Bakåt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bakåt

1. Man kunde också bli degraderad eller utesluten ur riddargillet, för kätteri, förräderi eller feghet på slagfältet. Många valde att inte utnyttja sin rätt till en adelstitel av ekonomiska skäl och för att kunna ägna sig åt "oadliga sysslor". I regel fördes adelskapet inte över på spinnsidan, vilket gjorde att många adliga ätter dog ut hela tiden, och franska kungar på 1300-talet utfärdade därför adelsbrev i massor för att fylla på med nya adelsmän. Vanligen ärvdes tronen och titeln av äldste sonen eller äldste brodern, beroende på rike, och i vissa fall av döttrar eller makar (ex. jure uxoris), annars kunde man gå bakåt i släktträdet för att finna en annan gren som hade rätt till tronen. För att ättens förläningar skulle hållas bland "de egna" förekom ofta kungliga äktenskap med inavel i de europeiska furstliga husen. Samtidigt var man ofta välvilligt inställd till att låta potentiella fienders döttrar gifta in sig i släkten, och så förbättra de politiska relationerna, och äktenskapen arrangerades ofta redan då barnen var små, med bröllop då de kommit i puberteten och kunde skaffa arvtagare till tronen. (källa)
2. Gemsen igenkänns på sina korta, rakt uppåtriktade horn, vilka har spetsen böjd i krok bakåt och nedåt. Kroppslängden sträcker sig till 1,1 meter. Höjden över bogarna når upp till 75 centimeter. Vikten kan uppgå till 45 kilogram. Hornen är ca 25 centimeter långa. Pälsen är ganska tjock, och dess färg är växlande, under sommaren är den smutsigt rödbrun eller roströd med en svartbrun rand utefter ryggen och undertill ljust rödgul. Om vintern är djuret mörkbrunt eller glänsande brunsvart och på buken vit. (källa)
3. Fastgödseln är separerad från urinen vilket gör att den kan lagras på hög. För att sprida den används fastgödselspridare. Den består av en kärra som med en matta som transporterar gödseln bakåt till centrifugerande valsar som sprider gödseln jämnt över fältet. (källa)
4. På ovansidan, samt på hals och bröst är hanen blågrå med brungrå vingar. Stjärtpennorna är svarta med vita spetsar och vita småfläckar. Nedre delen av bröstet, buken och kroppssidorna är vitaktiga med svartgrå tvärband. Honan har växlande färg. Ibland liknar den hannen, men har rostbrun inblandning på bröstet, halsens sidor och vingarna. Den yttre tån är som hos alla gökfåglar vändbar. Den kan alltså riktas både framåt och bakåt. (källa)
5. Hackspettarna har en rak, stark, smal och vass näbb, med nästan cirkelrunt tvärsnitt, dock skiljer sig den proportionerliga längden mycket mellan olika grupper av hackspettar. Den maskliknande tungan har i spetsen en förhårdning och kan sträckas ut mycket långt med hjälp av tungbenets mycket långa horn, som löper under huden runt om hela hjärnskålen ända till näbbroten. Spottkörtlarna är mycket stora. Klorna är starka och krökta. Yttertån är riktad bakåt och framtårna vid basen något sammanväxta. (källa)
6. Lågvoltshalogenlampor för 12 V spotlights (kräver transformator). Finns med olika spridningsvinklar från "spot" till "flood". En del av dessa har så kallad kalljusreflektor (känns igen på den facetterade glittrande skärmen) vilken leder värmen bakåt och hindrar den starka, riktade värmen från att spridas i strålningsriktningen mot känsliga textilier, växter med mera. (källa)
7. Kotkroppen (corpus vertebrae) är bredare frontalt (höger-vänster) än sagittalt (bakåt-framåt). Deras fram- och baksidor är platta och lika höga. De främre ytorna ligger dock lägre än de bakre och "hänger ned" över underliggande kotas framsida. Översidorna är konkava transversellt och försedda med ledläppar på var sida. Undersidorna är konkava sagitallt och konvexa transversellt och försedda med laterala fördjupningar som ledar mot underliggande kotas ledläppar. (källa)
8. En hajhona kan föda mellan 30 och 40 levande ungar av 50 centimeters längd. Dessa föds med huvudet först och sidoutväxterna fjädrande bakåt under födelseförloppet. Hajen blir könsmogen vid en längd mellan 2,5 och 3 meter. (källa)