Bekänna Synonymer Betyder Uttal

• bikta
• erkänna

Hur används ordet bekänna

1. Inkvisitionen inleddes med en inledande uppmaning till vittnen och brottslingar att träda fram, den så kallade generalinkvisitionen. Från 1251 blev det en plikt att ange de misstänkta, och förutom plikten att ange fanns det fler oförsonliga drag, som accepterandet av anonyma anklagelser, bruket av tortyr från 1252, förbudet mot att den anklagade fick försvarare, och allt detta ledde till missbruk och excesser. Den som då bekände och ångrade sina brott dömdes vanligen endast till botgöring eller lindrigare straff, varpå de upptogs i kyrkan på nytt. För sådana misstänkta som därvid inte trätt fram vidtog specialinkvisitionen. De fängslades och förhördes, inte sällan under tortyr. Den som bekände fick straff av varierande grad, upp till livstids fängelse. Dödsstraffet var främst förbehållet de som vägrade bekänna eller återföll i brott. (källa)
2. Kort tid senare började pietismen fästa stor vikt vid personliga omvändelseupplevelser, och biskop Jesper Svedberg började att, på privat initiativ, uppmuntra ett slags konfirmationsgudstjänster ledda av präst istället för biskop, under vilka tonåringar fick bekänna sin personliga tro på Jesus. Genom 1686 års kyrkolag kom tillträde till nattvarden (nattvardsadmission) att reserveras för personer som behärskade Martin Luthers lilla katekes utantill, men inledningsvis kallades denna gudstjänst inte för konfirmation. En officiell konfirmationsgudstjänst återinfördes i Svenska kyrkan 1811, och kombinerade funktionen av personlig bekännelse och tillträde till nattvarden. Martin Luthers lilla katekes användes som konfirmandläromedel fram till slutet av 1960-talet. (källa)
3. Konvertering (religion) – att gå från att mer eller mindre aktivt ha bekänt sig till en trosuppfattning till att aktivt bekänna sig till en annan trosuppfattning. (källa)
4. Den som erhåller undervisning i avsikt att döpas till kristen, kallas i vissa kyrkor katekumen eller dopkandidat, för vilka särskilda regler finns. I fornkyrkan fanns ett bruk att en som ville bli döpt skulle få omfattande undervisning, bekänna och avsäga sig sitt tidigare syndfulla leverne och eventuell avgudadyrkan, och genomgå exorcism, dvs. befrielse från onda andar, eftersom det ansågs vara svårare att bli renad efter ett dop än innan. (källa)
5. Det finns inga beskrivningar av en syndabekännelse inför nattvardsfirandet i tidig kristendom. Senare har bland annat Första Korinterbrevets 11 kapitel och 29 vers, "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." tolkats som att man måste bekänna sina synder i samband med nattvarden. Det började med att Fader vår, som innehåller raden "förlåt oss våra skulder", lästes i samband med nattvarden och på 600-talet instiftades bikten. Under 1000-talet började en form av syndabekänneslse infogas i mässan. (källa)
6. Första raden lyder på latin: "Te Deum laudamus, Te Dominum confitemur" (svenska: "Dig, Gud, prisa vi, Till Dig Herre bekänna vi oss"). Inom romersk-katolska kyrkan sjungs den vid alla större gudstjänster och speciellt vid påsktid. I lutherska kyrkor, inklusive Svenska kyrkan, används den vid vissa, återkommande tillfällen men oftare i moderniserade former. (källa)
7. Ett flertal religioner har en eller flera klart formulerade trosbekännelser. I (konfession) trosbekännelsen uttrycks den personliga eller kollektiva tron i en religion och de troende uppmanas att bekänna sig till sin tro offentligt genom att avlägga trosbekännelsen. (källa)
8. Prästens absoluta tystnadsplikt gäller två typer av situationer dels bikt, dvs ett enskilt samtal i avskildhet mellan en präst och en konfident med syftet att konfidenten skall bekänna sina synder och få avlösning för dem, dels enskild själavård, dvs ett samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst eller en diakon och en konfident eller en liten grupp av konfidenter (t.ex. en familj eller ett par makar) med ett gemensamt problem som de vill bearbeta tillsammans. (källa)
9. Sedan övergår man till att välkomna de andar som man vill bjuda på festen, i typfallet de som är associerade med den anordnande familjen, eller trakten där ceremonin äger rum. Andarna välkomnas en efter en och uppmanas att ansluta sig till församlingen. Detta gör en lwa genom att ta en av deltagarna i besittning. Detta kallas att anden "rider" en människa. När en individ blir intagen på detta sätt tjänar dess kropp som medium för anden. Individens handlingar tillskrivs anden och dess tal är andens. Det finns väldigt klara tecken på om en människa verkligen är besatt eller inte och erfarna voodoo-bekännare kan utan svårighet bedöma om en ande verkligen har inträtt i en kropp. När en ande är i en människa kan den bland annat lösa tvister, utfärda varningar, ge råd, sia om framtiden eller bara driva gäck med sin värdkropp och den övriga församlingen. Detta kan pågå hela natten. (källa)