Barlasttank Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet barlasttank

1. För att en ubåt ska kunna dyka så nyttjas så kallade ballasttankar. Dessa är i ytläge helt tomma för att ge maximal flytkraft till ubåten. När ubåten skall dyka så släpps luften ut och vatten strömmar in i ballasttankarna. (källa)
2. Moderna fraktfartyg tar in barlast i form av vatten i tankar då de går olastade. Barlasttankarna har invändiga tvärgående och längsgående skott för att förhindra att vattenmängden sätts i rörelse. Segelfartygen tog ombord sand eller sten som tjänade som riggens motvikt när man seglade på lätten, alltså utan tillräckligt tung last, i allmänhet högst en tredjedel av vad man kunnat ta som last. Moderna segelbåtar byggs vanligen med en tung köl och behöver då inte barlast. Användande av barlast, oftast sten, är känt från långt tillbaka. Även större roddskepp var beroende av barlast för att inte kantra. (källa)
3. Skrovet har goda sjöegenskaper tack vare en 24 graders v-botten. Ett vanligt problem för båtar med denna skrovform är att de blir ranka när de ligger stilla. Linge har löst detta genom att skapa en unik, integrerad vattentunnel längst ner under båten. När båten ligger stilla, fylls tunneln med cirka 200 liter vatten och fungerar som en ballasttank, deplacementet ökar och båten blir stabilare. Vid hastigheter över 5-10 knop töms tunneln på vatten och den djupa v-botten kommer till sin rätt. Precis som flera nutida tävlingsbåtar är Fjordlingskrovets djupaste del utformad som en längsgående skida som båten över en viss fart mestadels åker på. Skidan i kombination med den djupa v-botten är det som bidrar till att det går att åka såväl fort som bekvämt med Fjordlingen. (källa)
4. Den nya nettodräktigheten är ett mått på fartygets nyttiga volym och är oberoende av andra faktorer än lastrumsvolym och passagerare antal. Besättningsutrymmen, förrådsrum, barlasttankar, maskinrum, etc går fria. (källa)
5. Barlastvatten pumpas in i fartygs barlasttankar för att ge lastfartyg stabilitet vid lätt eller ingen last. När fartyget lastas pumpas motsvarande tyngd vatten ut. Fartyget sjunker olika djupt allt efter salthalten i havet. Grad av nersjunkning kontrolleras med plimsollmärket, som är målat på skrovsidan. (källa)
6. Tankfartyg går oftast med last ena vägen och med tomma lasttankar på returresorna. För att få tillräckligt djupgående på returresorna fylls så kallat ballastvatten på i fartygen. Förr var det tillåtet att ha ballastvatten i lasttankarna, vilket resulterade i att mycket oljeförorenat vatten släpptes ut i havet när tankarna tömdes. Numera måste man emellertid ha särskilda ballasttankar, detta löses ofta genom att man använder så kallat dubbelskrov. I dag finns det ökande krav på hur spillolja skall tas om hand och ofta måste den separeras och tas om hand i depåer i hamnarna. Ändå förekommer oljespill i havet, ibland som stora utsläpp orsakade av exempelvis kollision eller grundstötning. (källa)
7. H. L. Hunley var cirka 12 m lång och skrovet mätte 1,2 m x 0,95 m i genomskärning. Baserat på skisser trodde man först att den var gjord av en ombyggd ångpanna, men då den bärgades år 2000 fann man att den var byggd enbart för ändamålet. I vardera änden satt ballasttankar som kunde fyllas inifrån båten genom att öppna en ventil, och tömmas igen då man ville till ytan genom att pumpa ut vattnet. På översidan fanns två små torn, försedda med små fönster som befälhavaren kunde titta ut genom och därvid navigera farkosten. Ovanpå dessa torn fanns tättslutande luckor med ca 35-40 cm diameter, farkostens enda in- och utgångar. Genom hela båten gick en vevaxel som de åtta besättningsmännen vevade runt för hand och därgenom drev den propeller som drev farkosten framåt. Vid manöverorganen fanns en ställning för ett stearinljus - tärande på det knappa luftförrådet - som farkostens enda inre belysning. (källa)
8. Flytdockan är en anordning som kan sänkas ner i vattnet genom intag av vatten i balasttakar så att ett fartyg kan gå in i dockan. Efter urpumpning av ballasttankarna torrläggs fartyget genom att dockan flyter upp. (källa)
9. Fartyget blev under andra världskriget utsatt för bomb- och torpedanfall, minsprängning och kulsprutebeskjutning. Den 12 september 1941 avgick fartyget i tysk konvoj från Rotterdam lastat med kol för gasverket i Värtan, Stockholm. Efter några timmar angreps konvojen av 6 brittiska Beaufort-bombplan. En 250-kilos bomb träffade, men låg därefter odetonerad kvar i en av ballasttankarna. Eftersom fartygsplåtarnas nitförband hade släppt på vissa ställen under vattenlinjen, återgick fartyget till Rotterdam. (källa)
10. 1982 – Oljeplattformen Ocean Ranger kantrade 320 km utanför Newfoundlands kust i vindar på över 34 m/s. Orsaken kan ha varit en omkring 20 meter hög våg som slog in genom fönstren i kontrollrummet och spolade bort viktig datautrustning för ballasttankarna som stabiliserade plattformen, vilket gjorde att anläggningen förlorade balansen och välte. Alla 84 arbetare ombord omkom. (källa)