Apportera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas apportera

Apportera uttalas ap|port|era -de.

Apportera betyder hämta o. bära fram om hund och överlämna egendom som vederlag för tecknade aktier.

Ordformer och varianter av apportera

Apportera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet apportera

Abessiniern är en mycket livlig kattras som är lekfull även i vuxen ålder och som älskar att klättra och busa. Abessiniern är matglad och nyfiken. Abessinier är väldigt sociala och kan lätt tränas till att gå i sele och koppel, sitta på axlar och apportera.

Retriever är samlingsnamnet på sex hundraser som alla är apporterande fågelhundar. Namnet retriever är engelska och kan direktöversättas som apporterare. Enligt den internationella kennelfederationen Fédération Cynologique Internationales (FCI) rasgruppsindelning ingår retrievern i grupp 8, stötande och apporterande hundar, sektion 1, apporterande hundar. Samtliga sex retrieverraser är besläktade med varandra.

Jakt på ripa var ända in i början av 1900-talet en viktig förutsättning för överlevnaden bland småbönder och nybyggare i den nordsvenska fjällbygden, där man mestadels använde snaror för att fånga riporna. Jakten med stående fågelhund anses främst härröra från Brittiska öarna där man redan i början av 1800-talet bedrev medveten avel mot brukshundar med egenskaperna att söka, stå för, resa på kommando och apportera skjutet vilt. De brittiska stående fågelhundarna är engelsk setter, irländsk röd setter, gordon setter och pointer. På kontinenten utvecklades också fågelhundar som dock traditionellt ansågs mindre specialiserade på just hönsfågel. Populära raser vid ripjakt i Norden är bland dessa vorsteh och breton.

Sitt ursprung har den till stor del i stövare som officerare under stormaktstiden förde med sig från Centraleuropa (främst Tyskland, Polen och Baltikum). Dessa tros i viss mån ha korsats med allmogens spetsar. Hundarna användes inte bara som drivande hundar utan fick även ställa älg, skälla på ekorre och skogshöns, markera utter och apportera. De har även använts till parforsjakt på räv.

Breton används vid fågeljakt. Den anses vara särskilt bra på ripa, tjäder och orre men går även utmärkt på fälthöns. När hunden får fågelkontakt står den blickstilla och först på förarens kommando skrämmer den upp fågeln eller fåglarna. När skottet skjuts skall hunden sätta sig eller lägga sig ned, för att sedan på kommando apportera den skjutna fågeln. Jakten sker med hagelgevär. För att få högre utmärkelser på utställning måste en breton ha meriter från jaktprov för stående fågelhund. Rasen är godmodig och alltså idealisk som familjehund, men behöver mycket motion.

Apport (franska apporte, imperativ av apporter, 'bära fram') är ett kommando som ges till hundar att söka och hämta ett föremål. Kommandot används vid jakt för att låta hämta mindre byten, framför allt fåglar, men även ett mycket populärt sätt att ge sällskapshundar motion, vanligen genom att en pinne eller en leksak slängs iväg, vilken hunden sedan får antingen jaga i farten eller söka och sedan apportera.

Apportera på Engelska

fetch

retrieve (game, etc.)