Befälsföring Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet befälsföring

1. Under Sexdagarskriget var han som generalmajor chef för 38:e divisionen, i Sinai. Han befälsföring under Slaget vid Abu-Ageila väckte internationell uppmärksamhet. Slaget resulterade i att de egyptiska styrkorna hastigt drog sig tillbaka från Sinaihalvön. Under Yom Kippur-kriget (oktoberkriget 1973) var Sharon befälhavare för Israels 143:e pansardivision i Sinaiöknen och ledde Operation Gazelle som vände krigslyckan till Israels fördel. Efter kriget betraktades Sharon som nationalhjälte i Israel. (källa)
2. På endast femton månader växte det ur Žižkas brödraskap fram ett elitförband, som förhindrade ett förtida Lipany och på vars grund de radikala husiternas tioåriga dominans kunde byggas. Så fort Kaributaitis lämnade landet sammankallade Žižka i början av april 1423 ett möte i Německý Brod, där brödraskapet grundades. Den första gemensamma operationen var ett krigståg mot kung Sigmunds allierade, främst Čeněk av Wartenberg (tjeckiska: Čeněk z Vartemberka), som besegrades i slaget vid Hořice den 20 eller 23 april. Efter två års uppehåll återvände sedan Žižka i början av juni till sitt herresäte Kalich för att kontrollera hur hans bror Jaroslav hade befäst borgen. Redan den 4 juni inledde han belägringen av den närliggande katolska borgen Panna. Resultatet av belägringen är dock oklart. Spänningarna mellan de radikala och moderata husiterna stegrades. I andra halvan av juli besatte Žižka staden Hradec Kralové, som under det senaste året hade tillhört det moderata husitiska Pragförbundet. Genom detta fick brödraskapet sin första bas. Pragförbundets styrkor gjorde ett försök att återerövra staden i början av augusti, men besegrades av Žižka i slaget vid Strauchův Dvůr den 4 augusti. Žižka utnyttjade därefter tillfället för att ta Čáslav i besittning och tillsätta ett nytt råd i Kutná Hora. Tack vare en stark mobilisering kunde han sedan slå tillbaka Pragförbundets anfall på Čáslav. På hösten ledde Žižka ett fälttåg till Mähren. Efter återkomsten besegrade han de kungatrogna i slaget vid Česká Skalice den 6 januari 1424. I slutet av februari belägrade han Hostinné, vilket dock inte kröntes med framgång. I början av mars intog han fästet Mlázovice och brände ned Smidary. I början av maj genomförde han ett stort krigståg till Plzeň-området. Detta fungerade som en maktdemonstration, vid vilket hela den sydvästra delen av det passiva taboritiska förbundet anslöt sig till hans brödraskap. Under trycket av en numerärt överlägsen fiende retirerade sedan Žižka till Žatec, som tillsammans med Louny likaledes anslöt sig till brödraskapet. I månadsskiftet maj-juni inringades dock Žižka av en styrka ur adelsförbundet (en allians mellan moderata husiter och katoliker) i Kostelec nad Labem. Nyheten om den blinde härförarens nära förestående ände nådde blixtsnabbt kung Sigmunds hov, där adelsherrarna slog vad med kungen om att Žižka denna gång inte skulle undkomma. "Strax därpå kom nyheten att Žižka hade undkommit", avslutar hovkrönikören Eberhard Windecke historien. Natten till den 5 juni fick nämligen Žižka hjälp att komma över på andra sidan floden Labe och genomföra en snabb reträtt österut för att hitta en lämplig försvarsställning. Enhetlig befälsföring, en erfaren stab av lägre befälhavare, disciplin och samordning gjorde det möjligt att genomföra dessa krävande operationer. I slaget vid Malešov den 7 juni led adelsförbundet och Pragförbundets styrkor ett förkrossande nederlag med stora förluster. Därefter tog Žižka på nytt Kutná Hora i besittning. Under resten av sommaren opererade Žižka i norra delen av landet, där han intog Turnov och Libochovice och samlade styrkor för ett anfall mot det utrakvistiska Prag. Med hänsyn till hur krävande det skulle vara att inta huvudstaden nöjde han sig dock till sist med ett fredsavtal. I slutet av september ledde han så ett andra fälttåg till Mähren. Vid belägringen av Přibyslav insjuknade dock Žižka och dog den 11 oktober 1424. (källa)
3. Slaget inleddes vid klockan sex på morgonen genom att Ibrahim Lodhi hastigt ryckte framåt. På ett avstånd av 400 meter öppnade så Baburs kanoner eld, vilket fick det indoafghanska anfallet att stanna av. Babur tog detta tillfälle i akt, och angrep samtidigt på både höger- och vänsterflanken med sitt infanteri, som besköt den indoafghanska hären med sina särpräglade turkmongoliska pilbågar. Ibrahim Lodhi befann sig under denna tid, tillsammans med 6 000 av sina trupper, i strid beskjutna från tre håll, medan större delen av hans väldig armé, till följd av undermålig taktik och befälsföring, befann sig ända upp till halvannan kilometer från slagplatsen. Efter tre timmars strid föll härföraren Ibrahim Lodhi och hans armé gav upp. (källa)