Bayrare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bayrare

1. Det var kring mitten av 1800-talet som en del parisiska bryggerier började kombinera sin egentliga uppgift med att också tillhandahålla öl och mat för förtäring på stället i en särskild lokal eller rent av i själva bryggeriet – ungefär som tyskarna och då inte minst bayrarna gjort långt tidigare i sina ölstugor ("Bierstuben"). (källa)
2. Bayraren Carl Fredrik Uebel flyttade på 1850-talet till Korrö som då var hans svärfars gård. 1864 köpte han hela Korrö. Han lät bygga om Korrö huvudbyggnad och lät starta ett bryggeri vid gården 1865. Uebel hade tidigare innehaft Växjö bayerska bryggeri och därför föll det sig naturligt för honom att grunda ett nytt bryggeri på Korrö. Han lät även anlägga en krog i den största av de tre källare som finns ingrävda i åsen strax innan första bron till byn. Platsen var livligt trafikerad av forkarlar med virkestransporter och myrmalmstransporter. Därför byggdes en ladugård för att härbärgera hästarna då kuskarna eller bönderna skulle anlita kvarn, såg eller smedja. Uebels tid som ägare på Korrö tog slut 1881. Bryggeriet låg på platsen där Korrös kök och restaurang nu ligger. Byggnaden var 12 x 6 meter och 4,9 meter hög, ungefär samma mått som nuvarande restaurangkök. Ölet bryggdes i en stor inmurad koppargryta, golvet var lagt med kalkstensplattor. Vattnet till beredningen hämtades ur ån. Korröölet hade inte bästa rykte men åtgången var ändå god, eftersom landsvägen gick genom Korrö och många stannade till här och tog sig en öl eller två. Enligt Uebel tillverkades "herrbir, frubir och lushundsbir". Efter Uebels död fortsatte sonen verksamheten fram till 1890, då bryggeriet flyttades till Tingsryd. Några år efter nedläggningen revs byggnaden. (källa)
3. Med den frankiska erövringen kom de första tyskspråkiga nybyggarna (bayrare och franker) till Karantanien. Invandringen skulle fortsätta långt in på medeltiden. Eftersom bayersk adel tidigt blev styrande i de östfrankiska landsändarna, var tyskan förvaltningsspråk. Österrike byggde under medeltiden vidare på det östfrankiska arvet och införlivade samtliga gamla karantanska landområden. Slovenskan (det språk som kom av alpslaviskan/karantanskan) blev med tiden alltmer allmogens språk i Österrike. Historikern och språkvetaren Georg Holzer beskriver en långsam assimilationsprocess, där den intensiva kontakten mellan den slovenska och bayerska befolkningen ledde till att mer och mer tyska ord sökte sig in i det slovenska språket, till dess att det i praktiken helt blivit ersatt av tyska. Merparten av slovenerna blev efterhand språkligen germaniserade och språkgränsen mellan tyska och slovenska försköts söderut, till dess nuvarande läge i de södra delarna av de österrikiska förbundsländerna Kärnten och Steiermark. Den österrikiska adeln brukade dock slovenska vid sidan av tyska långt in på högmedeltiden, vilket tvåspråkiga verser från minnesångare (trubadurer som vandrade runt bland adelshoven), såsom Ulrich von Lichtenstein (1200-talet) och Oswald von Wolkenstein (1300-talet), visar. (källa)