Banalitet synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till banalitet

• platthet

Vad betyder och hur uttalas banalitet

Banalitet uttalas ban|al|itet [-e´t] -en -er.

Ordformer och varianter av banalitet

Banalitet är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet banalitet

I bokkonstens barndom målades ägarens porträtt på pärmen eller ett särskilt blad, eller lösblad som klistrades in i boken. Dessa exlibris är kända från 900-talet. Efter att fotografiet uppfunnits vann porträttexlibris viss popularitet, men föll snart i vanrykte för sin banalitet och gjorde dem sällsynta.

En floskel är ett tomt, slitet ord eller uttryck, en banalitet. Granna och vackra, men tomma och innehållslösa ord, fraser, eller uttryck, som på något sätt står i kontrast till verkligheten eller uttrycker självklarheter, men som inte desto mindre upprepas ofta. T.ex. bollen är rund, livet går vidare.

Mot strömmen utgjorde också en brytningspunkt i Huysmans eget liv. Romanens djupa pessimism förde honom så sakteliga bort från materialismen och så småningom till kyrkans lära. Han var trött på materialismen och naturalismens litteratur uteslutande upptagen av vardagslivets banaliteter. På samma gång som han ville bevara den kraftiga realismen i framställningen, längtade han efter djupare andliga värden i dikten och ville skapa en "spiritualiserad naturalism". Denna nya konst försökte han förverkliga i sina närmast följande romaner, vilka skildrar hans omvändelse till katolicismen (i deras huvudperson, Durtal, finner man relativt lätt Huysmans egen personlighet): Là-bas (1891) (svensk översättning: I avgrunden, 2007), som behandlar satanismens mystik, En route (1895), som beskriver hans omvändelse och vistelse vid ett kloster, La cathédrale (1898), en mästerlig skildring av dômen i Chartres och symboliken i den medeltida konsten, och L'oblat (1903), en studie över kyrkomusiken hos benediktinerna i ett sydfranskt kloster. I Sainte Lydwine de Schiedam (1901) försökte Huysmans berätta ett helgons historia med de gamla krönikornas naivitet, och samma fromma anda besjälar också hans framställning av underverken i Les foules de Lourdes (1906), ett motstycke till Zolas rationalistiska skrift över samma ämne. Utom ovannämnda arbeten har man av hans hand även följande skrifter: Les vieux quartiers de Paris (1890), Le quartier Notre Dame (1905), La Biëvre et Saint Severin (1900), vittnande om hans intresse för det gamla Paris och strövtåg bland dess minnesmärken, samt De tout (1901). Pages catholiques utgör en antologi av hans arbeten, speciellt avsedd för katolska läsare.