Bataljonsläkare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bataljonsläkare

1. Widmark genomgick Härnösands gymnasium, avlade mediko-filosofisk examen 1821, blev medicine kandidat 1825, medicine licentiat 1829, blev samma år t.f. bataljonsläkare vid Hälsinge regemente, tjänstgjorde under 1830 vid Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm och under 1831 vid Kungliga invalidinrättningen på Ulriksdals slott, blev 1832 bataljonsläkare vid flottans station i Stockholm och 1835 t.f. bataljonsläkare vid Andra livgardet. (källa)
2. Folke Lindstedt var son till professor Anders Lindstedt. Efter mogenhetsexamen vid Nya elementarskolan 1902 blev han student vid Uppsala universitet och avlade en mediko-filosofisk examen 1903. Han studerade därefter till läkare vid Karolinska institutet och avlade en medicine kandidat där 1905. Lindstedt innehade olika amanuenstjänster vid patologiska institutionen vid Karolinska institutet 1907 och 1909-1910, blev 1907 fältläkarstipendiat vid Fältläkarkårens reserv, var 1908-190 amanuens vid Serafimerlasarettets röntgeninstitution 1908-1909 och blev 1910 medicine licentiat. Han var 1911 amanuens vid Akademiska sjukhusets oftalmiatriska klinik, blev samma år bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv samt var 1912-1913 amanuens och 1913-1914 underläkare vid Serafimerlasarettets medicinska klinik. Efter disputation vid Uppsala universitet 1913 blev Lindstedt medicine doktor 1914 och tjänstgjorde som amanuens vid Serafimerlasarettets poliklinik 1914-1915. Han var 1915-1917 Serafimerlasarettets medicinska polikliniks föreståndare och blev 1915 docent i invärtes medicin vid Karolinska institutet. Lindstedt blev 1916 extra bataljonsläkare i Fältläkarkåren, var 1917-1919 tillförordnad och 1919-1930 ordinarie överläkare vid Garnisonssjukhuset i Stockholm och blev 1922 regementsläkare i Fältläkarkåren. Han var från 1928 överläkare vid Återförsäkrings AB Sverige, överläkare vid Sankt Görans sjukhus från 1930 och ledamot av kommittén angående dödlighetsantaganden för livränteförsäkring 1931-1932. (källa)
3. Gösta Prüzelius - bataljonsläkaren. (källa)
4. Teodor Nyström var son till förste bataljonsläkaren Herman Theodor Nyström. Efter mogenhetsexamen i Kristianstad 1900 studerade han vid Lunds universitet, avlade teoretisk-teologisk examen 1906 och teologisk licentiatexamen 1909 samt disputerade för lektorskompetens 1911. Efter flera lärarförordnanden på olika håll var han 1909–1913 föreståndare för Eslövs högre samskola och 1913–1930 adjunkt vid Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö. 1918 grundade han Nyströmska flickläroverket i Malmö, vars ägare och rektor han var till 1930, då det lades ned. 1930 blev han lektor vid Visby högre allmänna läroverk och 1935 vid Karolinska läroverket i Örebro. Som lektor i Visby var han ledamot av domkapitlet och tjänstgjorde sedan han blivit prästvigd som biträdande stiftsadjunkt. Bland Nyströms skrifter märks Studier över Johannes Chrysostomi etik (disputationsavhandling, 1911), Den tetiska teologiens uppgift (1913) samt läroboken Grundlinjer till undervisningen i Israels historia. 1. Profetismen (1916, 2:a upplagan 1920). Nyström var känd som populärvetenskaplig föreläsare, sångare och vältalare. (källa)
5. Carl Magnus Fürst kom från släkten Fürst, en familj med djupt förankrade läkartraditioner. Såväl hans far som hans farfar och farfars far tjänstgjorde som läkare vid flottan i Karlskrona. Fadern, Carl Absalon Fürst, var förste bataljonsläkare i Karlskrona och gifte sig med Betty Wilhelmina Hubendick, halvsyster till Carl Jacob Hubendick. Han var god vän med prins Oscar, sedermera Oscar II och var under en tid dennes läkare, han dog ung vid ett utbrott av hjärnhinneinflammation. Carl Magnus Fürsts äldre bror var överingenjören vid Härnösands varv och mekaniska verkstad Oscar Fredrik Fürst (1850–1926). (källa)
6. Engel var bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv 1934 och regementsläkare i reserven 1943–47. Han var ledamot av centrala sjukvårdsberedningen 1944–52, Statens medicinska forskningsråd 1952–67 och Försvarsmedicinska forskningsdelegationen 1964–67. (källa)
7. Lidberg blev medicine licentiat i Uppsala 1963, filosofie kandidat i Stockholm 1968, medicine doktor i Stockholm 1974 och docent i rättspsykiatri 1975. Han var underläkare vid olika medicinska och kirurgiska kliniker 1958–1964, bataljonsläkare vid FN i Gazaremsan 1963, på Cypern 1966, forskningsläkare på laboratoriet för klinisk stressforskning 1968–1972, innehade olika psykiatriska läkarförordnanden 1973–1974, var biträdande överläkare vid psykiatriska kliniken på Karolinska sjukhuset 1975–1977 samt professor i psykiatri, särskilt social- och rättspsykiatri, vid Karolinska institutet från 1977. (källa)
8. Westerlund deltog under det dansk-tyska kriget 1864 som frivillig underläkare på Augustenborgs lasarett på ön Als. Han blev tillfångatagen men släpptes efter tre dagar. Det militära intresserade honom hela livet och han blev andre bataljonsläkare vid Upplands regemente 1870, regementsläkare vid Livregementets dragoner 1888–1895 och 1899–1900 samt fördelningsläkare vid 5:e arméfördelningen 1895–1900. (källa)
9. Uno Hylin var son till grosshandlaren Albert Theodor Hylin. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1895 studerade han vid Karolinska Institutet och blev 1901 medicine kandidat och 1907 medicine licentiat där samt avlade tandläkarexamen 1909. 1902–1910 innehade han flera amanuens- och läkarförordnanden men övergick sedan till Tandläkarinstitutet, där han var lärare i kirurgi 1910–1911 samt 1911–1915 tillförordnad lärare och från 1915 till sin död ordinare lärare i tandkirurgi. Hylin var från 1907 bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv. Han bedrev specialstudier på kontinenten 1907 och 1908 samt studerade efter första världskriget käkskador i Tyskland, Polen och Frankrike. 1915 blev han vetenskapligt råd i Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Hylin blev uppskattad som skicklig käkkirurg och populär som föreläsare och klinisk demonstrator. Som chef för Tandläkarinstitutets tandkirurgiska avdelning införde han den moderna stomatologin i svensk tandläkarundervisning. Han publicerade flera arbeten, bland annat Munnen och tänderna samt deras sjukdomar (del 1 1930, del 2 1933). 1917–1918 var han ordförande i Nordiska odontologiska föreningen. (källa)