Bebyggelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bebyggelse

1. Den svenska barrskogen, huvudsakligen bestående av gran och tall, är del av en barrskogszon som sträcker sig runt norra halvklotets kalltempererade zon. Denna skog kallas ibland tajga, och zonen benämns i regel som boreala barrskogsbältet. Den har stor betydelse för samhällsekonomin. Skogstypen är den vanligaste i Sverige och förekommer i nästan hela landet, men i söder har stora ytor omvandlats till åkermark och bebyggelse. (källa)
2. Grums var och är kyrkby i Grums socken. Efter kommunreformen 1862 kom orten att ligga i Grums landskommun och i denna inrättades 26 maj 1939 municipalsamhället Grums. 1948 ombildades landskommunen, med municipalsamhället, till Grums köping, där Grums bebyggelse ytmässigt bara omfattade en mindre del av köpingskommunen. 1971 uppgick köpingen i Grums kommun där Grums sedan dess är centralort. (källa)
3. Ett grönområde är ett allmänt begrepp för alla typer av mark i bebyggelse som inte täcks av byggnader eller hård beläggning. (källa)
4. I Sverige har stadsvandringar arrangerats i Visby åtminstone sedan 1930-talet, och i Stockholm sedan 1940-talet. I Stockholm startades de för att berätta om staden ur ett byggnadshistoriskt, arkeologiskt och kulturhistoriskt perspektiv. Stadsvandringar var dock, trots att de förekom, sällsynta innan 1970 då intresset för stadslandskapet steg, eventuellt som en reaktion på de omfattande rivningar av äldre bebyggelse som skedde i många av Sveriges städer under 1960-talet. Stadsvandringar i Sverige genomförs normalt av auktoriserade guider från olika turistbyråer som ägs av en kommun eller av kommunala företag. (källa)
5. Liksom andra jordfärger och järnoxider är ockror ljusäkta och hållbara i alla bindemedel. Länge var de dessutom billigare än de flesta andra pigment. Därmed har de varit mycket vanliga i både konstmåleri och byggnadsmåleri, och är bland de pigment som skapat den utvändiga färgskala som är typisk för äldre svensk bebyggelse. (källa)
6. De svenska gårdarna var som mest utvecklade under sent 1800-tal, och de flesta gårdar i dagens (2007) svenska landskap bär tydliga arv från den tiden. Gårdens mittpunkt är boningshuset där den jordbrukande familjen bor. Det kan finnas flera hus som bebos av människor, till exempel äldre släktingar till den jordbrukande familjen (generationsboende), anställda på gården eller betalande hyresgäster. Övrig bebyggelse varierar kraftigt. Ofta finns en ladugård och/eller ett stall för gårdens djur, en trösklada, där hö, halm och foder förvaras, och olika uthus. Innan vattentoaletter installerades fanns också ett utedass på gården, ibland inrymt i en del av ladugården. De byggnader på gården som inte bebos av människor utan används i gårdens näringsverksamhet kallas gemensamt för ekonomibyggnader. Idag finns det ungefär 70 000 olika lantbruk. (källa)
7. Trots att södra Gästrikland karaktäriseras av god odlingsareal skiljer sig Gästrikland från grannlandskapen Hälsingland och Uppland i avseendet att spår av odling och bebyggelse saknas från tiden före Kristi födelse. Detta kan möjligen bero på att den dolts av senare odling på samma plats. Näringen till och med folkvandringstid baseras främst på småskalig renskötsel och älgfångst för husbehov. (källa)
8. En haubits kan använda mellan 5 och 9 olika drivladdningar av olika styrka. Sammantaget gör detta att granaterna kan få en brantare nedslagsvinkel, vilket ökar deras splitterverkan. Samtidigt blir det också lättare att beskjuta mål i starkt kuperad terräng och i bebyggelse. (källa)
9. Stark belysning från strandnära bebyggelse kan också få de nykläckta sköldpaddorna att vandra mot denna istället för ner till vattnet. Vid turisttäta områden finns det också risk för att ägg som ligger nedgrävda på stranden trampas sönder och att människan ockuperar de platser där havssköldpaddan ska lägga sina ägg, innan det har skett och därmed förhindra arten att fortplanta sig. (källa)
10. tillgången på bostäder för arbetarklassen bestämdes av en fri och oreglerad bostadsmarknad som till stor del styrdes av ett privat vinstinriktat uthyrningsbyggeri. De stora överbefolkade hyreshusen med små mörka lägenheter var ohälsosamma och skapade sociala problem. Men de lokala myndigheterna gick inte in och reglerade bostadsmarknaden, däremot utarbetade man stadsplaner för bebyggelse, vägnät, och annan infrastruktur, samt vissa byggnormer, till exempel maximal tillåten höjd på fastigheten. Först runt sekelskiftet 1900 kom ett brott med den liberala hållningen. Då infördes regleringar som rörde finansiering, lån och beskattning samt justeringar av lagar om hyresgästens och hyresvärdens rättigheter. Åren kring första världskriget och under 1920-och 30-talen lyftes bostadspolitiken från lokalpolitiskt plan till regeringsnivå och blev en del av de välfärdsreformer som genomfördes. (källa)