Bakvinge Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bakvinge

1. Familjen indelas i två underfamiljer, trådvingesländor (Crocinae) och årvingesländor (Nemopterinae). Båda underfamiljerna utmärks av sina långa bakvingar, som hos trådvingesländorna är mycket smala, eller trådlika, till sin form. Årvingesländornas bakvingar är något bredare än trådvingesländornas, med utvidgad spets så att de påminner om ett årblad. Hos en del arter kan bakvingarna vara mer än dubbelt så långa som framvingarna. (källa)
2. I Sverige förekommer nominatformen A. u. urticae, vilken beskrivs här. Den vuxna fjärilen har glest tandade vingar, som på ovansidan är intensivt rödbruna. Framvingarna har på ovansidan längs framkanten en rad omväxlande svarta och ljusa fläckar. Den yttersta ljusa fläcken är typiskt vit medan övriga är vitgula. Varje framvinge har också en större svart fläck vid bakre kanten (fält S1b) och två mindre fläckar nära mitten (i fält S2 och S3). Omedelbart utanför den svarta fläcken i S1b finns en mer indistinkt ljus fläck. Bakvingarna är i den inre hälften svarta. Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm. (källa)
3. Den större snabelsvärmaren har ett vingspann på mellan 50 och 70 millimeter, honan är något större än hanen men hanen har något kraftigare och lite längre antenner. Fjärilskroppen är rosaröd med olivgröna linjer. Framvingarna är olivgröna med rosaröda inslag. Bakvingen är svart innerst och rosaröd ytterst. Mindre snabelsvärmare är snarlik men är mindre och har en mer diskret olivgrön färg på bakvingen. Larven är som fullvuxen 70–80 millimeter lång och kan vara antingen brunsvart eller, mindre vanligt, grön. (källa)
4. Hanen har en vingbredd av 85-110 millimeter, och honan är något större, upp till 125 millimeter. Den känns lätt igen på bakvingarnas rosenröda färg med de tre svarta tvärbanden och den rosenröda bakkroppen med svarta tvärband. De ses i skymningen besöka blommande syren och vildkaprifol, där den suger nektar medan den står stilla i luften framför blomman. (källa)
5. Gammaflyet har ett vingspann på mellan 35 och 50 millimeter. Framvingarna är på ovansidan mönstrade med fält och linjer i olika storlekar i olika bruna, grå och gulvita nyanser. En iögonfallande detalj är en silvervit teckning mitt på vingen som liknar bokstaven Y eller den grekiska bokstaven gamma, γ. Bakvingens ovansida är ljusare gråbrun med ett brett mörkare brunt ytterkantsfält. På mellankroppen har den ett par bruna hårtofsar. (källa)
6. Tundragräsfjärilen har ett vingspann på 39-48 millimeter, vilket är lite mindre än de andra arterna i släktet Oeneis som förekommer i Norden. Vingarna är ganska smala, kroppen är liten och tätt behårad och antennerna är ganska korta. Vingarnas ovansida är enfärgat ockragul, honan har ibland en liten ögonfläck vid framvingens spets. Framvingens undersida är ockragul, gråspräcklig mot kanten. Bakvingens undersida grå- och vitspräcklig, med två breda, ojämna, vita tvärband. Larven är ockragul till gulbrun med brunaktig ryggstrimma och smala, bruna sidostrimmor. (källa)
7. I banans tidiga historia arrangerade man USA:s Grand Prix i formel 1 1960, vilket var finalen på den säsongen. Formel 1 flyttade dock till Watkins Glen International året efter, och kom aldrig mer tillbaka. Istället arrangerade Riverside två årliga tävlingar i Nascar, samt Can-Am och IMSA GT Championship. Formelbilar tävlade ibland på banan, men i slutet av banans historia var CART arrangörer för en årlig tävling. 1983 skedde en dödsolycka som var den enda fatala olyckan i IMSA GT-historien, då Rolf Stommelens Porsche tappade sin bakvinge, vilket ledde till att en maktlös Stommelen kraschade och avled i en horribel serie volter. (källa)
8. Det finns inget enkelt och helt säkert sätt att skilja mellan dagfjärilar och nattfjärilar. Visserligen är dagfjärilarna oftast dagaktiva och nattfjärilarna oftast nattaktiva, men denna regel har undantag. Antennerna är något som i allmänhet skiljer dag- och nattfjärilar åt, alla dagfjärilar har antenner som avslutas med en liten klubba, medan nattfjärilars antenner oftast är fjäderlika hos hanarna och smala och raka utan klubba hos honorna. Ett annat kännetecken som i de flesta fall skiljer dagfjärilar från nattfjärilar är den hållhake, eller frenulum, som kopplar ihop bakvinge och framvinge hos nattfjärilar. Frenulum saknas hos nästan alla dagfjärilar. (källa)
9. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter. Honan och hanen är mycket lika varandra. Ovansidan är mörkbrun. Både bakvingen och framvingen har en bred ljusgul ytterkant och vid framvingens framkant finns ett par ljusgula fläckar. Innanför de ljusgula kanterna finns ett band av himmelsblå fläckar. Den ljusgula färgen bleknar efter övervintring, så på våren är både ytterkanterna och fläckarna vid framkanten vita eller mycket ljust gula. Den bruna färgen kan också efter övervintring se nästan svart ut. Undersidan är mörkbrun och har vita ytterkanter och hela undersidan är något spräcklig.Larven är gråsvart med långa taggar och en rad med röda prickar på ryggen. Den blir upp till 50 millimeter lång. (källa)