Barnamördare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet barnamördare

1. Motsvarande brott i brittisk rätt är infanticide, vilket mellan 1922 och 1957 det enda sättet en vuxen, normalt sinnesnormal person som begått uppsåtligt mord kunde undslippa att dömas till döden, genom att brottet "nedgraderades" till dråp (manslaughter) vilket endast hade fängelse i straffskalan. Tidigare hade dock ensamma mödrar i sådana situationer typiskt benådats (under 1900-talet benådades mellan 85 och 90 % av kvinnliga mördare i landet), men de starka skäl som förelåg ansågs nödga en särreglering för att försäkra ett generellt undantag. Efter 1957 infördes en rad breda allmänna kvalificeringar för dödsstraff, vilka uteslöt den typiska barnamördaren och i praxis innebar ett uttryckligt undantag för postnatal, tillfällig sinnesförvirring. Lagen har delvis ändrats men förblir i kraft. (källa)
2. Herodes den store, född cirka 73 f.Kr., död cirka 4 f.Kr., var tetrark ("fjärdingsfurste", lydfurste under den romerske kejsaren) över Galileen, Samarien, Judeen och ytterligare några områden. Herodes var en god administratör men med tendenser till maktfullkomlighet. Han byggde ett stort kungapalats och påbörjade en större ombyggnad av templet i Jerusalem. Herodes den store är känd i kristna länder genom sin roll som barnamördare i Matteusevangeliet. Detta är dock inte känt genom andra historiska källor. (källa)
3. Vissa kritiker av teism menar att religion har mer negativ än positiv effekt på mänsklighetens moral. Ateisten och Oxfordbiologen Richard Dawkins har exempelvis uttalat i filmer och böcker att teism är en grogrund för många svåra samhällsproblem. I Illusionen om Gud beskriver han Gamla testamentets Gud som den obehagligaste figuren i skönlitteraturen: avundsjuk och stolt över det, en småsint, orättvis, hårdhjärtad maktmänniska, en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare, kvinnohatare, homofob, rasist, barnamördare, folkmördare, sonmördare, en sjukdomsspridande, storhetsvansinnig sadomasochistisk översittare som nyckfyllt och illasinnat slår åt höger och vänster. (källa)
4. Det enda man säkert vet om Jens Langkniv är att han var en landstrykare som omtalas i rättsprotokoll från 1598. Han och några kumpaner stod då åtalade i Randers för att ha överfallit och rånat en kvinna. Att han skulle ha deltagit i striderna mot Wallenstein verkar osannolikt, eftersom det inte finns minsta spår av honom i skriftliga källor från så sen tid. Förmodligen var han då redan död. Det är också värt att notera, att Jens Langkniv i de äldsta sägner som berättats om honom, skildras som en ond och brutal våldsverkare. Enligt en jylländsk folksägen var Jens Langkniv en barnamördare som genom att äta nio av sina offers hjärtan hoppades erhålla en övernaturlig flygförmåga. Det är först i nationalromantikern Steen Steensen Blichers jylländska noveller som han får hjältegloria. I stället för att skildra honom som den förbrytare han var, utmålar Blicher honom som en ädel bandit i kamp mot en orättrådig överhet. Blicher anknöt till redan existerande sägner, men gav dem en ny tendens, vilket i sin tur, på grund av novellernas popularitet, kom att återverka på det folkliga berättandet. Den gamle stråtrövarens "rehabilitering" blev slutligen fullbordad i Jeppe Aakjærs roman Jens Langkniv (1915), som skildrar den fredlöses äventyr på Jylland under trettioåriga kriget – då den historiske Jens Langkniv knappast längre var i livet. (källa)