Avståndsverkan Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet avståndsverkan

1. En fördel med förzinkning är att den ger en viss avståndsverkan, d.v.s. mindre skador, t.ex. en repa, är självläkande genom jonvandring i skadan, men då det sker genom uppoffring av zink i närheten av skadan, så blir skyddet försvagat där. Förzinkade föremål för utomhusanvändning bör förbli omålade ett eller annat år för att "mogna" i klimatet. Därefter kan målning ske. (källa)
2. På grundval av Coulombs arbeten utarbetade Siméon Denis Poisson 1812 en matematisk teori för elektrostatiska fält, begreppen elektrisk kapacitet och elektrisk potential utformades av Pierre Simon de Laplace, George Green och Moritz von Jacobi. När man lyckats framställa elektrisk ström och börjat undersöka de elektrodynamiska fenomenen, sökte man utvidga Coulombs lag genom tillsats av flera led, av bland andra Wilhelm Eduard Weber och Carl Friedrich Gauss, men man tvingades ge upp försöken. Nya erfarenheter dömde ut teorin om avståndsverkan som ovetenskaplig och ersatte den med teorin om en verkan, som förmedlades av mediet mellan laddningarna och behövde tid för sin utbredning, en närverkan. (källa)
3. För de klassiska fysikerna var kvantfysikens synsätt främmande och Albert Einstein är känd för att ha ifrågasatt det med orden "Gud spelar inte tärning ". (Einstein förkastade tron på en personlig gud och det diskuteras om han anslöt sig till en panteistisk världsbild eller om han talade om Gud metaforiskt, vilket är vanligt bland fysiker.) För att bevisa att kvantfysikens beskrivning är ofullständig och att den klassiska fysikens begrepp är verkliga ställde Einstein upp ett tankeexperiment som han senare utvecklade i samarbete med Podolsky och Rosen. EPR-experimentet går ut på att två likadana partiklar sänds iväg åt varsitt håll från en källa. Efter en stund kan man bestämma läget för den ena partikeln och rörelsemängden för den andra partikeln. Eftersom partiklarna enligt lagen om rörelsemängdens bevarande har lika stora och motriktade rörelsemängder, och därmed också har rört sig lika långt, men i motsatta riktningar, så har man bestämt dem båda, trots att det inte borde vara möjligt enligt Heisenbergs osäkerhetsrelation. Det tycks enligt kvantfysiken som att en "spöklik avståndsverkan", som Einstein uttryckte det, har bestämt rörelsemängderna och lägena för båda partiklarna. Författarna drog ur detta slutsatsen att de fysikaliska storheterna har en verklig existens oberoende av själva mätningen. Den danske fysikern Niels Bohr opponerade sig mot denna tolkning och menade att det är i själva mätproceduren som den uppmätta storheten hos partikeln får sitt värde. Eftersom det krävs olika experimentella uppställningar för att mäta läge och rörelsemängd för partikeln, så är det mätuppställningen som ger den dess värde. (källa)