Ateist Synonymer Betyder Uttal

• gudsförnekare

Hur används ordet ateist

1. Ironi kan också vara oavsiktlig. Man kan bland annat tala om "ödets ironi", när något på ett slående sätt går emot vad man planerat. En olycklig händelse är dock inte i sig ironisk. Om en kommunalpolitiker drar ned på stadens renhållningsbudget och därefter halkar på ett bananskal, kan det ses som ironiskt. Att någon i allmänhet halkar på ett bananskal och slår sig är däremot inte ironiskt, utan ses normalt som bara en olycka. Oavsiktlig ironi är inte heller ett stilmedel i egentlig mening. Däremot kan en outtalad ironisk kontrast mellan händelser eller egenskaper vara ett strukturellt element i en berättelse, t.ex. mellan Hamlets begåvning och intelligens och hans möjligen spelade vansinne, eller i Albert Camus Främlingen där Meursault mördar en man, i princip av en slump, och sedan döms till döden av en domstol som tycks styras mer av andra faktorer än av det den får veta om själva mordet, nämligen sin bild av Meursault som en dålig son och en amoralisk ateist. (källa)
2. Somliga agnostiker kallar sig ibland även ateister. Det kan både provocera och ge upphov till debatt som värderas, och det kan även klargöra att de i grunden anser det vara viktigare att klargöra att det inte finns skäl att tro att gud finns, än att det är omöjligt att veta. De tror inte att gud finns men de kan inte bevisa att det inte finns några gudar. Många både troende och agnostiker menar att man inte kan vara ateist och agnostiker samtidigt, eftersom ateism innebär ett gudsförnekande. Några hävdar även att ateism betyder en övertygelse att man kan bevisa att det inte finns någon gud. Detta är dock felaktigt då ordet ateism endast innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter. Ett gudsförnekande helt enkelt, men inte att man anser att det går att bevisa. (källa)
3. Ordet ateism är lånat, troligen via tyska Atheismus, från franska athéisme, ism-formen av athée, 'ateist, gudlös person'. Det är ytterst ett lån från klassisk grekiska ἄθεος (atheos), 'utan gud, gudlös', av α- (a-), 'utan, icke-', och θεο (theo"), 'gud'. (källa)