Artilleriofficer Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet artilleriofficer

1. Baring blev artilleriofficer 1858. Han tjänstgjorde efter 1861 i olika befattningar i kolonierna och blev 1877 engelsk kommissarie vid den internationella kontrollen av administrationen av den egyptiska statsskulden. År 1880 kallades han till Indien som finansminister men återvände 1884 till Egypten med titeln generalkonsul utrustad med fullmakter som gjorde honom till landets verklige regent fram till 1907. (källa)
2. Artilleristaben var ett stabsorgan i Sverige som inrättades 1807 (Kungligt brev 4 maj 1807) och efterträdde 1802 års artillerikommitté. Staben utgjordes av artilleriofficerare med högre utbildning. Stabens uppgift var att följa artillerivetenskapens framsteg inom och utom riket, anordna försök med mera. Chef var Inspektören för artilleriet. Artilleristaben var ursprungligen huvudsakligen en personalkår men fick myndighetskaraktär 1868 efter ett konstruktionskontor för utarbetande av ritningar och bestämmelser rörande materielen tillfördes staben. (Kontoret överfördes 1890 till fälttygmästaren och 1908 till arméförvaltningens artilleridepartement). En statistisk avdelning tillkom 1874 som skulle följa den artilleristiska utvecklingen inom- och utomlands och 1881 tillkom en utrustningsavdelning som utarbetade utrustningslistor. 1926 tillskom slutligen en skjutskoleavdelning. 1937 upphörde artilleristaben och dess uppgifter övertogs av Artilleriinspektionen och Artilleristabskåren. (källa)
3. Efter nederlagen i kriget mot Ryssland beslutade en kommission 1747 att försvaret i öst behövde stärkas genom att bygga ut fästningar i sydöstra Finland och att bygga upp en stark skärgårdsflotta. I den frågan var den tidigare artilleriofficeren Augustin Ehrensvärd drivande och kommissionens slutsatser och beslut var i hög grad baserat på hans förslag om förbättringar. Ehrensvärd menade att en linjeflotta inte alls var lämplig för sjökrigföring i Östersjön och hade stöd i sin åsikt inom hattpartiet, vilket han tillhörde. (källa)
4. Vid tolvtiden på dagen, nordost om byn Hulterstad, avlossades ett kanonskott från det svenska skeppet Svärdet, vilket var den överenskomna signalen för att vända och möta fienden. Enligt några källor stod ett holländskt skepp för det egentliga startskottet, för att maskera en framryckande brännare vilket fick den svenska flottan att reagera. Efter Svärdets skott, svarade flaggskeppet Kronan med ett skott och påbörjade en vändning utan att ha förberett tillräckligt. Enligt tygmästaren (artilleriofficeren) Anders Gyllenspaks vittnesmål revades inte tillräckligt med segel, kanonportarna var öppna och kanonerna var inte fastsurrade. Skeppet krängde djupt åt babord och fick såpass kraftig slagsida att hon började ta in vatten genom de lägre kanonportarna på babordssidan. Gyllenspak berättade också att kanonerna efter vändningen stod med mynningarna under vattennivån och sedan inte gick att dra in. Medan skeppet redan lutade kraftigt kom en kraftigt vindby och välte skeppet över på sidan så att masterna låg raklånga längs vattnet. Efter en stund exploderade också krutförrådet i fören och sprängde bort det mesta av Kronans främre styrbordssida för om stormasten. Hon förlorade snabbt bärkraft och sjönk. Fyra skepp ur Creutz och Ugglas eskadrar flydde när de såg att flaggskeppet hade förolyckats. (källa)