Böjningsändelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet böjningsändelse

1. Formulären fungerar som om det slutade på -s, förutom i nominativ, där det slutar på -nen. Det är så enkelt som att man tar bort -nen och lägger till -e varefter böjningsändelsen läggs till. (källa)
2. Ett böjningssuffix är ett morfem, som skiljer olika ordformer inom ett paradigm från varandra. Synonymer är böjningsändelser, flexionsmorfem m.m. Segmenten -en och -ar i ordformerna dagen, dagar är suffix. Men även ordet dag, sedd som ordform och icke som lexem, innehåller ett suffix, nämligen nollsuffixet, skrivet -0 eller -Ø. (källa)
3. Vanligen så märks vokalharmoni tydligast i den allomorfiska variation som återfinns hos till exempel ändelser i språket i fråga. Det kan till exempel innebära att böjningsändelser anpassas till vilka vokaler som är i grundordet. (källa)
4. Beteckningen används även på böjningsändelser som -en i ordet hästen, eftersom den häst frasen syftar till på ett naturligt sätt varierar med sammanhanget. (källa)
5. När det gäller ordböjningen har dativformerna i stort sett försvunnit, med undantag för rester i vissa stående uttryck. I andra avseenden delar ångermanländskan drag från Västerbotten, t.ex. i fråga om bevarat n i bestämd form singularis av kortstaviga feminina substantiv som i standardspråket slutar på a i obestämd form, t.ex. stugen ('stugan'). Ändelsen r saknas i flera böjningsändelser, bland annat i både bestämd och obestämd form pluralis av gamla långstaviga maskulina substantiv, t.ex. hästa som kan betyda både 'hästar' och 'hästarna' (dock inte i sydöst). I kortstaviga maskuliner bevaras ändelsen r, och här kan det liksom i Medelpad uppstå en slags dubbeländelse, t.ex. i härarer el. härara ('harar') och härara ('hararna'). Andra exempel är dägarn ('dagarna'), nålern ('nålarna') och styttja (både 'styckena' och 'stycken'). (källa)
6. Termen efterled avser ett sammansatt ords sista led. Många ortnamn är sammansatta av förled och efterled, men det finns också osammansatta ortnamn som Vi och Boo. Många ortnamn har böjningsändelser som till exempel -a i Mora, -e i Linde och -om i Krokom. Även avledningsändelser förekommer, som -und i Ragunda, samt den mycket vanliga ändelsen -inge, -unge i Västerhaninge, Skuttunge. Ibland kan det vara svårt att veta vad som är ändelse och vad som är efterled. Ett exempel är ortnamnet Näsum. Man vet inte säkert om -um är beteckning för pluralis av näs (då är -um en ändelse) eller om -um kommer av -hem (då är -um ett efterled). (källa)