Arvjord Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet arvjord

1. Arvejord (latin terra salica) är jord som är förvärvad genom arv eller bördsrätt, till skillnad från avlingejord. (källa)
2. I svenska språket var odalman eller odalbonde en självägande bonde vars arvejord gått i arv i flera generationer. Begreppet står i motsats till arrenderande bönder, exempelvis kronobönder. (källa)
3. Arvejord tillhörde ätter, men från och med Gustav Vasa började staten betrakta sig som ägare till all obruten mark, så även allmänningar i närheten av byarna på landet. Hans uppfattning att monarken hade en äganderätt över jorden i riket låg till grund för den beskattning han företog av fiskeri och odling. Det är också känt att Gustav Vasa drev en fiskepolitik på ett konkret plan, i så måtto att han klagade på mängden salt i den fisk som levererandes från Norrland. Svedjebruket var illa omtyckt av kronan, och Gustav Vasa förmanade bönderna på riksdagarna och i brev att minska antalet sådana. Han införde också ett förbud mot att bryta mer mark än man kunde underhålla. (källa)
4. Med bördsrätt förstods förr den lagbestämda företrädesrätten för någons äkta – i äktenskapet födda – skyldemän att med andras uteslutande efter honom förvärva viss hans egendom och på sådant sätt i 1734 års lag särskilt utmärkande lösningsrätt till såld eller pantsatt arvejord och fast egendom i stad. Skyldemännen emellan avgjorde närheten i arvsrätt försteget, dock så att fädernefränder var bördemän i fråga om vad i avhändarens hand var fädernearv och släkt på mödernet med avseende på det på mödernesidan arvfångna, samt jämlikt uttryckligt stadgande redan i kungliga förordning 27 juni 1720 bördsrätt tillkom allenast dem som till avhändaren befann sig i rätt upp- eller nedstigande led eller vid skyldskap på sidorna i fjärde eller närmare led efter civil släkträkning. (källa)
5. Ordet börd kommer från forngermanskans burði och är avlett ur bära. I sanskrit finns motsvarande bhrti som betyder bärande eller underhåll. Ordet förekommer i fornsvenskan som bördh, och har där en utvidgad symbolisk betydelse av börda (tyngd), födelse, börd och arvejord. Ordet är etymologiskt samma som birth i engelskan och geburt i tyskan, och finns i alla germanska språk. (källa)
6. En vanlig definition av ättesamhället utgår från markägandet och bördsrätten till mark, och det att marken skulle ha upptagits från res nullius (en princip för erhållande av privat ägande). Det var under medeltiden bevisligen en stark åtskillnad mellan arvejord och avlingejord vilket ledde till att samma jord stannade i samma ätt så länge som det fanns ättlingar, och de som ägt samma mark länge kallades odal. Detta har ibland tagits som belägg för det ursprungliga i kollektiva ägande- och levnadformer (som på landsbygden funnits åtminstone sedan medeltiden i form av olika slag av allmänningar och tegsodlingar). Mot detta har till exempel David Gaunt 1996 försökt argumentera för ett individuellt ägandebegrepp under förhistorisk tid, varmed själva förutsättningarna för ett ättesamhälle skulle falla. (källa)