Vad betyder och hur uttalas barbarfolk
Barbarfolk uttalas barb|ar|folk.
Ordformer och varianter av barbarfolk
Singular
- barbarfolk
- obestämd grundform
- barbarfolks
- obestämd genitiv
- barbarfolket
- bestämd grundform
- barbarfolkets
- bestämd genitiv
Plural
- barbarfolk
- obestämd grundform
- barbarfolks
- obestämd genitiv
- barbarfolken
- bestämd grundform
- barbarfolkens
- bestämd genitiv
Barbarfolk är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet barbarfolk
Hunnerna erövrade ostrogoternas rike 375 och visigoterna valde då att hellre fly till romarriket än att underordna sig deras styre. Romarna tog dock motvilligt emot sina – sedan mitten av 300-talet – kristna bröder och behandlade dem så illa att de gjorde uppror. Det slutade med en katastrof för romarna när visigoterna besegrade dem i slaget vid Adrianopel och själva Konstantinopel svävade ett tag i fara. Men sedan Theodosius I 379 blivit kejsare lyckades han genom kraft och klokhet lugna visigoterna och faktiskt vinna en allians med den gamle romarfienden Atanarik, som lämnat Siebenbürgen och efter Fritigerns död fått ett slags ledarställning. Så länge Theodosius regerade utgjorde sedan visigoterna såsom foederati ett slags buffert mot andra barbarfolk, medan enskilda medlemmar av folket också fick anställning i hären eller runt om i rikets förvaltning. Härigenom hotades goternas nationella sammanhållning och år 395, efter Theodosius död, valdes Alarik I till kung av en grupp goter som kallade sig "Vesi", detta namn utvecklades sedan till "visigoter".
Utanför Mittens riken fanns österut staten Qi i nuvarande Shandong, norrut staten Jin i nuvarande Shanxi, västerut staten Qin i nuvarande Shaanxi och söderut staten Chu i nuvarande Hubei. Eftersom dessa låg i rikets utkanter kunde de fritt expandera genom att underkuva olika icke-kinesiska barbarfolk, medan Mittens riken låg inklämda bland enbart kinesiska grannar. Så kom det sig att de fyra randstaterna blev mångfaldigt större och mäktigare än Mittens riken, trots att de senare ofta hade finare titlar i kraft av sin geografiska närhet till huvudstaden.
