Begagna Synonymer Betyder Uttal

• använda
• utnyttja

Hur används ordet begagna

1. En bluff är en sorts lögn som går ut på att få andra att tro att man har en förmåga eller en avsikt som man inte har. Inom spel betecknas bluffar som en del av de strategier spelarna kan begagna sig av för att skaffa fördelar gentemot de andra spelarna. (källa)
2. Schamanism eller shamanism, är en på animismen grundad tro på makt och att begagna andarna. Denna makt tillkommer schamanen även kallad trollprästen eller doktorn. Schamanismen tror att naturen är besjälad. Utövaren av dessa tekniker kallas för schaman (oftast översatt till drömmare eller drömfarare) vilken har prästliknande funktioner. Schamanism har påträffats överallt i världen men främst i Eurasien, Nord-, Sydamerika, samt Afrika. (källa)
3. Nyttjanderätt ärättigheten att begagna någonting som ägs av någon annan. Det inkluderar ibland även rätten att tillgodogöra sig eventuell inkomst från sånt nyttjande. (källa)
4. Ursprunget till de nuvarande sedlarna får man söka på två olika håll. Det första permanenta sedelmyntet uppstod i Skottland ur ett där sedan gammalt förekommande kreditmedel, promissory notes. Dessa hade formen av vanliga skuldförbindelser, var ofta betalbara vid anfordran och ställda på viss person "or bearer", det vill säga faktiskt på innehavaren. När vid 1600-talets slut banker började uppkomma, låg det för dem nära till hands att begagna sådana förbindelser. "Promissory notes" användes som verkliga sedlar först av Skottlands centralbank, Bank of Scotland (grundade av William Paterson), 1695, därmed hade världens första bestående sedelmynt skapats. (källa)
5. I de tre sista exemplen föreligger så kallade negativa servitut (ägaren av den tjänande fastigheten måste underlåta visst begagnande av den), i de övriga exemplen är åter servituten positiva (innehavaren av den härskande fastigheten får positivt begagna den tjänande fastigheten). (källa)
6. Som kastvapen försvann spjutet från härarna under senare hälften av medeltiden. Spanjorerna använde kastspjut i sina härar vid slutet av 1400-talet liksom även landsknektarna i Tyskland vilka dock syns ha slutat begagna vapnet före 1520. (källa)
7. Hos frankerna delade bastarderna till och med arv med de lagliga avkomlingarna. Den senare medeltidens lagar däremot var mycket stränga mot bastarderna. Dessa var, åtminstone i Frankrike och Tyskland, kungens livegne, fick icke ärva ens modern, ägde ej rättighet att testamentariskt förordna över sina ägodelar, vilka tillföll landsherren, och var uteslutna från alla ämbeten och borgerliga yrken. I Frankrike gjordes dock undantag för adliga bastarder. De fick ärva en del av förmögenheten, även om lagliga barn fanns, och ägde rätt att begagna faderns vapen, blott med tillsats av en stjärna eller en snedbjelke, till beteckning av den oäkta börden. Furstliga bastarder fick vanligen någon hög adlig titel. En del av fullblodsadeln i England och Frankrike leder sitt ursprung från sådana ättefäder. Engelska namn, sammansatta med Fitz, betecknar enligt Nordisk familjebok alltid dylikt ursprung, men då fitz (fr. fils, son) allmänt använts som patronym och i vissa andra delar av Britannien ofta bibehållits som släktnamn, skall tolkningen inte göras oförsiktigt. (källa)