Arm Synonymer Betyder Uttal

• fattig
• påver

Hur används ordet arm

1. Sjöstjärnorna (Asteroidea) är en klass av marina djur. Det finns cirka 2 000 olika arter. De har vanligtvis femtalig symmetri, men kan ha upp till omkring 20 armar. Om någon av armarna skulle förloras växer en ny ut (regenereras). Ytterst på varje arm sitter ett öga, med vilket sjöstjärnorna kan urskilja ljusskillnader. De har även ett könsorgan, en så kallad gonad, i varje arm. De största arterna kan bli upp till en meter i diameter. (källa)
2. För båtar utvecklades metallankare med först en och senare även med två armar som av tyngden pressas in i havsbotten och en stock. Stocken gjordes från början av trä och på senare tid av järn. (källa)
3. Matts Appelbom, (1765-02-26/2 - 18??) (levde 1821). Var 1808-1809 förhyrd skeppare vid Armens Flotta, kom i tjänst där som underskeppare 10 december 1810, i tjänst ännu 1821. Betyg 1816: god, "Kännare av 87 mindre fartygstackling. Skriver och räknar dåligt." SMts 1790 för Svensksund, fick pension från och med 1816. (källa)
4. Om antalet kolonner är udda rättar man vanligtvis mittåt. Med detta menas att musikerna i den mittersta kolonnen bestämmer placeringen i längdled för sitt rotepar. I teorin skulle stavföraren lika gärna kunna kommendera rättning vänsteråt, men det är högst ovanligt för ett udda antal kolonner. För enkel armlängd: Musikerna i det främsta roteparet sträcker ut sina armar in mot mittkolonnen och ställer sig så att avståndet blir lagom en armlängd. Musikern i mitten rör sig inte. För dubbel armlängd: alla musiker i det främsta roteparet utom de på kanterna sträcker ut båda armar i sidled och ställer sig så att avståndet blir lagom två armlängder. Om halv armlängd kommenderas gör man som för enkel, fast man sträcker ut armbågen istället. Det är bara det främsta roteparet som sträcker ut sina armar, de andra rättar sig efter det främsta. Det är vanligt att stavföraren håller upp sin stav framför varje kolonn för att göra det lättare för bakre led att rätta sig. De yttre musikerna i det främsta roteparet tittar in mot mittkolonnen för att se hur de står. På ett kommando såsom 'ta ner!' eller 'återgå!' tar alla ner sina händer och fäster blicken framåt igen. (källa)
5. Under schottisstegen är det vanligt att kavaljeren har höger arm om damens midja och damen har vänster hand på kavaljerens högra axel eller om höger överarm. Ytterarmarna hängande fritt. Handfattningar med kavaljerens höger och damens vänster hand är också vanligt. Hur handfattningen sker, vem som har handen över eller under, om armarna är strax framför höften eller framsträkta t ex, varierar. I folkdanssammanhang (dvs då dansen utförs för uppvisning) är det vanligt att ytterhänderna hålls i egen midja ("höfter fäst"), i folklig dans är det ovanligt. (källa)
6. Armbrytning, eller, hos aktiva utövare, armsport, är en styrkegren inom idrotten som innebär att två personer tävlar i att trycka ner motståndarens hand mot ett bord som bådas armbågar vilar på. (källa)
7. Rapporten av FN:s Panel of Governmental Experts on Small Arms från 1997 ger en mer förfinad och exakt definition, som har blivit internationellt accepterad. Denna skiljer mellan handeldvapen (revolvrar och självladdande pistoler, gevär och karbiner, kulsprutepistoler, automatkarbiner och lätta kulsprutor), som är vapen utformade för personligt bruk, och lätta vapen (tunga kulsprutor, hand-held under-barrel och monterade granattillsatser, bärbara luftvärnskanoner, bärbara pansarvärnskanoner, granatgevär, portable launchers of anti-aircraft missile systems och granatkastare av mindre än 100 mm-kaliber), som är utformade för att användas av flera personer som utgör en enhet. Ammunition och sprängämnen utgör också en väsentlig del av handeldvapen och lätta vapen som används i konflikter. (källa)
8. Rörelserna utföras med kroppen hängande i händer, arm-, axel- eller knäveck, eller också uppstödd av armarna eller någon annan kroppsdel. Kroppens längdutsträckning kan antingen befinna sig i lodplanet med huvudet riktad uppåt eller nedåt, eller också i vågplanet med olika sidor vända mot stången. Växlingen mellan olika kroppslägen sker genom armarnas böjning, genom kroppens svängning (undersving, uppsving, omsving) eller på annat sätt. Räckgymnastiken består av en serie rörelser på räckstången, vilka avslutas med nedhoppet som görs på ett mjukt underlag, vanligtvis en tjock matta. (källa)
9. Den första pantografen byggdes av Christoph Scheiner år 1603. Scheiner använde den för att kopiera diagram i olika skalor, men han skrev om uppfinningen först 27 år senare, i "Pantographice" (Rom 1631). En arm på pentagrafen hade en liten pekare medan den andra höll en ritspets. Genom att flytta pekaren över en figur skapades en kopia av diagrammet på ett annat papper. Genom att ändra armarnas inbördes positioner kunde diagrammets skala förändras. En mer komplicerad version kallad eidograf uppfanns av William Wallace (1768–1843) i Edinburgh, 1831. (källa)
10. Det fanns även rättsliga prövningar i tvister mellan två parter som inte innefattade vapen. Exempel på detta är det så kallade korsprovet vilket utfördes antingen så, att båda parterna sträckte ut armarna, så att kroppen bildade ett kors, eller också så, att vardera parten, med armarna uppsträckta över huvudet, ställde sig på ett träkors och förblev i någon av de intagna ställningarna, under det att ett bestämt antal mässor lästes. Den part som först lät armarna falla hade förlorat. (källa)