Behärskning Synonymer Betyder Uttal

• fattning
• kontroll

Hur används ordet behärskning

1. För att lättare ge sina studenter insikt i vad taekwondo är, ordnade Choi Hong Hi tekniker och moment i fem grundpelare som han kallade soonhwan do- taekwondo-cirkeln. Denna visar att taekwondoträningen är en följd av fem underordnade delar utan början eller slut, där alla delar påverkar varandra. För att uppnå den optimala behärskningen av konsten taekwondo, behöver man praktisera alla de fem delar som beskrivs i soonhwan do. (källa)
2. Désirée saknade helt politiska intressen, och det faktum att hon aldrig engagerade sig politiskt omtalades länge som en förtjänst. Hon var dock känd för att kunna lugna Karl Johans temperament med sin godmodiga gemytlighet även då han var upprörd över någon politisk fråga. Det finns en del sådana anekdoter. Ett exempel är då Karl Johan vid ett tillfälle tappade behärskningen och utbredde sig om hur han skulle vilja bestraffa några politiska motståndare. För varje kraftåtgärd han förordade slog hon sin solfjäder i bordet och sade: "Han skulle inte kunna döda en katt!" Hon ska också ha sagt: "Jo, det där tycker jag allt om att höra sägas av dig, du som icke en gång har hjärta att vrida nacken av en kyckling!". (källa)
3. Wilhelm var verksam i Hamburg omkring 1620 och baserat på den virtuosa behärskningen av sin teknik vid marmor och alabasterarbeten antar man att han fått sin skolning frånågon av de nederländska alabasterbildhuggarna som var verksamma i Nordtyskland i början av 1600-talet. Han är möjligen identisk med en Medister Heinrichsom var verksam som huvudmedarbetare i Henni Heidtriders verkstad i Kiel. Wilhelm blev en ansedd frimästare i Hamburg som kunde arbeta obunden av skråbestämmelserna. Man antar att hans tyska produktion var omfattande men det enda arbete som man med säkerhet kan koppla till honom i Tyskland är ett altarverk i Nikolaikyrkan i Elmshorn som han utförde omkring 1640 men blev förstört 1657. Altaruppsatsens utförande och utseende kan man få en viss vägledning om genom bevarade skisser och kontraktet som upprättades mellan Wilhelm och kyrkan. Av hans svenska arbeten har de flesta tillkommit genom beställning av rikskanslern Axel Oxenstierna och honom närstående kretsar inom högadeln. Man vet att Oxenstierna gjorde utbetalningar till Hamburg 1638 och 1640 för skulpturarbeten utförda i Tyskland. Troligtvis var det dellikvider till ett epitafium över Oxenstiernas barn Achtius, Maria och Gabriel som det arbetas med under många år vid Wilhelms verkstad i Hamburg. När epitafiet är klart kommer Wilhelms verkstadsgesäll Jurgen Meintz till Stockholm och utför uppmonteringen i Stockholms Storkyrka 1643. Ytterligare två epitafier beställdes i Tyskland 1644 över Johan Mornay och Johan Gabrielsson Oxenstierna som monteras av Jurgen Meintz i Riddarholmskyrkan 1647. Bland hans andra verkstadsarbeten i Hamburg finns det uppställda gravmonumentet över riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna i Tyresö kyrka som monterades av Meintz före Wilhelms ankomst till Sverige 1646. Axel Oxenstierna förhörde sig 1643 genom sitt ombud i Hamburg skeppskaptenen Chrstian Jenner om Wilhelm var en lämplig kraft för att leda arbetet för Riddarhusbygget i Stockholm och under hösten tecknades ett kontrakt om att Wilhelm skulle vara arkitekt men han inställde sig först 1646. Med biträde av en rad hambårgske gesäller kom han att leda verksamheten från byggets start 1648 fram till sin död. I tävlan med Nicodemus Tessin presenterade han sina ritningar och en trämodell för riksmötet 1647. I bevarade ritningar framgår det att han anknutit till Simon de la Vallées tidigare Riddarhusprojekt men avvikit från denna genom ytterdekorationen som han gav en mer fri skulptural utformning. På det nuvarande Riddarhuset är det dock bara fönstren som har skulpturdekorationer som överensstämmer med ritningarna. Parallellt med arbetet på Riddarhuset fortsatte Wilhelm med att tillverka epitafier för högadeln. Bland annat utförde han tillsammans med Meintz ett gravmonument över riksrådet J.A. Savius som uppmonterades i Stockholms Storkyrka och han kontrakterades 1648 av Axel Oxenstierna att utföra fyra påkostade och rikt figurprydda epitafier över Oxenstierna själv och hans hustru, över hennes föräldrar, hans barn samt syskon till Jäders kyrka. Trots biträde av gesällerna Meintz och Esaias Bodt drog arbetet ut på tiden och ett år efter mästarens död arbetade Bodt fortfarande med uppsättningen. Under arbete under sina sista levnadsår var även epitafiet över Ebba Lewenhaupt, och hennes framlidna makar samt epitafiet över medlemmar av ätten Sture som skulle uppmonteras i Uppsala domkyrka, dess färdigställdes troligen av Meintz som utförde uppmonteringen omkring 1660. Han tillskrivs även epitafium i Öja kyrka, Österåkers kyrka och Mariakyrkan samt ytterligare arbeten där övertygande bevisning saknas bland annat ett gravmonument över general Torsten Stålhandske i Åbo domkyrka. (källa)
4. I goda språkliga färdigheter ingår en behärskning av invecklade sociokulturella koder. Man måste kunna välja ord, uttryck och kommunikationsstrategier som passar in i rätt sammanhang. En majoritet av de personer som bott långvarigt i en annan kultur upplever en förändrad identitet och självbild. Ett samhälles struktur, traditioner och finkultur är oftast väldokumenterade och relativt lätta att ta till sig. Däremot är vardagskultur, som till exempel oskrivna regler och andras dolda förväntningar på inläraren, svårare att ta till sig trots att det är saker som andraspråksinläraren bedöms utifrån i sin vardag i andrapråket. Att lära sig samhällets vardagskoder kan ytterligare försvåras av att det finns olika grupper i samhället som har olika värderingar beroende på var de bor, vilken samhällsklass de tillhör, hur gamla de är, vilket kön de har, etc. (källa)
5. Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (ryska: Алекса́ндр Серге́евич Пу́шкин, lyssna), född 6 juni (26 maj enligt g.s.) 1799 i Moskva, död 10 februari (29 januari enligt g.s.) 1837 i Sankt Petersburg, var en rysk författare och nationalskald som fortsatte moderniseringen av det ryska litteraturspråket efter franskt mönster. Han förnyade tidigare versgenrer och fann en balans mellan romantisk diktion och klassicistisk behärskning i sin lyriska poesi, vilket gör att den fortfarande känns frisk och levande. (källa)
6. Hans livs yttre begivenheter är så gott som okända. Man vet bara att han var en allt annat än exemplarisk prost (Arcipreste, ärkepräst) i staden Hita, så ärkebiskopen i Toledo tog ifrån honom prästämbetet och lät sätta honom i fängsligt förvar, där han tillbringade flera år. Men om hans inre liv vet man desto mer, då hans personlighet, på ett för den tiden anmärkningsvärt sätt, lägger sig klart och otvunget i dagen i hans diktning. Han visar sig vara en poetisk talang av osedvanlig styrka, en levnadsglad humorist med stor människokännedom och en märkvärdig behärskning av språk och versformer, kvick och elak och dessutom så till den milda grad ohövisk. Det sägs att Ruiz ska ha skrivit mycket mer än den boken Libro de Cantares, också kallad Libro de buen amor, som finns kvar efter honom. Men denna är i sig lika så omfångsrik (1700 versrader) som intressant och värdefull. (källa)
7. Dinu Lipatti, född 19 mars 1917 i Bukarest, död 2 december 1950 i Genève, var en rumänsk kompositör och pianist, som specialiserade sig på Chopin. Han avled i leukemi, endast 33 år gammal. Lipatti betraktas som en av 1900-talets allra skickligaste pianister. Hans inspelning av Chopins valser anses än i dag som en av de bästa i sitt slag. Klarhet i tonen och rytmisk kontroll var hans adelsmärke, liksom en teknik präglad av fullkomlig behärskning av instrumentet. (källa)
8. Herdarna i klassisk hållning står vid en sarkofag och tyder inskriften Et in Arcadia ego (Även jag är i Arkadien), d.v.s. även döden är närvarande i denna stilla och harmoniska herdeidyll. Dessa lapidariska ords klassiska koncentration och behärskning framhäver liknande egenskaper hos målningen och ger ett fulländat uttryck för hans melankoli över glädjens flyktighet. (källa)
9. 1947 adlades Laurence Olivier. Han ansågs vara sin tids främste engelske skådespelare och blev nu sir Laurence Olivier. Med en lysande behärskning av teaterns och filmens uttrycksmedel, inte minst en föredömlig språkbehandling och en perfekt diktion, förmedlade han en djupt rotad känsla för gammal engelsk teatertradition. Laurence Oliviers tolkningar av Shakespeare var nydanande och har kommit att bli legendariska. (källa)