer. (källa)
5. Hypnos (ytterst av antik grekiska ὕπνος (hýpnos), "sömn") är ett transartat tillstånd mellan vakenhet och sömn, karaktäriserat av avslappning, fantasi, öppenhet för förslag och ett starkt fokus. Samt metoden att uppnå detta tillstånd. (källa)
6. Jonisk grekiska – en underdialekt inom attisk-jonisk antik grekiska. (källa)
7. Jota eller iota (nygrekiska ιώτα, ióta, eller γιώτα, gióta, av klassisk grekiska ἰῶτα) (versal: Ι, gemen: ι) är den nionde bokstaven i det grekiska alfabetet. Den hade i det joniska talbeteckningssystemet siffervärdet 10. Dess ljudvärde var i antik grekiska . I modern grekiska uttalas den även som om den står framför en vokal. Jota motsvaras i det latinska alfabetet av I, i. I standarden Unicode tecknas det som ℩. Tecknet saknar versal form. (källa)
8. Ordet classicus betecknade i det gamla Rom en romersk medborgare inom den första och inflytelserikaste bland de sex klasser, som kung Servius Tullius indelat det romerska borgerskapet i. Redan grammatikern Aulus Gellius (100-talet e.Kr.) använder dock uttrycket classicus scriptor i betydelsen författare av framstående rang. Under renässansen (1400-talet) kallade man vissa grekiska och romerska författare som man särskilt uppskattade för klassiska. Senare utsträcktes begreppet även till respekterade författare i senare tid. Eftersom renässansens uppfattning att den antika kulturen är oöverträffad och mönsterbildande har levt kvar till senare tid har ordet klassisk fortfarande bibetydelsen av "antik" (i motsats till "modern"). Men liksom grekerna på Perikles tid hade en särskilt respekterad litteraturperiod och romarna fick en sådan under Augustus har även flera moderna folks litteratur haft en blomstringstid, en så kallad klassisk period. En nation brukar kalla en sådan periods mest betydande författare för sina klassiker eller sina klassiska författare. Men även andra framstående författare som för sin tid skapat nytt av bestående värde blir betecknade som klassiker. Ordet klassiker används också om verk som nått en sådan status. (källa)
9. Korint ‒ turkiskt namn på en antik och modern stad i Grekland, se Korinth. (källa)