Atomkärna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet atomkärna

1. Gammastrålning eller γ-strålning är fotonstrålning, det vill säga joniserande strålning av fotoner. Gammastrålning definieras inom radiologi och dosimetri som elektromagnetisk strålning, som emitteras från en atomkärna eller från en annihilation. Äldre radiologisk litteratur beskriver ibland γ-strålning som all högenergetisk fotonstrålning, och röntgenstrålning som all lågenergetisk fotonstrålning. I medicinska tillämpningar ses detta som ett föråldrat synsätt, istället är det fotonstrålningens ursprung som bestämmer om det äröntgen- eller γ-strålning. Inom astrofysikens gamma- och röntgenastronomi är det strålningens energi som står för uppdelningen. (källa)
2. Skillnaderna i masstal kan dock innebära att vissa fysikaliska egenskaper, som densitet, smältpunkt och kokpunkt, är olika. För väte, där atommassan är låg från början, påverkar också skillnaden i massa mellan vanligt och tungt väte de kemiska egenskaperna något. Dessutom varierar atomkärnans stabilitet kraftigt mellan olika isotoper, varför man vanligen bara kan hitta ett fåtal olika isotoper i naturen. Andra isotoper kan skapas i laboratorier, men är då radioaktiva. (källa)
3. Atomkärna – en samling av neutroner och protoner som sitter ihop. (källa)
4. Kärnenergin bidrar till atomkärnornas massa. Omvandlingen kärnmassa till fri energi sker enligt den berömda E = mc2 formeln, här skriven som ΔE = Δmc2, där ΔE = frigjord energi, Δm = masskillnaden, och c = ljushastigheten i vakuum (en fysikalisk konstant). Kärnenergi upptäcktes först av den franske fysikern Henri Becquerel år 1896, då han fann att fotografiska plåtar, som hade förvarats mörkt nära uran blev svärtade som röntgenplåtar, vilket helt nyligen hade upptäckts 1895. (källa)
5. Kärnfysik, den del av fysiken som berör atomkärnorna, deras beståndsdelar, struktur, dynamik och de krafter som verkar på och inom dem. En atomkärna består av protoner och neutroner. Dessa är i sin tur är uppbyggda av mindre partiklar, så kallade kvarkar. Eftersom protonerna är positivt laddade och neutronerna saknar laddning, verkar elektromagnetiska krafter för att slita isär kärnan, som dock hålls ihop av stark växelverkan. (källa)
6. Kärnkraft eller atomkraft avser utvinning av energi ur atomkärnor, antingen genom att spjälka tunga atomkärnor (fission, framförallt uran) eller genom att slå ihop lätta atomkärnor (fusion, väte). Ordet förekommer i svenska media först 1968. (källa)
7. En kärnreaktion är en ämnesomvandling där en atomkärna, genom att reagera med en annan partikel, genomgår en förändring och bildar en eller flera produkter. Detta kan vara en ny isotop, ett nytt grundämne, eller nya elementarpartiklar. Detta fenomen är både kärnkemiskt och kärnfysikaliskt. Den kemiska aspekten berör själva ämnesomvandlingen och den fysikaliska aspekten berör energiförändringar och potentiell strålning som emitterar från processen. (källa)
8. I en kärnreaktor sker kärnreaktioner varvid energi frigörs. Den vanligaste reaktionen är klyvning av uran-235-atomer. Klyvningen åstadkoms genom att urankärnorna träffas av neutroner. När en atomkärna träffas av en neutron med lämplig hastighet, kan den klyvas till två lättare atomkärnor samt 2-3 stycken nya neutroner. De i klyvningen uppkomna kärnorna är i allmänhet instabila och avger strålning och energi när de sönderfaller till stabila isotoper. Klyvnings- eller fissionsprodukterna har en lägre bindningsenergi än urankärnorna och neutronerna, och därmed frigörs energiöverskottet som värmeenergi. (källa)
9. Inom kärnfysiken använts uttrycket oblat form (av nylatinets oblatus, av ob- och senlatinets orolatus "utsträckt"), för formen hos en atomkärna med en laddningsfördelning sådan att kvadrupolmomentet är mindre än 0. (källa)
10. Neutronen (n) är en subatomär partikel som tillsammans med protoner bildar en atomkärna. Olika antal neutroner i kärnan ger upphov till olika isotoper av ett grundämne. Neutronen har ingen elektrisk laddning, den är neutral, har spinn ½, och massan 939,573 MeV/c² (1.6749 × 10−27 kg, eller 1,00866490 u, aningen mer än protonen). (källa)