Avsöndra Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet avsöndra

1. Genetternas habitat utgörs av båda öppna gräsmarker och täta skogar. De lever ensamma och är aktiva under natten. Under dagen vilar de i bergssprickor, i håligheter i träd eller i bon som lämnats av andra djur. De har bra förmåga att klättra men letar vanligtvis på marken efter föda. Varje individ har ett revir som är upp till 8 kvadratkilometer stort. Dessa revir kan överlappa varandra men bara för individer av olika kön. De har möjlighet att avsöndra ett ämne som liknar mysk från sina analkörtlar. Dessutom har de olika läten för att kommunicera med artfränder. (källa)
2. Lungan (latin: pulmo) är det organ hos de ryggradsdjur som andas luft, som har som främsta uppgift att syresätta blodet och avsöndra vissa restprodukter, framförallt koldioxid. Medicinska termer som har med lungorna att göra börjar ofta med pulmo-, från latinets pulmo ("lunga"). (källa)
3. Nyckelpigornas klara färger kan ses som en varningssignal. Skalbaggarna kan nämligen avsöndra en gul vätska från benens leder, en vätska som förutom att den är giftig också har en påfallande besk smak. Vissa rovinsekter och fåglar äter ändå nyckelpigor. (källa)
4. En separator är en apparat som separerar två vätskor som inte är blandbara, eller separera bort partiklar i en vätska. Ordet separator kommer från latinets separo som betyder "särskilja, avsöndra". (källa)
5. Tentakelspetsarna har således många skilda uppgifter, nämligen att avsöndra flera olika slag av vätskor, att suga upp dem igen, och att uppfatta eller känna beröringen av främmande kroppar. (källa)
6. Strandpaddans äldre trivialnamn stinkpadda har den fått av att den, när den är hotad, kan avsöndra ett vitt körtelsekret, som doftar svagt som bränt gummi. Körtelsekretet är giftigt, dock inte lika giftigt som det från vanliga paddan. Då det är mycket sällan som arten tar till denna försvarsmetod, och sekretets stank har överdrivits, så är det mer lämpligt att använda namnet strandpadda framför stinkpadda. (källa)
7. Den första vetenskapliga observationen över antgonism mellan olika mikroorganismer gjordes av Pasteur och Joubert, vilka redan 1877 iakttog att vissa aeroba bakterier hämmade växten av mjältbrandsbakterier, och uttalade en förmodan att detta kanske skulle kunna användas terapeutiskt. Garré fann 1887 att pyoceaneusbakterien hade förmåga att avsöndra antibakteriellt verkande ämnen. Åtskilliga forskare studerade detta fenomen och 1899 framställde Emmerich och Löw ett extrakt ur pyoceanuskulturer, kallat pyoceanas, som verkade upplösande på mjältbrands- och difteribakterier. (källa)