Vad betyder och hur uttalas bekriga
Bekriga uttalas be|kriga -de.
Ordformer och varianter av bekriga
Aktiv
- bekriga
- infinitiv
- bekrigar
- presens
- bekrigade
- preteritum
- bekrigat
- supinum
- bekrigande
- presens particip
- bekriga
- imperativ
Passiv
- bekrigas
- infinitiv
- bekrigas
- presens
- bekrigades
- preteritum
- bekrigats
- supinum
Bekriga är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet bekriga
Redan under 200-talet hade frankerna orsakat romarna stort besvär vid gränsen mot provinsen Gallien. Under loppet av 200-, 300- och 400-talen svämmade frankerna och andra germanska stammar över den gallisk-romerska gränsen, men frankerna kom att dominera i nordväst. Frankerna själva var splittrade i många ätter bland vilka det rådde inbördes strider, en av dessa ätter kom att framstå som segrare: den merovingiska ätten. Merovingerna under sin hövding Klodvig kom att ena frankerna vid slutet av 400-talet. Nu, när frankerna stod enade, kunde de rikta sin aggression mot yttre fiender som den romerske ståthållaren Syagrius. Så småningom besegrade Klodvig Syagrius och frankerna kunde framställa sig som härskarna över norra Gallien, och Klodvig riktade nu in sig på att bekriga de andra germanska grannfolken, vilka han erövrade en efter en de första årtiondena av 500-talet.