Arvsmassa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet arvsmassa

1. Genom eller arvsmassa är inom genetiken beteckningen på en organisms samtliga gener, Genomet är ärftlig information kodad i organismens fullständiga DNA-sekvens (eller vad gäller vissa virus, RNA-sekvens). Hos människan och andra högre organismer motsvarar genomet det genetiska material som finns i alla celler utom könscellerna. (källa)
2. I bioteknologi används polymeraskedjereaktioner för att utgående från en liten mängd arvsmassa skapa tillräcklig mängd för instrumentell identifikation eller annan behandling - PCR. (källa)
3. Alternativ till löpe framställs från olika vegetabilier och mikroorganismer. Matindustrin får officiellt inte kalla vegetabiliska enzymer för löpe, då namnet syftar på just det ämne som extraheras ur kalvars löpmagar, termen "vegetabiliskt löpe" är således inte tillåten inom svensk livsmedelsindustri. Sådana alternativa produkter, som inte utvunnits ur kalvar, benämns ystenzym eller mjölkkoagulerande enzym. Mjölkkoagulerande enzym kan utvinnas ur mögelsvampar eller vissa växter, exempelvis av kardon (cynara cardunculus) och papaya. Alternativt kan det ske med mikroorganismer (såsom escherichia coli) vars arvsmassa förändrats så att de kan producera löpeenzym. Vanliga anledningar till att mjölkkoagulerande enzym används är brist på löpe alternativt marknadsföring gentemot muslimer (halal), judar (koscher) och vegetarianer. (källa)
4. Ungefär 25 % av missbildningar uppstår på grund av genetiska abormaliteter. Ungefär 5 % uppstår på grund av fel i stora delar eller hela kromosomer. Några missbildningar uppstår när abnorma gener ärvs från föräldrar, men andra kan uppstå från mutationer i äggets eller spermiens arvsmassa. (källa)
5. Strålningen orsakar i vävnad en jonisering av molekyler så att mycket reaktiva molekyler uppkommer. Dessa s.k. fria radikaler skadar cellkärnornas arvsmassa (DNA) och reparationssystem. Celler är känsligast för joniserande strålning i och strax före delningsfasen. Såväl cancerceller som normala celler kan ha varierande känslighet för joniserande strålning. De biverkningar patienten upplever är bl.a. beroende av stråldos, vilken och hur stor del av kroppen som bestrålas samt typ av joniserande strålning. Vävnader med snabb cellomsättning som till exempel slemhinnor och hud får ofta akuta strålreaktioner i form av inflammationssymptom under behandlingsperioden. Dessa symptom klingar av inom några veckor efter det att behandlingen avslutats. Andra vävnader med låg eller ingen cellomsättning som till exempel nervvävnad kan drabbas av sena biverkningar som kan debutera månader till år efter behandlingens avslutande. Sena biverkningar är i värsta fall bestående. Målsättningen för strålbehandlingen är att om möjligt helt undvika sena biverkningar samtidigt som man har en tillräckligt god effekt på tumörsjukdomen. Joniserande strålning kan också ge upphov till mutationer i arvsmassan inom bestrålat område, vilka i sin tur kan ge upphov till nya tumörer. Risken för den enskilda patienten att drabbas av en sådan sekundär cancer är dock mycket låg. (källa)
6. En cellkärna eller nukleus är en struktur i celler, som är insluten i ett membran, och innehåller huvuddelen av cellens arvsmassa. Cellkärnan styr cellens funktioner genom att reglera produktionen av proteiner. De flesta celler i människokroppen har en cellkärna, men vissa celler (såsom skelett muskelceller) har flera kärnor, och mogna röda blodkroppar har inga cellkärnor. (källa)