Vad betyder och hur uttalas behörighetsmissbruk
Behörighetsmissbruk uttalas be|hör|ig|hets|miss|bruk.
Ordformer och varianter av behörighetsmissbruk
Singular
- behörighetsmissbruk
- obestämd grundform
- behörighetsmissbruks
- obestämd genitiv
- behörighetsmissbruket
- bestämd grundform
- behörighetsmissbrukets
- bestämd genitiv
Behörighetsmissbruk är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet behörighetsmissbruk
Behörighetsmissbruk, brott enligt svensk lag.
En person som inte redan gjort sig skyldig till något av brotten förskingring, undandräkt, grov förskingring, olovligt förfogande, trolöshet mot huvudman, trolöshet mot huvudman (grov) kan dömas för behörighetsmissbruk.
"Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto som icke utgivits.".
