Balkansk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet balkansk

1. Bulgariska och makedonska har stora likheter i den grammatiska strukturen och är också lexikaliskt närbesläktade. Tillsammans med bland annat grekiska, rumänska och albanska ingår språken i det balkanska språkförbundet. "Bryggan" till de sydvästslaviska språken går via den torlakiska dialekten. (källa)
2. Genom islams frammarsch skapades förutsättningarna för en västerländsk kristen kulturkrets med jämförelsevis få förbindelser söderut och österut. Östliga ryska, georgiska och bysantinska furstehus ingick under skilda perioder i den europeiska sfären. När den osmanska stormakten expanderade ingick osmanerna ett antal äktenskapsallianser med balkanska och bysantinska furstehus, föreställningen om en total åtskillnad mellan de kristna och muslimska sfärerna genom historien är felaktig. Under nya tiden upphörde äktenskapsallianser mellan muslimska och kristna furstehus. Istället uppkom under nya tiden en protestantisk-katolsk barriär som skapade en nordlig och en sydlig sfär for dynastisk politik, bilden av en helt integrerad alleuropeisk fursteklass är en senare förenkling av ett komplicerat och skiftande politiskt landskap, och det fanns geografiskt och religiöst betingade sfärer för dynastisk politik inom kristenheten. Även den katolsk–protestantiska gränsen överskrids dock vid flera tillfällen vid furstliga äktenskap. Rysslands ambitioner att närma sig väst drev fram en acceptans för västliga äktenskapsallianser med de grekisk‑ortodoxa östeuropeiska furstehusen. På medeltiden knöts familjeband mellan kristna europeiska furstar och hedniska litauiska härskarfamiljer. Äktenskapsallianser med andra muslimska härskarhus än osmanerna och de asiatiska i Siam, Kina och Japan ingicks ej. (källa)
3. Manel (med mandolin i sättningen), Els Amics de les Arts (ofta med "balkanskt" klingande arrangemang), pianisten Maria Coma och Anna Roig i L'ombre de ton chien (influerad av fransk chanson) har alla på olika sätt bidragit till att folkpop blivit en viktig stilart i senare års katalanska populärmusik. Artisterna El Petit de Cal Eril och Ferran Palau samt duon Germà Aire har lanserat sig som företrädare för en lågmäld och minimalistiskt färgad musikstil som de benämnt "metafysisk pop" (katalanska pop metafísic) – ett ord myntat 2007 av den äldre singer-songwritern Jaume Sisa. Även grupper som Da Souza och Marialluïsa har anslutit sig till denna eleganta och distanserade stil, medan Edgar Rius liknande musik beskrivits som "hypnotisk pop" (pop hipnòtic). 2019 arrangerades den första upplagan av Festival del Pop Metafísic i Barcelona. (källa)
4. I östra Spanien, främst i de katalansktalande områdena, har man sedan slutet av 00-talet upplevt en tydlig folkpopvåg. Den har efterträtt den tidigare katalanskspråkiga rocken som dominerade under 1980- och 1990-talet. I slutet av 00-talet debuterade namn som Manel (med mandolin i sättningen), Els Amics de les Arts (ofta med "balkanskt" klingande arrangemang), singer-songwritern El Petit de Cal Eril, pianisten Maria Coma och Anna Roig i L'ombre de ton chien (influerad av fransk chanson). Därtill har kommit artister som Joan Dausà, Russian Red och Fernando Fresneda (de två sistnämnda från Madrid). (källa)
5. De så kallade vinča-symbolerna, som ibland kallas vinča-skrift eller vinča-turdaş är en uppsättning symboler från den neolitiska eran (sjätte till femte årtusendena f.Kr.) som hittats på föremål (bland annat keramik) från Vinčakulturen i sydöstra Europa. De största optimisterna vill här se ett balkanskt skriftspråk som kan vara 2 000 år äldre än kilskriften och hieroglyferna – ett ur-europeiskt skriftspråk som var först i världen. Dessa folk, och kanske även högkulturerna söderöver, ska ha fått sina skriftspråk från människor som levde i områden som utgör Svarta havets botten idag. För 20 000 år sedan fanns där en eller flera insjöar och vattenytan antas ha befunnit sig på en 120 meter lägre nivå än idag. De största landområdena fanns i norra delen av Svartahavsområdet, särskilt öster om dagens Krimhalvö, medan människorna bara kunde gå torrskodda längs en kilometerbred remsa i de södra delarna, mot Anatolien till. Under de allt fler varma perioderna under slutet av istiden smälte inlandsisen långt i norr och havsnivåerna steg. Detta var dock inte fallet i Svartahavsområdet, som var avskuret från Medelhavet av en landtunga där Bosporen ligger idag. Denna ska ha brustit, förmodligen i omgångar, och drabbat de folk som levde i Svarta havsområdet med stora översvämningar, som de emellertid klarade av samtidigt som civilisationen avancerade. 2004 publicerade den tyske professorn Siegfried G. Schoppe, vid institutionen för ekonomisk historia och teori med specialisering på antiken och hans bror en bok om hur högkulturen, om det var en sådan, slutgiltigt gick under år 5510 f.Kr., dock i en takt så att människor hann fly år olika håll. Denna, som berörde teman som syndafloden, Atlantis och orsaken till den indoeuropeiska folkspridningen, blev en bestseller. Över 100 000 km² av det land folket/folken var bosatta på dränktes i alla fall av saltvatten. (källa)