Avtåga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet avtåga

1. Den 16 juni avtågade Karl XII från Warszawa med 4 kavalleriregementen och 4 infanteriregementen, totalt 8 000 man, och lämnade några tusen man till stadens garnison. Under marschen skickade kungen i förväg överstelöjtnant Axel Gyllenkrok för att med 500 ryttare och 300 fotsoldater indriva kontributioner frånärområdet, liksom återkommande bud till Mörner om att dennes trupper skulle så fort som möjligt genomkorsa floden Weichsel och återförenas med honom. Samma dag som kungen avtågade slog han läger vid Tarczin på vägen till Kraków. Han fortsatte sedan vidare genom Grójec och Łęczeszyce och slog läger under några dagar i Nowe Miasto. Marschen fortsatte sedan via Drzewica och Gowarczów till Radoszyce, där de slog läger under några dagar. Den 1 juli fick Karl XII rapport av Gyllenkrok om att han hade svårigheter att insamla tillräckligt med kontributioner, varpå kungen beslutade att armén skulle gå västerut till staden Kielce i Lillpolen, där det skulle finnas rikliga livsmedelsförråd och där han skulle få lättare kontakt med Mörner och Stenbocks trupper. Dessa befann sig sedan den 26 juni i Lublin, varefter de via Kazimierz Dolny korsade Weichsel den 29 juni. I Wierzbica den 5 juli fick Mörner och Stenbock oväntat träffa Karl XII, som från Kielce genomförde en 16 mil lång ritt på två dagar för att ge dem en muntlig instruktion om marschriktning till hans läger, varefter kungen återvände till sina trupper den 6 juli, och beordrade dessa att avtåga söderut. (källa)
2. Umberto och hans män eskorterar Violetta till slottet Malaspina, där Umberto tvingar en tillfångatagen tulpanodlare från Holland att utge sig för att vara hertigen av Limburg. Då händer det oväntade: Violettas kusin, Sebastiano, en dumdryg herre, har med en mindre styrka tagit sig till Malaspina, där den lyckas övermanna Umberto och dennes eskort. Innan man avtågar mot Massa igen hålls en bal på slottet. (källa)
3. Umayyaderna förmådde dock kalifen att i nästa fredagspredikan påstå att egypterna hade avtågat eftersom de insett att de hade fel. Befolkningen i Medina blev så uppretad av detta att man skymfade kalifen och kastade sten på honom. Vanmäktig bars han ut ur moskén, som han aldrig mer skulle tillåtas att beträda. Framför hans hus samlades en folkmassa som inte vek från stället. Nu kom också egypterna tillbaka. De påstod sig ha fångat upp ett brev från Usman till hans ståthållare i Egypten, Abdallah ibn Sa'd, i vilket ståthållaren befalldes att låta avrätta upprorets anstiftare när de kom tillbaka. Kalifen förnekade visserligen all vetskap om brevet, men man begärde nu att han skulle avsäga sig ämbetet då något sådant hade kunnat ske bakom hans rygg. Denna krav tillbakavisade han dock. (källa)
4. Efter invigningsceremonin avtågade man till kyrkan för en avslutande andakt. Det fanns dock mera kvar. Efter gudstjänsten marscherade man till folkskolehuset där bestyrelsen för monumentet gav middag och där det också gavs tillfälle till så kallat mingel. Där syntes bland annat Såsser Anders, som rörde sig och samspråkade med de högsta och de höga personerna, som om han varit på hofvet i all sin tid. Även Kerstin var inne, berättar samma sagesman, och hon hade väl aldrig varit så i smöret som den dagen. Hon fick klinga med prinsarne, och prins August fyllde hennes näsduk med äpplen och windrufvor och klappade rätt duktigt om den wackra kullan innan han släppte henne, medan Såssers-Anders sjelf med ett leende af tillfredsställd fadersstolthet stod och såg på huru firad hans dotter blef.Vid fyratiden på eftermiddagen bröt man upp. Under kanonsalut och folkmassans leverop anträdde de kungliga återfärden efter en dag som sent skulle glömmas av dem som var med. (källa)
5. Barnen är samlade och omklädda för att gå till nobelpristdelningen. Av en tillfällighet kommer man att prata om stöld och fadern drar upp saken med de förfalskade växlarna. Alla barnen börjar ta på sig saken och fadern vägrar nu gå till Konserthuset. Han säger han inte är värdig att ta emot priset när han inte kunnat uppfostra sina barn till hederliga människor. Då träder Boman fram och säger som det är. Hon har under flera år förfalskat papper för att få pengar till familjens utsvävande leverne och även till de vetenskapliga experimenten. Under alla år har hon skött återbetalningarna men slarvat när det gäller de två sista växlarna. Swedenhielm försöker läxa upp henne men får svar på tal och till sist kan han inte kalla henne annat än "hedersgumma" innan man efter alla om och men kan avtåga till Konserthuset. Boman stannar kvar hemma och kan lyssna på radion hur Sven Jerring kommenterar prisutdelningen i radion. (källa)
6. Svenskarna förstärkte det erövrade Nöteborgs befästningar. Ryssarna belägrade fästningen från juni till 17 november 1656, men lyckades inte erövra den. Vid de reparationer som behövdes efter striden gjorde även tillbyggnader, däribland den så kallade "svarta rundeln" på sjösidan. Arbetet med befästning av fastlandet fick avbrytas under det Stora nordiska kriget, när ryska styrkor anföll befästningen under befäl av Boris Sjeremetiev. Den svenske befälhavaren, överstelöjtnant Gustaf Vilhelm von Schlippenbach, försvarade fästningen med cirka 250 man under tio dagars beskjutning av ryssarna, som förlorade 6 000 man. Den 13 oktober 1702 tvingades svenskarna kapitulera, då antalet försvarare nere i 40 man och fästningen förstörts alltför mycket varför 116 svenskar avtågade från fästningen med fyra kanoner. (källa)
7. Att troppa fanan innebär att vid ett militärt ceremoniellt tillfälle under högtidliga former rulla ihop fanan då man just ska avtåga från platsen. Motsatsen, då truppen anländer till platsen för högtiden, då man alltså ska rulla ut fanan, kallas att blotta fanan. (källa)
8. Kungen fattade nu beslut om att armén skulle understödjas av skärgårdsflottan som skulle landstiga mellan Fredrikshamn och Viborg, datum sattes till senast den 4 augusti. Den 1 augusti avseglade skärgårdsflottan, och omgående därefter utbröt myteri i den kvarvarande armén i Hussula. Åbo läns infanteriregemente och Björneborgs läns infanteriregemente började utan order att avtåga mot Anjala. Man lyckades dock övertala soldaterna att vända om, men även bland officerarna spred sig missnöjet och inte mindre än 180 officerare sade upp sig från sina tjänster och lämnade armén. (källa)
9. Korstågskampanjen gick bra och man blev till slut till och med tvungen att försöka sätta stopp för planerade korståg som inte hade påvens och den kyrkliga överhetens godkännande. Dessa försök gav dåligt resultat och våren 1096 avtågade flera stora oordnade och odisciplinerade skaror. Detta korståg kallas ibland för folkkorståget. En av dessa folkhopar leddes av Peter av Amiens, även kallad Peter Eremiten. Deltagarna, som främst kom från norra Frankrike och Tyskland, bestod främst av bönder även om en del militärt utbildade deltog. Många skingrades i Ungern eller på Balkan före ankomsten till Konstantinopel och när de kommit in i Mindre Asien krossades de helt av seldjukerna och nådde aldrig Heliga landet. (källa)